”The
greater portion of mankind are chary of giving expression to the unexpected… my
friend had a twofold purpose in casting conversational bombs in the arid
chatter of conventional society – it obviously amused him on he one hand, and
it made people think on the other.”
Cyril Scott, The
Initiate
8. Boken som var dynamit
Rubriken anspelar på en av de största bästsäljarna i ufologins historia. Boken ifråga var Flying Saucers Have Landed av Desmond Leslie och George Adamski, vilken hade publicerats av förlaget Werner Laurie, England i september 1953. ”Jag kände att jag hanterade dynamit”, skrev förlagsredaktören Waveney Girvan när han fick manuskriptet i sin hand. (1) Det var den här boken som gjorde att just teosofer blev intresserade av ufofrågan. Anledningen var att Desmond Leslie kopplade samman den esoteriska traditionen om vimanor och besökare från andra planeter med George Adamskis möte med en venusian i Kalifornienöknen 20 november 1952.
Desmond Leslie (1921-2011) fick sitt intresse för paranormala fenomen genom sin far Shane Leslie, som skrev flera böcker i ämnet. Desmond Leslie hade varit Spitfirepilot under andra världskriget och när ufo började rapporteras i pressen 1947 följde han med intresse vad som skrevs. Under ett besök hos en vän botaniserade Leslie i bokhyllan och hittade ett exemplar av The Story of Atlantis av W. Scott Elliott, publicerad 1906. Där beskrivs atlantidernas flygfarkoster som byggda av en mycket lätt metall, liknande aluminium. De lyste i mörkret och drevs av en av vetenskapen ännu okänd kraft benämnd Vril. Leslie skriver: ”Det var en mycket intressant bok, och medan jag läste den var det en del som jag tyckte jag kände igen. Där fanns beskrivna vissa utmärkande drag som var nästan identiska med sådana som förekommer i amerikanska arméns rapporter om flygande tefat i våra dagar. Jag började tänka efter – och undra.” (2)
Upptäckten ledde till att Desmond Leslie begav sig till British Museum med syfte att söka i gamla skrifter och urkunder för att försöka bevisa eller vederlägga teorin att flygande tefat inte är något nytt fenomen. I de hinduiska Ramayana och Mahabharata fann han mängder av berättelser om förhistoriska flygfarkoster. I Flying Saucers Have Landed presenterar Leslie otaliga citat från gamla skrifter för att styrka sin teori. Men han ägnar också flera kapitel åt jämförelser med uppgifter i den esoteriska litteraturen. Här finns hänvisningar till författare som Helena Blavatsky, Charles Leadbeater, Annie Besant, Alfred Percy Sinnett, Arthur Powell, Alice Bailey med flera. Resultatet av anträngningarna blev ett manus som han förgäves under 1952 försökte hitta ett förlag till i London. Genom Meade Layne i Borderland Sciences Research Association (BSRA) i Kalifornien fick Leslie höra nyheten om George Adamskis kontakt i öknen. Han skrev till Adamski och frågade om de foton han tagit vilket gav ett oväntat resultat: ”Han svarade genom att sända mig hela samlingen märkvärdiga foton med tillåtelse att använda dem utan kostnad. Vilken högst ovanlig människa, tänkte jag. Han tar tidernas mest ovärderliga foton och vill inte ha några pengar för dem. Senare skickade han mig sitt manuskript med en ödmjuk förfrågan om jag kunde hitta någon som kunde publicera det.” (3)
Desmond Leslie fick sitt manuskript antaget av förlaget T. Werner Laurie. Tillsammans med förlagsredaktören Waveney Girvan beslutade de att slå samman Adamskis och Leslies manus till en bok, vilket visade sig vara en lyckträff. Adamskis redogörelse för sina observationer av flygande tefat och mötet med en venusian i Kalifornienöknen hade en direkt koppling till den esoteriska traditionen om vimanor och högre utvecklade människor från Venus. ”Tanken har ofta slagit mig att om alla läror om venusianska Kumaror inte bara är myter, skulle vi inte då kunna vänta oss att andra invånare från denna lysande planet skulle följa i deras fotspår och komma till sin stackars granne jorden vid sådana tidpunkter då hjälp var av nöden?” (4) Boken fick ett oerhört genomslag och publicerades i många länder. Alltsedan dess har George Adamski varit kontroversiell och en vattendelare inom uforörelsen. Vetenskapligt och kritiskt inriktade ufologer har tagit avstånd från Adamski och liknande påståenden om kontakter med vänliga rymdmänniskor. Men åtskilliga frågetecken kring dessa tidigare kontaktpersoner återstår. Förutom Adamski namn som Daniel Fry, Orfeo Angelucci, George Van Tassel, Howard Menger med flera.
