Daniel Glantz och rymdbröderna

Under mina första år som aktiv ufolog, 1970-1972, blev Sten Lindgren min mentor i tefatens märkliga värld. Med tiden skulle Sten Lindgren bli en av Sveriges mest kända och omdiskuterade kontaktpersoner. I flera böcker och artiklar har jag dokumenterat och försökt bedöma trovärdigheten i Stens många upplevelser och påståenden.

Både Tryggve och Ingrid var redan vid den här tiden starkt religiösa och kombinerade kristendomen med ”rymdbrödernas” filosofi. Här några belysande citat som visar andan i breven:

”Gud välsigne dig Edith. Vi arbetar alla för Jesus: Den oändlige och våra bröder. Det skall vara Parthenons ledstjärna. Då kommer det alltid att gå oss väl.”
Brev från Tryggve och Ingrid Glantz  till Edith Nicolaisen sept. 1966.

Brev från Tryggve Glantz till Sten Lindgren 1972, odaterat.

”Var övertygad om käre älskade Sten att du kommer att bli ett gudsbarn hemplockad av vår älskade mästare bjuden på skjuts av våra älskade bröder Änglar? Fattar du inte att basen deras chef bif boss heter Jesus Kristus amen.”
Brev från Tryggve Glantz till Sten Lindgren 25 okt 1972.

Daniels ufointresse startade 1963 då han under svampplockning utanför Uppsala på nära håll såg en kupolformad farkost. Familjen flyttade till Oxelösund och strax därefter till Nyköping.  Daniels första kontakt med rymdmänniskor inträffade i september 1964 vid Nävsjön utanför Nyköping. En kupolformad farkost svävade på låg höjd över sjön. En ramp fälldes ut och en varelse i ljusgrå dräkt vandrade fram mot Daniel som stod på en spång i sjön. Varelsen tycktes gå strax ovanför vattnet. Ansiktet täcktes av en hjälm med visir. Varelsen stannade cirka fyra meter från Daniel och visiret fälldes upp så Daniel kunde se ett par mycket vackra ögon. Varelsen lyfte handen, återvände till farkosten som sedan gav sig av med en väldig hastighet.

När vi vandrade i skogen berättade Daniel att rymdmänniskorna flera gånger hjälpt honom med pengar, bland annat för att resa till USA och Bahamas 1971. Enligt Daniel gav rymdmänniskorna honom de fem första siffrorna för nästa Åby galopp som skulle slå in. Den sjätte ansågs säker men den missade han. Ändå vann han 50,000 kronor och kunde resa till USA.  Man får väl säga att det är lustiga främlingar som kommer från de kosmiska rymderna för att hjälpa en svensk man att spela på Åby galopp.

Enligt Sten Lindgren hände sedan följande: Daniel parkerar invid Nävsjön och gruppen stiger ur. På ett avstånd av cirka 50 meter ser Sten ett mycket starkt gröngul-lysande sken som sakta tonar ner och fram träder konturen av ett landat klockformat tefat. Två andra farkoster ligger samtidigt och svävar några hundra meter ovanför sjön. Från vänster sida av farkosten kommer en overallklädd man fram. Han är normalbyggd, har långt hår och bär ett brett bälte till dräkten. Daniel signalerar tre gånger med en ficklampa och mannen tar något från bältet som han signalerar tillbaka med. Ljuskäglan kan stanna mitt i luften på varierat avstånd.

Gruppen åker några kilometer när Daniel stannar igen och alla kliver ur. Det är stjärnklart och Sten ser ännu ett tefat komma glidande strax över skogsbrynet på bara några hundra meters avstånd. När Sten och Christer tittar upp mot stjärnhimlen upplever de att stjärnorna är mycket närmare, som om himlen var inzoomad och de ser många fler stjärnor än normalt. De känner sig medvetandeförändrade. Därefter far gruppen tillbaka till Nyköping där de skiljs åt och Sten, Christer och Bernard åker tillbaka till Stockholm.

