9. Kontaktfallen

For me the challenge was to find out the very limitations of science, the places where it broke down, the phenomena it didn´t explain.
Jacques Vallee, Forbidden Science I

9. Kontaktfallen

I början av 1950-talet framträdde, framförallt i USA, ett antal personer som berättade att de kontaktats av utomjordiska besökare och fått följa med i deras farkoster. De skiljde sig från  tidigare spiritualistiska medier, som bara talade om psykiska kontakter med rymdmänniskor, genom att mötena var i huvudsak fysiska med mänskliga varelser mycket lika eller identiska med jordmänniskor. Några av kontaktpersonerna förmedlade en andlig världsbild, i flera fall  närmast identisk med den esoteriska traditionen, vilket resulterade i en stark nyandlig uforörelse med egna konferenser och tidskrifter. De mera kritiskt och vetenskapligt inriktade ufologerna tog oftast avstånd från denna falang som man menade bara försvårade och förvirrade den seriösa ufoforskningen.

Kontaktfallen inom ufologin kan i huvudsak delas in i tre grupper: fysiska, psykiska och så kallade ombordtagningar (abductions), som blev mycket uppmärksammade genom Whitley Striebers bok Communion, 1987. När spiritualismen blev något av en folkrörelse på 1800-talet förekom då och då medier som förmedlade kontakt med utomjordingar eller beskrev psykiska (astrala) resor till våra grannplaneter. Tidigt ute i den genren var vår egen svenske mystiker Emanuel Swedenborg som i sin bok Jordarna i vår solvärld (1758) berättar hur änglar tagit honom på själsresor till månen och flera planeter i vårt solsystem. Många av dagens kontaktfall är en förvirrande blandning av psykiska upplevelser med mer eller mindre bisarra varelser. För den här studien har jag koncentrerat mig på den första generationen fysiska kontaktberättelser med individer som ser ut som vi själva. Dels därför att det var en helt ny och radikalt annorlunda företeelse och dels därför att den är av störst intresse ur esoterisk synpunkt.

Påståenden om fysiska kontakter med rymdmänniskor förekommer i stort sett inte före 1950. Ett undantag är amerikanen Albert Coe som påstår att han 1920 räddade en rymdmänniska som ramlat ner i en klippskreva och råkat skada sig. Han fick sedan se mannen ge sig av i en tefatsformad farkost. Lite senare fick han ett brev från rymdmannen som inviterade honom att träffas över en lunch på ett hotell. Genom sin hjälpinsats fick Coe därefter tillåtelse att under hela sitt liv samarbeta med den grupp utomjordingar som mannen tillhörde. De färdades i farkoster av tefatsform och hade baser på jorden men också på Venus och Mars. Mötena var helt fysiska vilket intygades av hans hustru Hazel som också fick möta rymdmänniskorna. Men trots att händelserna utspelades före 1950 publicerades inte Albert Coes bok, The Shocking Truth, förrän 1969. Den trycktes privat och i mycket liten upplaga. Ufologen Wendelle Stevens utgav den som e-bok 2004 under titeln UFO Contact From Norca. The Shocking Truth. (1) Även Howard Menger berättar att hans kontakter startade mycket tidigt, med den första upplevelsen redan 1932. Hans bok From Outer Space to You publicerades dock först 1959.

En tämlig okänd tidig kontaktperson är Eugen Drake från Kalifornien. Han grundade en nyandlig grupp med namnet The Fellowship of Golden Illumination. Två mindre skrifter författades av Drake: Visitors From Space samt Life on the Planets. A Visit to Venus. Den senare har tryckåret 1950 medan den tidigare saknar tryckår, men det bör ha varit 1949 eller 1950. Eugen Drake påstår att hans kontakter med rymdmänniskor startade mycket tidigt, redan 1930: ”Rymdskepp har haft den här planeten under observation under mycket lång tid. Vi har haft kontakt med dem sedan 1930. Vid den tiden befann vi oss i Santa Monica och kontakten inträffade på ett stort fält” (2) Enligt Drake kommer rymdmänniskorna från planeter i vårt solsystem; Venus, Mars, Saturnus, Jupiter etc. Men de är inte fysiska som vi utan från den eteriska världen och materialiserar sig för att observeras av jordmänniskor. De är nu här för att hjälpa oss i en kritisk period i vår utveckling: ”De äldre bröderna från rymden, det Vita Broderskapets styrkor, är här i större antal än någon gång under den tid människan vandrat på jorden.” (3)