1950-talets vetenskapligt inriktade organisationer i USA som Aerial Phenomena Research Organization (APRO) och National Investigations Committe on Aerial Phenomena (NICAP) avfärdade för det mesta kontaktpersoner utan egna undersökningar. De ville inte bli sammanblandade med vad man betraktade som religiösa ufokulter. Men därmed missade man samtidigt intressanta och svårtolkade data som visade att det kanske trots allt låg något bakom en del av berättelserna om kontakter med rymdmänniskor. Under den tidigare ufoeran var det för det mesta vattentäta skott mellan de seriöst inriktade ufologerna och de som trodde på Adamski etc. Situationen började ändras i och med Jacques Vallee och John Keel vilka under 1970-talet började undersöka de mera kontroversiella kontaktfallen och presenterade teorier om parallella världar och paranormala fenomen. Efter att ha undersökt ett antal kontaktfall konstaterade ufologen Ted Blocher, under en konferens till 30-årsminnet av ufofenomenens uppdykande, följande: ”Under de senaste åren har min skepsis rörande de mer exotiska påståendena, inte direkt försvunnit, men definitivt skakats i sina grundvalar. Numera lyssnar jag på människor med ett öppet sinne och utan att bedöma dem i förväg. Jag kan inte längre återvända till tryggheten i ett svart-vitt synsätt.” (5)
Den förste som gav sig på den svåra uppgiften att mera förutsättningslöst försöka bedöma George Adamski var Timothy Good. Tillsammans med Lou Zinstag skrev han 1983 George Adamski – The Untold Story. Good och Zinstag försöker reda ut alla de komplicerade och motsägande uppgifterna kring George Adamski. Här redovisas alla uppgifter, både de som styrker en del av Adamskis påståenden och vad som talar mot honom. Det viktiga med denna bok är att författarna visar att fallet Adamski inte är så enkelt som många trott. Att det, trots allt, finns en del data som antyder att det låg något bakom alla tveksamma historier.
2010 kom en mycket intressant biografi av den Aucklandbaserade ufologen Tony Brunt: George Adamski. The Toughest Job in the World. Boken finns att hämta ner gratis på Scribd.com och är en utvidgad version av en artikel publicerad 2009. Tony Brunt fortsätter i sin Adamskibiografi i samma fotspår som Timothy Good och Lou Zinstag. Han presenterar sakligt både vad som talar för och som talar mot Adamski. Även om Tony Brunt anser att Adamski verkligen träffade någon typ av ”främlingar” så är boken långt ifrån någon ikonografi. ”Han framstår som till hälften helig man, till hälften skojare (huckster), en fascinerande blandning av det sublima och det opåtlitliga.” (6) skriver Brunt om Adamski. Hans brist på formell utbildning parad med en stor dos självsäkerhet gjorde hans föredrag till bisarra föreställningar där han blandade misstolkade vetenskapliga idéer med egna teorier.
George Adamski var alltid noga med att påpeka att de tefat han färdats i var fysiska, teknologiska farkoster och rymdmänniskorna lika fysiska som vanliga jordmänniskor. ”De är inga jädrans spöken”, förklarade han en gång när Desmond Leslie ställde frågan. Men något hände med Adamski åren 1960-61. Han som alltid varit mycket kritisk mot mediers psykiska kontakter med ”rymdmänniskor”, började plötsligt själv kanalisera venusianen Orthon. En påstådd resa till Saturnus och mycket annat gjorde att många av hans främsta supporters övergav honom, bland annat sekreteraren Lucy McGinnis och medarbetaren Carol Honey. Och ändå, skriver Brunt, står vi där med ett antal data som antyder att Adamski verkligen träffade någon typ av främlingar. I boken presenteras en rad av dessa frågetecken som gör att man inte enkelt kan bara avfärda honom som en skojare eller mytoman. Här är några frågetecken:
Lou Zinsstag, Adamskis representant i Schweiz berättar att när Adamski besökte Basel 1959 bodde han på ett hotell i staden. För Lou förklarade han att "the boys" - rymdmänniskorna - brukade besöka honom på hotellet tidigt på morgnarna. Lou Zinsstag kollade i hemlighet med både hotellchefen och en portier hon kände om Adamski fick tidiga besök. Båda bekräftade att två män brukade komma till Adamski vid niotiden på morgonen. Lucy McGinnis, som senare liksom Lou Zinsstag hoppade av från samarbetet, berättar att hon kunde ha kritiserat Adamski för mycket men undvek det publikt eftersom hon själv ensam observerat ett klockformat tefat med besättning på nära håll.
