Carl-Axel Jonzons möten med ufovarelser

En av de svåraste och mest kontroversiella delarna av ufologin är undersökning av kontaktfall som involverar möten med mänskliga varelser. Av egna erfarenheter och misstag vet jag hur oerhört svårt det är att förhålla sig objektiv och kritiskt granskande när det gäller denna typ av händelser. Som mycket ung ufolog kastades jag tidigt in i kontaktfallens värld genom möten med Sten Lindgren, Daniel Glantz, Sture och Ture Johansson med flera. Det blev då naturligt att som fältundersökare försöka reda ut och förstå vad som var verklighet och fantasi i alla märkliga observationer och påståenden. Även om det är en både intellektuell och existentiell utmaning hoppas jag att fler ufologer inom UFO-Sverige väljer att specialisera sig på kontaktfall. Här finns många vita fläckar på kartan och mängder av fall som skulle behöva utredas.

Före Carl-Axel Jonzon (CAJ) bildade UFO-Motala 1968 och blev ordförande i UFO-Sverige 1970 hade han levt ett minst sagt brokigt och äventyrligt liv. I artiklar, intervjuer och sin blogg, UFO med mera, redogör CAJ för mängder av UFO- och paranormala upplevelser. Bland annat kunde han lämna sin kropp, så kallad astralfärd, för att i efterhand kontrollera att vad han sett stämde. Pressklippen nedan är två exempel.

Östgöta-Correspondenten 15 maj 1972.

”Jonzon berättar också att han har en förmåga att förutse när UFO ska visa sig. Han berättar bl.a. att han förutsåg något som UFO-folket kallar Norrlandsfenomenet. Det visade sig längs hela den norrländska kusten 1969. Föremålet såg ut som två cylindrar som flög efter varandra, eller en stor cylinder, hopsnörd på mitten… redan en vecka innan föremålet visade sig ringde Jonzon en person i Boden och sa att man skulle få se ett UFO där, berättar han.
- Det har hänt flera gånger att jag känt på mig att vi ska få se något. Jag vet inte hur det går till, jag bara vet det.”
Norrländska Socialdemokraten, okänt datum 1971.

Jag har valt ut två exempel på möten med ufovarelser som CAJ berättat om många gånger i olika sammanhang. I de valda källorna går det att följa hur händelserna presenterats i olika källor.

Förlorad tid 1935
”Carl-Axel Jonzon var sju år när han såg ett ”tefat”. Det var på vintern, marken var snötäckt, Carl-Axel var på väg till skolan vid åttatiden på morgonen. Han gick över sin familjs ägor, alltså välkänd terräng. På femhundra meters håll såg han plötsligt ett tefat. Det stod ”parkerat” på marken.
- Runt om farkosten marscherade en meter höga apliknande varelser. Det verkade militäriskt. Då och då böjde de sig ner Och plockade upp något. Carl-Axels farbror iakttog också den märkliga scenen och kunde bekräfta observationerna. Strax efteråt lägrade sig en tät dimma över ägorna. Carl-Axel drev omkring länge i denna dimma utan att kunna orientera sig. När dimman lättade hade farkosten försvunnit.
Många år senare såg Carl-Axel ännu en gång ett tefat, nu tillsammans med sig fru. Den här gången stod farkosten en stund mitt ute på en väg.”
Helsingborgs Dagblad 4 juli 1971.

Den unge Carl-Axel Jonzon tog en genväg över ett gärde – vilket i allra högsta grad skulle visa sig bli en senväg: han omslöts av en märklig dimma och förlorade orienteringen trots att han befann sig på familjens egen åker. Sedan han hoppat över ett dike återvann han orienteringsförmågan och kunde fortsätta till skolan. Han hade sett de mystiska männen kl. 7.55 men när han kom framtill skolan var klockan redan 11 och det var dags för skollunch.
Svenska Dagbladet 10 jan 1974.