Även om Eugen Drakes skrifter i viss mån påminner om Emanuel Swedenborgs fantasifulla berättelser om sin resor till andra planeter så finns det en märklig och intressant detalj i Visitors From Space, som vad jag känner till inte har uppmärksammats av någon ufolog eller forskare. På en av de första sidorna i skriften finns teckningar av olika typer av farkoster. En av dessa är klockformad med tre halvklotsliknande ”landningsställ” undertill. De flesta associerar denna typ av klockformade farkoster med den som fotograferades av George Adamski den 13 december 1953. Men i Visitors From Space finns den alltså avbildad redan 1950 eller tidigare. Detta kan naturligtvis tolkas på olika sätt.

Även om många anser att George Adamskis foton är bluff så har fortfarande ingen kritisk undersökning gjorts av negativen, vilka numera förvaras av Glenn Steckling, ledare för George Adamski Foundation. I en intervju gjord för UFO-Aktuellt berättar Steckling att ”alla Adamskis negativ finns i dag inlåsta i ett kassaskåp”. Dessa bilder och många andra dokument kommer att publiceras i en bok framöver. (4)

Även om det råder stor tveksamhet vad gäller äktheten av Adamskis foton så har samma typ av farkost observerats och fotograferats i flera länder. En märklig serie foton togs i november 1968 av Tahalita Fry, fru till kontaktmannen Daniel Fry. Flera personer har gjort anspråk på att ha tagit dessa foton men det troliga är att de verkligen härrör från Tahalita Fry. Den slutsatsen drar jag av ett brev från Tahalita till Edith Nicolaisen den 2 juni 1969. Brevet innehöll två bilder från serien samt en redogörelse för hur fotona togs: ” Du hittar två foton jag skickar med tagna över Merlin, Oregon november 1968. Himlen var klarblå. Jag tog foton av stugan för att sända till vänner i Florida som ville komma och bo här. En lastbil körde förbi på vägen, Interstate 5.  Jag fotograferade lastbilen och sedan verkade det som om min kamera fortsatte att ta bilder utan att jag gjorde någonting. Min kära vän Mrs. Billie Thompson var med mig så vi fortsatte ta bilder om igen för att vara säkra på att få bra bilder att skicka iväg. Jag fick bra bilder också. Sänder dig två av dom. Jag har aldrig sett en av dom öppna sig förut.”

Tillsammans med Adamskis tidigare medarbetare Lou Zinstag besökte Timothy Good Daniel Fry och hans andra fru Florence i augusti 1976 för att dokumentera hans upplevelser. (5) I ett brev till Timothy Good efter besöket berättar Florence att Tahalita inte såg farkosten när hon tog fotona. Kameran skall också ha tagit sex bilder av sig själv utan att hon rörde den, vilket bekräftas av brevet till Nicolaisen. (6) I en tidskrift med titeln Lotus Leaves, 1974, utgiven av den spiritualistiska gruppen, Lotus Ashram i Florida berättas att farkosten öppnat en sektion underifrån för att ”ta prover i vår atmosfär bland annat genom att samla in fåglar, fjärilar, insekter, damm och luft för analys.” (7)

Även Parthenons grundare, Edith Nicolaisen, påstår sig på nära håll observerat den klassiska klockformade farkosttypen. I ett brev till Cosmic Brotherhood Association i Japan 1967 berättar hon: "En månljus kväll i november 1955 mellan 10 och 11 på kvällen, cirka 15 kilometer söder om Linköping väntade jag i min bil att ett tåg skulle passera. Plötsligt fick jag syn på ett vackert grönt ljus högt ovanför järnvägens gröna signalljus. För att se bättre vevade jag ner vindrutan på vänster sida och stack ut huvudet. Och där, några hundra meter ovanför marken, hängde ett stort klockformat flygande tefat med fönster och landningsklot. I det klara månljuset såg det ut som en magnifik silhuett av den världsberömda venusianska spaningsskeppstypen. Från den ena sidan av fönstren lyste ett grönt ljus och från den andra ett orange ljus. Färgerna och intensiteten påminde mycket om våra vackraste neonljus-skyltar. Eftersom jag hade tid att observera innan farkosten försvann, kunde jag notera ovanstående detaljer. Dagen efter rapporterade en lokal tidning att fem personer söder om Linköping hade observerat ett flygande tefat. Vittnenas beskrivning stämde med min egen observation." (8) Jag har gjort flera försök att spåra denna tidningsartikel, utan resultat.