Flera personer har intygat att Adamski bar ett ovanligt pass som visade att han hade ett nära samarbete med vissa myndigheter. William Sherwood, ingenjör vid Eastman Kodak Company, undersökte själv det pass Adamski bar, ett så kallat Government Ordnance Bureau Card, vilket gav tillgång till militära baser. Sherwood kunde intyga äktheten eftersom han själv en gång haft ett liknande pass. För några medarbetare förklarade Adamski att han fungerade som ett slags dubbelagent, en form av mellanhand mellan främlingarna och amerikanska myndigheter.
Tony Brunt redovisar några intressanta data vad gäller den omdiskuterade Silver Spring-filmen som togs av Adamski tillsammans med Madeleine Rodeffer den 26 februari 1965. Brunt intervjuade Rodeffer i maj 2009, strax före hennes död. Hon berättar att när farkosten dök upp utanför hennes hus parkerade en Oldsmobile på uppfartsvägen. Tre medelåders män hoppar ur, ”the boys” enligt Adamski. Männen uppmanar henne att ta fram kameran. ”De hade ett vanligt amerikansk uttal. De kunde ha varit mina morbröder eller kusiner”, förklarade Madeleine. När farkosten lämnat området hörde hon en av männen säga: ”Jag hoppas att vi aldrig behöver göra det här igen, det är för farligt”. Sedan gick de mot sin bil och for iväg. (7)
Tony Brunt menar att Adamski verkligen hade någon form av kontakt med okända främlingar. Men han köper inte påståendet om venusianer eller saturnianer. Deras verkliga ursprung är en gåta skriver han i sin bok. När jag frågade honom i ett mejl om han hade någon egen teori om vilka som låg bakom blev svaret: ”Jag har inte den blekaste aning varifrån Adamskis boys kom ifrån”. (8)
Ännu idag är debatten om Adamskis foton levande. Något definitivt svar om äktheten är svårt att ge så länge inte en opartisk undersökning av negativen kan göras. Enligt Glenn Steckling, ledare för George Adamski Foundation, är negativen inlåsta i bankfack. (9) Oavsett äktheten så har den typ av klockformad farkost som Adamski fotograferade observerats runt om i världen. En av anledningarna till att Lucy McGinnis, Adamskis sekreterare under många år, inte ville kritisera Adamski offentligt var att hon själv sett en av dessa farkoster på nära håll. Timothy Good intervjuade henne om händelsen och den finns refererad i hans biografi över Adamski (10) men han skickade mig också en mera detaljerad version från den intervju han gjorde med Lucy McGinnis 20 november 1979:
”Lucy: Det här hände vid Palomar. Jag låg och vilade på mitt rum på eftermiddagen, vet inte vilket datum det var. Av något skäl reste jag mig och gick ut. När jag kom ut tittade jag upp och där var den här stora saken. Den var tefatsformad och den var stor. När jag tittade upp kunde jag se rakt igenom den. Den bestod av två nivåer. Jag såg trappstegen där de gick upp och ner. Minns inte hur många människor jag såg men de gick omkring.
Timothy: Var det män eller kvinnor?
Lucy: Det kunde jag inte avgöra för de hade på sig något liknande skiddräkter, åtsittande kring anklarna.
Timothy: Kunde du se någon typ av motor eftersom hela farkosten var genomskinlig?
Lucy: Ja, något såg jag men kunde inte avgöra vad det var. Jag kunde inte säga att det där var en stol och det en motor och det ett bord. Jag såg inte sådana detaljer.
Timothy: Var det samma typ som den klassiska Adamskifarkosten?
Lucy: Ja, den runda. Den svävade där och började plötsligt sakta röra sig upp och bort.”