Vid en telefonintervju med Christer Janson 11 augusti 1985 ger han följande något annorlunda bild av händelseförloppet: ”…det var ett slags ljus som inte var naturligt utan det var uppbyggt av någon slags lampa, strålkastare, lykta som kan ha suttit på något fordon eller någonting. Men för mig hade det lika gärna kunna ha varit en båt eller bil eller vad som helst. För mig var det inte entydigt att det måste ha varit ett ufo… för mig var det absolut inte att man såg något Adamskiskepp med tydliga konturer, men Sten påstår att han såg något sådant.”  Någon man vid ljusskenet såg inte Christer Janson. Några år senare ändrade Christer sin version och bland annat i föredrag med Sten Lindgren. Nu hade han sett både farkosten och en man bredvid.

Håkan: Den här händelsen som ni var med om 1965, såg du själv skeppet då?

Ingrid: Nej, absolut inte, jag är så förvånad över att alla de här personerna har sett någonting.

Håkan: Så du såg inte att det kom ut någon gubbe då?

Ingrid: Nej, absolut inte. Jag var med hela tiden och det kan jag klart säga, det kom inte ut någon gubbe någonstans.

Håkan: Nehej, va märkligt!

Ingrid: Ja, det tycker jag också är märkligt.

Håkan: Men ni stod ju en grupp tillsammans?

Ingrid: Ja men det fanns ingen gubbe där inte. Jag måste vara ärlig. Jag var inte nockad på något vis. Jag vet att vi var samlade men jag är väldigt förvånad över att ear sett en gubbe… så vitt jag vet har Daniel aldrig sagt till mig att han sett någon gubbe.

Håkan: Men berättade inte Daniel för dig om sina egna upplevelser?

Ingrid: Daniel, han har inte träffat några.

Håkan: Vad är det som ligger bakom i så fall?

Ingrid: Jag tror det är psykologiska faktorer som ligger bakom här… Jag vet inte om det är för att göra sig intressant därför han fick en image på sig som han kanske ville hålla vid liv. Nu är jag så där hänsynslöst ärlig när jag säger det för jag tycker det är en bluff om du säger att det har landat någon person.

Håkan: Tror du han bluffar medvetet?

Ingrid: Nej, det kan vara undermedvetet önsketänkande.

Håkan: Men det här ljuset som du såg där ute då 1965?

Ingrid: Ja, jag undrar om det var… ja om du säger vi såg någonting i skogen så undrar jag om det var någon som gick med någon ficklampa eller så för det var ju ingen som vi hade kontakt med. Det kunde ha varit någon annan person ute i skogen. Ljuset var i ficklampstorlek. Det är ju en sjö där de har fiskat hela tiden men det är min uppfattning.
(Telefonintervju med Ingrid Duninge 29 oktober 1986).

En mycket viktig uppgift som jag kunnat bekräfta genom flera andra källor och som Ingrid nämner i intervjun är att Daniel och Ingrid under flera år levde ett ”söndagshippieliv” med droger som hasch, LSD och meskalin. Ett liv som Ingrid till slut inte orkade med och som var en av orsakerna till skilsmässan. Att Daniel även senare var en flitig användare av droger berättar flera personer jag intervjuat.

I slutet på 1960-talet och början av 1970-talet umgicks Daniel och hans fru Karin i en kamratgrupp i Nyköping bestående av Matts-Gösta Jonsson samt Klas och Birgitta Holmberg. De diskuterade ufo, parapsykologi, mystik med mera. Men de experimenterade också med droger som hasch och meskalin. De köpte meskalinkaktusar från Östgöta trädgårdshall berättar Matts-Gösta Jonsson vid ett telefonsamtal 15 augusti 2008. Det bekräftas också av Birgitta Hjalmarsson, som var med i gruppen. Varken Matts-Gösta eller Birgitta trodde då eller idag på Daniels alla berättelser om möten med utomjordingar. De ser det som inre drömmar och fantasier. De såg aldrig något bevis för att Daniels upplevelser var äkta. Daniel berättade heller aldrig för kamratgruppen om händelsen vid Nävsjön 1965, trots att gruppen åkte ut dit ibland. Birgitta menar att Daniel aldrig skulle ha kunnat hålla tyst för sina nära vänner om en så viktig händelse som den påstådda kontakten vid Nävsjön.

