Den sanna historien om UFO-Sverige

Den 6 april 2020 avled UFO-Sveriges grundare och förste ordförande Carl-Axel Jonzon (CAJ). Under de sista åren av sitt liv skrev han artiklar på en egen blogg (ufo-mm.se), med intressanta tillbakablickar på sitt eget liv och engagemang i ufofrågan. På denna blogg finns en filmad intervju med CAJ där han bland annat ger sin bild av UFO-Sveriges historia. Tyvärr innehåller redogörelsen så många sakfel, missuppfattningar och sammanblandningar av fakta att jag finner det nödvändigt att ännu en gång korrigera bilden av riksorganisationens historia med korrekta sakuppgifter, hämtade från dokument i AFU och intervjuer med ufologer som var med.

Hösten 1968 bildades UFO-Motala av Carl-Axel Jonzon. Brev skickades 1968–1969 till de ufoföreningar som då existerade med en förfrågan om intresse av att bilda en riksorganisation.

CAJ: ”Vi tillskrev dom där och frågade om dom var intresserade att vara med i en riksorganisation. Ja, det var dom allihop utom GICOFF i Göteborg för dom har hållit på i 30 år eller vad dom sa… Det var ju dom som skulle ha den då om man skulle sätta upp en sådan. Då svarade jag, jag vart väl sur på dom där, så jag sa har ni hållit på i 30 år och inte lyckats det så är det väl ingen mening att vänta på er nu heller.”

Här har CAJ blandat ihop föreningarna GICOFF och UFO-Göteborg. GICOFF bildades 1969 och föreningen kan således inte ha varit aktiv i 30 år. Uttalandet kommer i stället från Rune Rydebrant, ordförande i UFO-Göteborg. Den föreningen bildades formellt 1966 men Rydebrant hade sedan många år en kamratgrupp som träffades regelbundet och diskuterade bland annat ufo. Härav kommentaren om ”hållit på i 30 år”.

Här finns en mängd sakfel samt att CAJ utelämnar väsentliga fakta. Thorvald Berthelsen valdes till ordförande på UFO-Sveriges riksstämma i Örebro 20 mars 1976 – inte 1979. Med sitt glödande engagemang för UFO-Sverige var det naturligt att han valdes till ordförande. På sätt och vis har CAJ rätt i att ”sedan ändrade ju allting karaktär”. Tack vare Thorvalds hårda arbete blev UFO-Sverige en seriösare förening. Kurser för fältundersökare startades 1977, kontakterna och samarbetet med olika statliga institutioner, bland annat Försvarsmakten, utvecklades. Stora PR-engagemang, utställningar och tevereportage förbättrade UFO-Sveriges och ufofrågans renommé i allmänhetens ögon. Det är beklagligt att Carl-Axel Jonzons med sina uttalanden förringar Thorvald Berthelsens enastående insats för UFO-Sverige.

I Föreningens UFO-Informations verksamhetsberättelse för 1976 (som finns hos AFU) står följande: ”Antalet betalande medlemmar var vid verksamhetsårets slut 1.240 stycken.” Det vill säga lika med antalet prenumeranter på riksorganisationens tidskrift som nu plötsligt var medlemstidskrift för ”Föreningen UFO-Information”. Genom det stora antalet medlemmar i denna lokalförening, som formellt inte anslöts till UFO-Sverige förrän 1977, kunde alltså Carl-Axel Jonzon få så många mandat vid riksstämmor att han i praktiken var enväldig. Som exempel kan nämnas att vid riksstämman 1979 hade Föreningen UFO-Information 22 mandat medan övriga 22 lokalföreningar fick dela på 26 mandat. Man kan sätta vilken etikett man vill på ett sådant handlingssätt men det har ingenting gemensamt med begreppet demokrati. Snarare var detta att betrakta som en kupp för att behålla makten inom UFO-Sverige. CAJ visade ingen förståelse för svensk folkrörelsedemokrati.

CAJ: ”1980 så hade vi ett riksmöte då och på den interna delen tog vi upp en del frågor som hade ställts under tiden. Vi hade planeringsmöte tidigare i Enköping och kommit överens om att Niels Nielsen skulle åka omkring och visa diabilder och så vidare. Vi skulle tillhandahålla honom material då så han kunde göra det. Sedan skulle han stå för hyran i den mån han kunde och leva på att resa omkring och visa bilder. Det hade vi aldrig kommit överens om sa dom då. Så det var fel. Nielsen kan vi inte ha till det. Han är inte passande till det, nej det går inte. Det har vi inte kommit överens om. Då blev jag förbannad och ställde mig upp och sa jag lämnar riksorganisationen med omedelbar verkan och jag tar UFO-Information med mig. Och sedan gick jag och med mig följde både UFO-Falun och UFO-Syd, så det vart tre organisationer som gick därifrån. Det där var väl inte smakligt för dom som satt där i styrelsen. Dom kunde väl inte säga att den som byggt upp organisationen, blir förbannad och går. Så dom sa att jag hade blivit sparkad för att jag inte var demokratisk. Det har man fått höra och det skriver dom också i UFO-Sveriges historia att jag blev sparkad. Och så står det att jag inte var där också. Det är väldigt konstigt för jag var högst personligen där. Det är flera som kan intyga.”