Det finns åtskilliga rapporter om observationer, från olika delar av världen, av den klockformade typ av farkoster som Adamski fotograferade. Jag dokumenterade själv ett sådant fall i min första bok UFO – i myt och verklighet (11) De engelska ufologerna Jenny Randles och Peter Hough rapporterar om liknande fall de själva undersökt. En hel familj i Warrington, Cheshire observerade ett föremål som flög över deras hus. Det var tefatsformat med tre halvklotsformade bollar placerade i en triangel under farkosten. Familjen hade aldrig hört talas om Adamski. (12)
De senaste årens böcker och artiklar om de klassiska kontaktfallen från 1950-talet visar att det kanske är dags att börja omvärdera några av dessa kontroversiella personer och titta på alternativa tolkningsmöjligheter. Eftersom temat för den här boken är ufo och den esoteriska traditionen skall jag försöka sätta in några av kontaktpersoners upplevelser och budskap i ett esoteriskt sammanhang. Givetvis handlar det här bara om alternativa hypoteser. Den teosofiska/esoteriska litteraturen, publicerad före 1947 berättar att planetväktarna använde sig av vimanor på Atlantis. Däremot finns inga uppgifter, vad jag kunnat finna, om att man använder sig av liknande farkoster idag. Likaså hänvisas det ofta i den esoteriska litteraturen till den grupp planetväktare som kom från Venus för att leda jordmänniskans utveckling. När det gäller nutida besökare från andra planeter så finns det ett antal uttalanden i Alice Baileys böcker om utomplanetarisk hjälp men några farkoster nämns aldrig i sammanhanget. Här några citat:
Discipleship in the New Age, Volume One, publicerades första gången krigsåret 1944. Med hänvisning till världskriget och kampen mellan gott och ont säger läraren D.K: ”Det är viktigt för människor att förstå att mänskligheten är fri. Inte ens hierarkin själv vet vilka krafter – de goda eller onda – som slutligen kommer att segra, därför att även om de goda triumferar vad gäller kriget, kommer de att triumfera när det gäller freden? Det goda kommer slutligen att segra men hierarkin vet inte vad den omedelbara framtiden bär i sitt sköte eftersom människan själv bestämmer sitt öde. Lagen om orsak och verkan kan inte åsidosättas. I de fall där detta inträffat har det krävt intervention av krafter som är större än de som är tillgängliga vid denna tid på vår planet.” (13)
Tydligast vad gäller interplanetarisk hjälp blir D.K. i The Externalisation of the Hierarchy,
den sista bok han dikterade för Alice Bailey. I april 1935 talade han om de
”utomjordiska väsen (beings) som erbjuder sin hjälp vid denna tid och särskilt
under
Under förutsättning att George Adamski verkligen blev kontaktad av högre utvecklade väsen finns det ur esoterisk synpunkt i princip två tolkningsmöjligheter:
1. Verkliga utomjordiska besökare.
2. ”Rymdmänniskorna var” i själva verket de äldre bröderna, medlemmar av planetväktarnas organisation på jorden, som använde Venus etc som täckmantel för att dölja sina jordiska baser.
Den första tolkningen innebär att besökarna verkligen talade sanning när de påstår sig komma från Venus, Mars, Saturnus etc. Men här uppstår genast ett problem. Inga människor med vanliga organismer kan, så långt vi vet, överleva på våra grannplaneter. Men enligt Adamski var de människor av kött och blod, precis som vi. Det här problemet har Adamskis supportrar brottats med alltsedan 1950-talet. Förklaringarna har varierat. Vissa hävdar till och med att NASA döljer sanningen om våra grannplaneter. I ett efterord till en reviderad upplaga av Flying Saucers Have Landed, försöker Desmond Leslie hitta en lösning på problemet. Han hänvisar till den esoteriska traditionens berättelser om hur mästare kan materialisera sig och uppträda förvillande lika en vanlig fysisk människa. Leslie ger exempel från The Autobiography of a Yogi av Paramhamsa Yogananda och menar att här kan vi söka förklaringen till venusianernas uppträdande: ”De gamla skrifterna berättar att livet på Venus opererar på en högre oktav. Om därför en venusian vill besöka oss och bli sedd och fysiskt påtaglig, måste han reducera sina vibrationer, vilket gör att människor som Adamski blir arga om vi påstår att han inte var av kött och blod som du och jag.” (16) Vid ett tillfälle gav dock Adamski en antydan om att livet på våra grannplaneter var annorlunda. För Desmond Leslie berättade han vid ett tillfälle att ingen kunde, i sin nuvarande fysiska kropp eller tillstånd, färdas till en annan planet i vårt solsystem och se människorna där. Samtidigt förklarade han att våra astronomer hade fel vad gäller möjligheterna till liv på våra grannplaneter. Motsägande uppgifter som skapat förvirring bland alla som satt tilltro till Adamski.