”Själv hade han sin första UFO-upplevelse redan som sjuåring, då han tillsammans med sin farbror såg en farkost som landade vid Svanhals. Han såg 6-8 figurer, som steg ur farkosten. Det var snö och de sjönk ner till ”knäna”. De var klädda i något som liknade dykardräkt. När han gick därifrån fick han en minneslucka och kände det som om han befann sig i dimma eller ”spunnet socker”. Han gick vilse och var borta i tre timmar. I skolan skrattade man åt vad han berättade… En gång när han åkte bil tillsammans med sin fru på en väg omgiven av höga snövallar såg de liksom en bil komma emot dem långt bort. Plötsligt försvann den rakt upp i luften.”
Trelleborgs Allehanda 29 aug 1974.

”Han har själv sett både varelser och farkoster från främmande planeter. Första gången när han var sju år och skulle gå till skolan en vinterdag. De stod ute på ett fält, sex personer (”om man kan tala om personer i sammanhanget”) samlade kring farkost som såg ut som en upp och nedvänd stor skål.
- De hade klumpiga dräkter, såg ut ungefär som gamla tiders dykare, berättar han. Min farbror var med och han kunde inte begripa vad det var. Jag tog för övrigt upp detta med honom strax innan han dog för ett par år sedan och han begrep fortfarande inte vad vi hade sett.”
Ölandsbladet 1 juni 1976.

- Jag förstod då inte riktigt vad det var, men har senare kommit till klarhet i att det måste har varit utomjordiska varelser som landat med sitt tefat. Observationen gjordes i Väderstadstrakten, på en väg ca 400 meter från föremålet. Tefatet liknade en upp och nedvänd skål och hade landat på ett gärde. Den var ca fem meter i omkrets och vid tefatet fanns 1,60-1,70 meter höga varelser.”
Östgöta-Correspondenten 24 feb 1979.

”Utanför och omkring detta något fanns, om jag minns rätt, sex ´personer´ eller vad man nu skall kalla dem. De såg ut som människor men hade fyrkantiga kåpor över huvudet, liknande de hattar man använder för att inte bli stucken, när man arbetar med bin… Det var 300-400 meter från vägen och både föremålet och ´gubbarna´ hade sjunkit ned i snön. Jag såg dem därför endast från midjan.
UFO-Information nr 3, 1982

”Först under senare år har jag förstått vad jag var med om. Det min farbror och jag såg var ett besök från rymden någonstans, det som vi i dag kallar UFO. Det som inbjuder till funderingar är tiden. Från kl. 08.00 till 10.10 alltså uppskattningsvis drygt två timmar. Vad hände? Var jag ombord i farkosten, mest troligt blev jag undersökt eller blev jag programmerad m.m.”
Tur – nej vad återstår, Carl-Axel Jonzons blogg, UFO med mera 21 sept 2016

Kvinnan utan ben i kroppen, sista april 1953
”Efter hemkomsten från Skottland hamnade jag så småningom i Krylbo och som på många platser fanns det en Folkets park. I det här fallet var det i Avesta där jag och min kompis Rune var flitiga besökare, särskilt när det började dra ihop sig till sista april och öppning av parken. Om jag minns rätt var det aktuella året 1953 kan ha varit-54 men mindre troligt… När det blev kvällens sista dans gick jg hemåt mot Krylbo. På vägen ett par hundra meter framför mig stod två personer en grabb och en flicka och de bråkade med varandra… Jag sa till honom att försvinna för jag tar hand om flickan. Han gick mot Krylbo. Själv lade jag armen om flickan men då fick jag betänkligheter, jag kunde klämma åt hennes axel så mycket jag kunde, hon verkade inte ha några ben i kroppen. På vänstra sidan av vägen fanns ödekåkar med jordkällare och lämmar. Vi satte oss på en läm och trots att det var generande försökte jag klämma på henne, jag tog om midjan, inget motstånd där heller. Någon vackrare flicka har jag aldrig sett hon var fullkomlig på alla sätt… Jag frågade om jag kunde få träffa henne igen men hon svarade att hon träffar mig endast denna gång. Jag förstod inte då att det var personer av utomjordisk härkomst. Det förstod jag senare.”
 Tur – nej vad återstår, Carl-Axel Jonzons blogg, UFO med mera, 21 sept 2016