Här presenterar CAJ en helt egen historieskrivning som har väldigt lite med verkligheten att göra. Han hoppade av UFO-Sverige i samband med riksstämman i Enköping 22 mars 1980. Under alla år sedan dess har CAJ envist hävdat att han deltog i riksstämman 1980 men så var inte fallet. Anledningen till avhoppet var en motion till stämman. Owe Lewitzki, ordförande för UFO-Center Karlskoga hade upptäckt den odemokratiska mandatfördelningen och i en motion till riksstämman skriver han: ”Hur många av UFO-Sveriges medlemmar vet för övrigt om, att det existerar en förening inom organisationen, som heter UFO-information. Hur många är medvetna om det faktum, att vi som prenumeranter är medlemsanslutna i två föreningar: Föreningen UFO-information samt Riksorganisationen UFO-Sverige. Och hur många är medvetna om att de i tvistefrågor, i och med detta förfarande, i princip indirekt (genom röstombud) kan lägga ’sin röst’ både för och emot på samma gång!?!”

Det ter sig mycket märkligt att CAJ kan hävda att han deltog i 1980 års riksstämma trots att det finns hundraprocentiga bevis för att så inte var fallet. Hela den interna riksstämman finns inspelad på band och det kan vara intressant att återge några yttranden från banden. Vid uppropet av ombuden på stämman finns ingen som svarar när Föreningen UFO-Information ropas upp. Vid diskussion om motion nr 3 från UFO-Center Karlskoga angående Föreningen UFO-Informations mandat sägs följande:

Christer Nordin: ”Det var en fråga direkt riktad till Föreningen UFO-Information. Jag tror inte dom är närvarande här för en kommentar. Är det rätt uppfattat?

Mats Nilsson: ”Dom är inte här”.

Christer Nordin: ”Dom är inte här. Med andra ord så hänger alltså den frågan kvar i luften. Beklagar i och för sig det. Tillåter mötet att jag yttrar mig även jag också lite grann bara i den här frågan. Ja, det är samma här faktiskt… Jag har också samma förbryllande uppfattning. När jag började en gång då och med stort glatt hjärta upptäckte liksom att herregud här finns det en tidning som behandlar UFO-frågor i Sverige – toppen. Jag började alltså prenumerera på den. Jag fick också veta att jag var medlem i UFO-Sverige. Jag var mycket stolt och glad för det. Däremot alltså hade jag inte heller någon som helst uppfattning att jag därmed var med i någonting som hette Föreningen UFO-Information.”

Kommentar från Jörgen Granlie:

”Jag är ju prenumerant på UFO-Information och jag tillhör tydligen en annan grupp som heter UFO-Information. Jag har aldrig någon gång som prenumerant blivit kallad till något möte inom den föreningen. Inte någon enda gång”.

Christer Nordin: ”Nej, jag skulle ju kunna rikta en förfrågan här om det är någon annan som som har blivit det? Jag hör inte någon – nej.”

Jan Johansson, Stockholms UFO-förening säger slutligen:
”Får jag komma med en personlig vädjan då till centralgruppen. Att i varje fall försöka komma till en överenskommelse med Carl-Axel Jonzon att den kvarstår som medlemsorgan. Om det är så att han inte vill ställa sig bakom UFO-Sveriges målsättning eller av andra skäl vill lämna – vilka skäl som helst – ja, det vore mycket lättare att säga det här om han vore närvarande.”

Jag har talat med flera som deltog i 1980 års riksstämma och samtliga intygar att Carl-Axel Jonzon inte var närvarande. I ett brev till Gunnar Thorén, ordförande i Kiruna Tvärvetenskapliga Förening, UFO-Nord, skrivet strax före riksstämman skriver också CAJ: ”… jag kommer ej till Enköping under rådande förhållanden”. Det är en psykologisk gåta hur Carl-Axel Jonzon under alla år, trots entydiga bevis, kunde fortsätta hävda att han deltog i 1980 års rikstämma.