Den andra teorin rörande Adamski och andra kontaktpersoners besökare, att det skulle vara de jordbaserade planetväktarna som använder sig av tefaten kräver en lite längre förklaring. Den esoteriska litteraturen berättar att planetväktarna vid ett möte 1775, för första gången sedan Atlantis dagar, beslutade att försöka börja närma sig mänskligheten igen. Deras existens och den esoteriska kunskapen hade tidigare bara varit känd i hemliga kunskapsordnar. Mötet var dock inte enigt. Endast två av väktarna, M. och K.H. erbjöd sig att göra försöket. Henry T. Laurency skriver angående diskussionen: ”Samtliga övriga medlemmar av planethierarkin röstade emot förslaget, enär man ansåg, att alltför få hade uppnått sådan mental utveckling, att företaget hade utsikt att lyckas. De härskande religionernas emotionala illusioner och filosofiens mentala fiktioner voro så fjärran från riktiga verklighetsuppfattningen, att varje försök bibringa de s.k. bildade överfysisk kunskap skulle utan vidare avvisas eller resultera i nya fantasiutsvävningar. Man borde vänta tills åtminstone de mest utvecklade hade förvärvat fysisk-eterisk objektiv medvetenhet.” (17)
Eftersom mötet inte kunde enas hänsköts frågan till planetväktarnas ledare som förklarade att eftersom M. och K.H. var villiga att göra försöket att sprida kunskapen, och ta konsekvenserna, så skulle de få göra det. Tidpunkten för offentliggörandet bestämdes till 1875. En mängd förberedelser sattes igång bland annat för att öka läskunnigheten. Flera olika hemliga kunskapsordnar, knutna till planetväktarna, ökade sina aktiviteter på olika sätt. Ur ufosynpunkt är särskilt en kunskapsorden intressant, vilken går under benämningen Yucatans brödraskap. Deras metod att bryta materialismen och få mänskligheten att inse att verkligheten är större är genom att skapa fenomen som får forskare att tänka i nya banor och paradigm. Charles Leadbeater berättar om denna grupps arbete i sin bok The Astral Plane: ”Förtvivlade över den ohejdade materialismen som verkade kväva all andlighet i Europa och Amerika beslutade de, för snart ett århundrade sedan, att försöka motverka den med något ovanliga metoder. I själva verket erbjöd de möjligheter för alla tänkande människor att erhålla bevis för att det finns medvetande och liv bortom den fysiska kroppen, vilket vetenskapen förnekade. De fenomen de skapade var inte nya i sig själva… men deras organisation och produktion var nya för den moderna världen. Den rörelse som därmed startades växte ut till den omfattande spiritualismen.” (18)
Enligt de esoteriska källorna var alltså den mängd fenomen, materialisationer med mera, som från början uppträdde i USA på 1840-talet delvis skapade av planetväktare. Helena Blavatsky fick order av sina lärare att bege sig till USA 1873 för att ansluta sig till spiritualismen och genom den försöka presentera den esoteriska kunskapens förklaring till dessa fenomen. Med hennes påpekande att det inte var så enkelt som bara ”avlidnas andar i astralvärlden” fick hon delvis spiritualisterna emot sig och istället grundade hon tillsammans med advokaten och f.d. översten Henry Steel Olcott Teosofiska samfundet i New York 1975.