”Jag drog tjejen emot mig, men hon hade tydligen inga ben i kroppen, hon var som en gummidocka, inget motstånd när jag tryckte henne emot mig. Det kändes nästan otäckt tyckte jag. Men hon var ju så vacker tror inte jag sett dess like under alla mina år. Hon hade en mörkgrön klänning som var mönstrad med något som liknade fyrklöver. Passformen liknades som om den målats på kroppen, en figur som var fulländad till formen. Klänningen var av det kort-korta modet vilket bröt av mot det dåvarande mode som var att kjolen skulle gå nedanför knäna. Hon hade som det såg ut gamla dammiga och bruna promenadskor. Förutom detta var det en underbar skapelse svart hår mörka ögon hyn var svagt brun liksom hon kom från en solig och varm plats… Jag frågade var hon bodde och hon pekade i riktning mot Dalälven. Jag invände att det bara var buskar vid järnvägen och vid Dalälven. Men hon vidhöll att hon bodde där. Jag frågade om vi kunde träffas igen men hon sa att jag träffar dig bra en gång. Hennes svar var vänliga men på något sätt låg de fast och kunde inte ändras. Hennes tal hade inslag av äldre ord vad jag kan minnas.”
Besökarna, Carl-Axels Jonzons blogg, UFO med mera, 24 sept 2012

I en filmad intervju på bloggen, UFO med mera, berättar CAJ med egna ord om denna händelse. Där lägger han till följande: ”Jag kunde trycka in hennes axel ända in till halsen. Det fanns inga ben i människan.” Ufologer som är väl insatta i kontaktfall känner igen några av detaljerna i berättelsen. Möten med mänskliga varelser som tycks sakna underliggande benstomme förekommer i flera kontaktfall runt om i världen. Även Sten Lindgren nämnde att den ”rymdkvinna” BEA som han träffade visade honom hur hon kunde böja fingrarna lika lätt bakåt som framåt i handen. En hy som verkar brun eller solbränd är också klassisk i kontaktfall.

En del kontaktpersoner synes verkligen ha träffat en eller flera främlingar som utgett sig för att vara utomjordingar. Men de ser i stort sett ut som vi, andas vår luft och rör sig ibland oss så det är väl troligare att i flera fall söka svaret på närmare håll. Teorierna är många: avancerade skämt, sociologiska tester av underrättelseorganisationer, hemliga grupperingar som försöker använda ufomyter som politiska vapen, okända jordbaserade främlingar med baser på vår jord. Det är lätt att hamna i avancerade konspirationsteorier när man arbetar med denna typ av fall.

Den första generationen vetenskapligt inriktade ufologer undersökte av princip sällan kontaktfall just på grund av de ofta absurda påståendena och religiöst inriktade budskapen från vittnena. De amerikanska organisationerna APRO och NICAP bedömde för de mesta dessa fall som bluff eller psykopatologiska företeelser utan föregående undersökning. Situationen ändrades något på 1970-talet med ufologer som John Keel och Jacques Vallee som tog sig an fallen men framförde teorin att det rörde sig om paranormala väsen som ljög för kontaktpersonerna.

De är en framgång för seriös ufologi att de ytterst komplicerade kontaktfallen undersöks lika noggrant som andra uforapporter. Och det oavsett om fallen visar sig ha sitt grund i inre visionära upplevelser, drogmissbruk, mytomani etc. Trots det fantastiska i scenariot måste vi ändå stå öppna för möjligheten att det bakom enskilda kontaktfall kan finnas en verklig gåta. Kanske till och med en större gåta än utomjordiska besökare.