Ytterligare bekräftelse fick jag av Yngve Freij från Malmö Interplanetariska Sällskap (MIS), som var god vän med Daniel och Ingrid och själv prövade droger tillsammans med gruppen. I ett telefonsamtal 7 mars 2010 berättar Yngve att Daniel vid ett tillfälle gick till Gustav Adolfs torg för att köpa LSD som de sedan provade. De rökte hasch och prövade LSD tillsammans med Daniel och hans fru. Yngve Freij hade fyra pärmar korrespondens med Daniel och många andra från 1960-talet. Tyvärr brände han dessa pärmar. Ett ovärderligt arkivmaterial för forskningen kring 1950- och 60-talets svenska kontaktpersoner. Om Daniels ufokontakter säger han: ”Jag kunde inte riktigt lita på honom”. (Telefonintervju med Yngve Freij 7 mars 2010).

”En hel del har hänt – USA, US Air Force vill ha kontakt med mig och jag skall i dagarna besöka ryska ambassaden.”
(Brev från Daniel Glantz till Håkan Blomqvist 26 mars 1984).

”… jag samarbetar ju väldigt mycket med den israeliska säkerhetstjänsten Mossad och även med svenska säkerhetsmän och de är ju införstådda med, de har ju själva kunnat se tillförlitligheten av det här.”
(Telefonsamtal med Daniel Glantz 7 juni 1986.)

Efter det mycket uppmärksammade TV-programmet Svepet 1989 blev Daniel Glantz och Sten Lindgren ofta intervjuade i radio, TV och tidningar. De höll också föredrag tillsammans runt om i Sverige och även i Danmark. Jag har många gånger frågat mig hur det kom sig att Sten så tydligt presenterade Nävsjöhändelsen som en verklig kontakt med rymdmänniskor, trots att han själv var osäker om vad som hänt.  Vid ett telefonsamtal 17 juni 1985 förklarade Sten för mig att det var 50 procents chans att kontakten vid Nävsjön var en bluff arrangerad av Daniel med hjälp av en modell eller ballong. Med kännedom om Daniels bruk av diverse droger är det min teori att han före utflykten till Nävsjön spetsade teet med mescalin. Med tanke på det ”hårnät av svaga elektriska strömmar” som Sten och Christer kände i bilen, Bertils minneslucka i skogen, upplevelsen där stjärnorna kom närmare samt de totalt olika vittnesmålen om vad som hände ser jag det som en rimlig förklaring.Mannen i skogen de mötte kan ha varit en vän till Daniel som med ett tält och ficklampa agerade rymdman.

1992 flyttade han med nya hustrun Gun till Bergvik utanför Söderhamn. Genom en anställning vid kriminalvården i Österåker öppnade han ”Glantz Familjevård” för att hjälpa kriminella och missbrukare tillbaka till samhället. En grupp ufointresserade bildades kring honom även i Söderhamn. Daniel Glantz avled 2006.

Under alla de år jag samlade material om Daniel Glantz upplevelser fann jag aldrig något som styrkte hans berättelser. Tvärtom pekar alla vittnen och omfattande dokument på att det rör sig om rena fantasier och inre upplevelser. Daniel var en fridsam och vänlig mystiker och mytoman som blandade sin kristna tro med rymdmänniskornas budskap. Han betraktade Jesus som rymdbrödernas chef.Trots att jag offentligt kritiserade honom var han alltid vänlig när vi träffades och skickade ofta julkort. Kritik tycktes inte påverka honom alls.