Skapandet av de spiritistiska fenomenen var alltså från början att försök från en avdelning av planetväktarnas hemliga kunskapsordnar. Tanken ligger därför nära till hands att en del av ufofenomenen skulle kunna vara ett nytt försök från denna gamla orden att påverka mänskligheten. Esoterikern Dane Rudhyar spekulerar i just dessa banor i sin bok Occult Preparations för a New Age: ”Frågan som automatiskt kommer upp är huruvida de ockulta broderskapen, om de nu verkligen försöker skapa en ny publik kontakt med mänskligheten under det sista kvartalet av detta (1900-talet) sekel, kan vara redo att använda ufomyten för sitt syfte. Precis som de använde de spiritualistiska och psykiska fenomen, med tämligen olyckligt resultat, för att förmedla en andlig kunskap och påverka västvärdens tankebanor.” (19)
Det finns i de tidiga ufokontaktpersonernas upplevelser och meddelanden flera uppgifter som tyder på att så skulle kunna vara fallet. Tydligast framkommer tanken hos amerikanen Howard Menger, som under 1950-talet berättade om samma typ av kontakter med rymdmänniskor som George Adamski. Även här finns många motsägelser i budskapen huruvida det rörde sig om utomjordiska besökare eller högre utvecklade människor på jorden. I sin bok From Outer Space To You berättar han att, förutom rymdmänniskorna, finns det också högt utvecklade människor på jorden som använder sig av tefat. Mycket klargörande och utmanande är bokens förord, skrivet av Howard Mengers hustru Connie Menger under pseudonymen Marla:
”Låt oss anta att det på denna planet finns en grupp av vetenskapligt inriktade och andligt hängivna män och kvinnor som arbetar på denna stora uppgift. Och låt oss vidare anta att de redan har upprättat kontakt med lika hängivna människor från andra planeter. För att fortsätta sitt arbete och vara effektiva, måste de med nödvändighet agera bakom scenen. De kan emellertid, i mänsklighetens intresse ge antydningar om vad som kommer att ske i den nära framtiden. Kanske sänder de ut tefat för att skapa personliga kontakter i syfte att bedöma reaktionerna hos vardagsmänniskor. Kanske sker det som en rödridå för att tillfälligt dölja det verkliga arbetet som pågår…Det ökande antalet observationer av rymdskepp visar att det pågår dolda aktiviteter… Sedan har vi de personliga kontakthistorierna, av vilka några är autentiska, och som har etablerats av studieskäl och för att hålla en tradition levande som slutligen kommer att presenteras för alla människor… Denna grupp har, som jag ser det, tagit som sin uppgift att hjälpa mänskligheten och planeten jorden.” (20)
Om min teori är riktig, att de kontakter som George Adamski och några andra tidiga ufokontaktpersoner beskriver, i själva verket var ett försök från planetväktarna - eventuellt i samarbete med utomjordiska grupper – att närma sig mänskligheten så bör det finnas samstämmighet mellan den uråldriga visdomen och kontaktpersonernas budskap. Särskilt när det gäller George Adamski, Howard Menger, Daniel Fry och Orfeo Angelucci finns tydliga spår av den esoteriska traditionen i deras uttalanden. Många andra kontaktpersoner och medier framträdde under 1950-talet med klärvoajanta budskap från ”rymdmänniskor” men i de flesta fall kan dessa kontakter ges andra tolkningar och budskapen visar att de inte härstammar från planetväktarna.
George Adamski var redan under 1930- och 40-talet känd inom nyandliga kretsar i Kalifornien. 1936 grundade han the Royal Order of Tibet. Under det något pretentiösa namnet höll han både föreläsningar och förekom i radioprogram. Det enda dokument som finns kvar sedan den tiden är det lilla häftet Teachings of the Masters of the Far East (21). I form av frågor och svar presenteras en filosofi som är en blandning av teosofi och kristen mystik. Men i de böcker han skrev under 1950-talet, i samband med sina kontakter med ”bröderna” eller ”the boys” som han skämtsamt kallade dem, finns det tydliga citat som direkt kan kopplas till esoteriken. Huruvida Adamski kan ha hämtat delar av denna kunskap ur litteraturen är svårt att avgöra. Han saknade högre utbildning och var inte vad man kallar intellektuell eller någon läsande man. Tvärtom hade han svårt med språket och att formulera sig. Alla hans böcker är skrivna av Adamskis medhjäpare.
Inside the Space Ships från 1955 (svensk översättning, Ombord på rymdskepp, 1968) är den bok som ger den huvudsakliga sammanfattningen av brödernas (rymdmänniskornas) filosofi. Här några citat som visar kopplingen till den esoteriska traditionen. Samtliga citat från den amerikanska upplagan 1955:
Grundläggande tankar i esoteriken är att livet är evigt och att människans väg är en medvetandets utveckling som sker i cyklisk form genom reinkarnation. Genom otaliga liv lär sig individen långsamt att förstå verkligheten och sin egen existens i ett större sammanhang.
”… vår kunskap om döden förskräcker inte oss i din
bemärkelse. Var och en av oss inser att vi är jaget bakom och inte kroppen. Och
genom återfödelse får vi en ny kropp.”
Inside the Space Ships,
s. 156.
“När människor på jorden insett att de inte är kroppen eller
huset utan bara bor i kroppen eller huset så kan de bygga sina hem var som
helst. De har lärt sig behärska elementen istället för behärskas av dem.”
Inside the Space Ships, s. 208
“Min son, tröttna aldrig på att förklara för dem att alla är
bröder och systrar oavsett var de är födda eller har valt att bo. Nationalitet
eller hudfärg är bara tillfälliga eftersom kroppen bara är en tillfällig
boning. Den förändras i tidens evighet. I livets eviga utveckling kommer var
och en att få uppleva alla tillstånd.”
Inside the Space Ships, s. 165
För att utvecklas på ett harmoniskt sätt måste människan lära sig att, precis som det finns lagar för materien, finns det lagar för medvetandets utveckling. Dessa benämns i den esoteriska traditionen livslagar. I liv efter liv lär sig människan att alltmer fulländat tillämpa dessa livslagar, för sin egen och samhällets utveckling.
”På vår planet och på andra planeter i vårt system, har det
ni kallar människan växt och avancerat intellektuellt och socialt till nivåer
av utveckling som man har svårt att föreställa sig på jorden. Denna utveckling
har kunnat ske endast genom tillämpning av vad ni skulle kalla naturens lagar.
I vår värld förstår vi det som utveckling genom att följa den högsta
intelligensens lagar som styr tid och rum.”
Inside the Space Ships, s. 87
Enligt esoteriken är jorden något av ett undantag bland planeter, där evolutionen inte följer samma schema som i andra världar. Tellus har av planetväktare från olika system valts som förvisningsort för de individer som vägrat följa livslagarna och istället utvecklat ohämmad egoism, aggressivitet och grymhet. Här ligger förklaringen till mycket av den ondska och det lidande som jorden uppvisar.
”Människan är en märklig varelse. Och det gäller oavsett var
man finner henne i universum. Även om den mänskliga rasen som helhet väljer att
leva i fred och harmoni med hela skapelsen så utvecklar några här och där
egoism och aggressivitet… Detta kan även hända i våra världar… Så för
hundratals år sedan bestämdes vid ett möte mellan visdomslärare från många
planeter att skeppa dessa själviska individet till nya planeter där mänskligt
liv var möjligt… Jorden i vårt system valdes som det nya hemmet för dessa
upproriska människor från planeter både inom och utanför vårt system… De
samlades i farkoster från många planeter och transporterades till jorden… Detta
med syfte att tvinga dem att arbeta utifrån sina egna förutsättningar med
förhoppningen att de skulle återvända till alla övriga som följer skaparens
vilja.”
Inside the Space Ships, s. 181.
Detta är bara några få citat från George Adamski men de visar tydligt överensstämmelsen med den esoteriska traditionen. Man kan naturligtvis tänka sig att det är resultat av vad han själv läst i den omfattande esoteriska litteraturen och sedan presenterat som rymdmänniskornas filosofi. Men oavsett förklaringen är sambandet tydligt. Det är glädjande att ufologer som Timothy Good och Tony Brunt gjort förnyade och mera förutsättningslösa undersökningar av Adamski och alla motsägande uppgifter kring honom. Deras studier visar att han inte kan avfärdas lika enkelt som många gjort, att flera frågor återstår som gör det möjligt att komma med alternativa tolkningar av hans upplevelser. Mycket kring George Adamski är fortfarande gåtfullt. Det ligger sannolikt mycket i vad han en gång sa till sin medarbetare Lou Zinstag: ”My heart is a graveyard of secrets”.
För den här boken frågade jag både Timothy Good och Tony Brunt om de kunde sammanfatta sin syn på Adamski och vad som trots allt tyder på att han hade något form av kontakt. Här är deras svar:
”Det bästa bevisen för sanningshalten i hans påståenden är:
a) den ursprungliga
rapporten från 20 november 1952 där vittnena under ed intygade att den var
riktig.
b) det faktum att alla hans filmer och fotografier hans ansetts vara autentiska av kvalificerade experter som till exempel optikfysikern Bill Sherwood.
c) det finns otaliga rapporter om liknande farkoster.
d) det faktum, bland annat verifierat av Jacques Vallee, att han hade ett U.S. Government Ordnance Department Card, vilket gav honom tillträde till alla U.S.-baser över hela världen och till Vita Huset. (Han träffade Kennedy, inte bara där utan på Palomar Terraces, och ordnade möten för presidenten.
e) mina egna upplevelser i USA och andra platser med
varelser liknande de han mötte och vilka uppenbarligen kunde läsa mina tankar.
Timothy Good, mejl 9 juli 2012
”Jag anser att det finns ett antal starka argument för att
många av Adamskis påståenden är äkta. De flesta av dessa har samband med de
märkliga ”paranormala” upplevelser som de hade som tillbringade någon tid med
Adamski: med andra ord bekräftelse genom indirekta bevis. Till dessa kan räknas
de personer som bevittnade hans första möte vid Desert Center, Kalifornien
1952. Ingen av dessa personer tog tillbaka sitt edsvurna vittnesmål om vad de
observerat den dagen. Andra, som tillbringade tid med Adamski i Amerika – Lucy
McGinnis, familjen Steckling, Desmond Leslie – gjorde anmärkningsvärda
ufoobservationer vilka ger en stark indikation på att Adamski var föremål för
särskild uppmärksamhet. Det mest övertygande av alla uttalanden som Adamski
gjorde till Desmond Leslie 1954 var när han beskrev att han, under en av sina
resor med de utomjordiska besökarna, hade sett ett lager av ljus ovanför
jorden. Några år senare undrade Leslie om denna intressanta observation skulle
kunna bekräftas. I själva verket har den på ett häpnadsväckande sätt bekräftats
av i stort sett alla astronauter som färdats i rymden sedan 1960-talet. Det
nattliga ljusskiktet (night airglow) observeras normalt vid horisonten av
astronauterna och är ett visuellt fenomen som rutinmässigt förväntas, rapporteras
och fotograferas av astronauter.”
Tony Brunt, mejl 14 juli, 2012
Noter
1. Waveney
Girvan. ”Flying Saucers and Common Sense”, The Citadel Press,
2. Desmond Leslie, George Adamski. “Flygande tefat har landat”, Parthenon, Hälsingborg, 1957, s. 109.
3. Desmond
Leslie. ”Obituary. George Adamski”, Flying Saucer Review, vol. 11, nr. 4,
juli-aug. 1965, s. 18.
4. Desmond
Leslie, George Adamski. “Flying Saucers Have Landed”. Werner Laurie,
5. “Proceedings
of the First International UFO Congress”. Compiled and edited by Curtis Fuller
and the editors of Fate Magazine. Warner Books,
6. Tony
Brunt. “George Adamski. “The Toughest Job in the World”,
7. Ibid. s.
37.
8. Mejl från Tony Brunt 1 september 2010.
9. Stefan Johansson. ”Glenn Steckling om arvet efter George Adamski”, UFO-Aktuellt, nr. 3, 2010, s. 8.
10. Timothy Good, Lou Zinstag. ”George Adamski –
the Untold Story”, Ceti Publications,
11. Håkan Blomqvist. “UFO – I myt och verklighet”, NTB/Parthenon, 1993, s. 116-118.
12. Peter
Hough, Jenny Randles. ”Looking for the Aliens”, Blandford,
13. Alice
Bailey. “Discipleship in the New Age. Volume One”, Lucis Publishing Co.
14. Alice
Bailey. “The Externalisation of the Hierarchy”, Lucis Press Limited,
15. Ibid.
s. 392.
16. Desmond
Leslie, George Adamski. “Flying Saucers Have Landed”, revised and enlarged ed.,
Neville Spearman,
17. Henry T. Laurency. “Kunskapen om verkligheten”, Förlagsstiftelsen Henry T. Laurency, 3:e uppl. Skövde, 2011, s. 77-78.
18. Charles Leadbeater. ”The Astral Plane”, Theosophical Publishing House, Adyar 1970, (1:a uppl. 1895), s. 143-144. Se även Annie Besant: “The Yucatan Brotherhood”, återgiven I PsyPioneer Journal vol. 2, nr. 7, juli 2006:
http://www.woodlandway.org/PDF/PP7.2February2011.pdf
19. Dane
Rudhyar. ”Occult Preparations for a New Age”, The Theosophical Publishing House
1975, s. 252.
20. Howard
Menger. “From Outer Space to You”, Saucerian Books,
21. George
Adamski, “Wisdom of the Masters of the Far East”, Health Research,