Den första frågan som kritiskt granskande ufologer ställer sig är förstås om det finns några bevis för att kontaktpersoner verkligen träffat ”främlingar”. I mina egna undersökningar av kontaktpersoner i Sverige har jag funnit att det i några fall finns mer eller mindre oberoende vittnen som intygar att de också sett främlingarna, vilka de nu än är. Liknande indicier dyker upp i flera av de klassiska kontaktberättelserna. Intressant i sammanhanget är Lou Zinstags kontroll av Adamski när han besökte Basel 1959, vilket jag berättade om i kapitlet Boken som var dynamit.

Ett liknande indirekt bevis på att kontaktpersonen verkligen träffar någon som utger sig för att vara utomjording är fallet Elisabeth Klarer från Sydafrika. Hon påstår sig ha träffat rymdmannen Akon och fått följa med på åkturer i tefat. Få seriösa ufologer har tittat närmare på fallet Elisabeth Klarer. Timothy Good intervjuade henne 1981 och frågade om hon hade några bevis för sina upplevelser. Hon visade då en växt som hon fått av Akon. Timothy fotograferade växten och kunde i London konstatera att det var en vanlig jordisk blomma. Ufologen Cynthia Hind visar dock i en artikel i tidskriften UFO Afrinews att det trots allt finns frågetecken kring fallet. En hotellägare i Natal får en dag besök av en lång, blond man med höga kindknotor. Han frågar efter Elisabeth Klarer och försvinner sedan på ett gåtfullt sätt. En vecka senare tar Elisabeth in på hotellet och hon visar då en teckning av Akon. Hotellägaren känner genast igen mannen som identisk med Akon. (9)

Om det är så att vi verkligen har främlingar ibland oss, varifrån de än kommer, så är det mycket troligt att speciella enheter inom de större globala underrättelseorganisationerna känner till en del av dessa kontakter och på sitt sätt försöker utröna vad som pågår. Det framkommer av flera kontaktfall som presenterats i den internationella ufolitteraturen. Ett intressant exempel ger Timothy Good i sin bok Alien Base. Det hittills okända fallet Hubert Lewis. (10)

En tidig söndagsmorgon i november 1957 cyklar kioskägaren Hubert Lewis till staden Church Stretton, Shropshire, England för att hämta tidningar. Det är kallt, mörkt, blött och blåsigt och Lewis känner sig miserabel och svär över sin lott i livet. Plötsligt får han se en lång figur stå framför honom på vägen och till höger en svagt lysande farkost, varav en del tycktes rotera. På frågan vem främlingen är svarar han bara att Lewis inte behöver vara orolig. En märklig, men ofta rapporterad effekt, är att den kraftiga vinden tycks ha upphört runt omkring, men Lewis kan fortfarande höra blåsten. Främlingen pratar god engelska och nämner Lewis klagomål över livet. Han förklarar att livet på jorden är svårt för alla människor. Det är en prövning och det finns flera liv efter detta. Främlingen berättar så om Lewis liv och svårigheter och nämner flera personer som varit hans tidigare vänner. Samtidigt svävar farkosten på cirka 30 meters höjd strax till höger ovanför Lewis. Den är mellan tjugo och trettio meter i diameter och ett svagt visslande ljud hörs från farkosten. Främlingen avslutar med att berätta att Lewis inte behöver oroa sig för framtiden. Han kommer att få hjälp och stöd. Därefter försvinner han i tomma luften och farkosten ger sig av.

I maj 1958 får Lewis besök i sitt hem av en hög tjänsteman inom polisen och en annan okänd person. De ställer många frågor om hans upplevelse och uppmanar honom att glömma vissa saker och bara fortsätta sitt vanliga liv. Lewis beslutar sig för att följa uppmaningen men sommaren 1958 möter han en annan av främlingarna som förklarar att de kommer från Venus och är här för att hjälpa oss. Lewis uppmanas att komma till ett möte vid Paddington Station. Väl framme eskorteras han av samme man till en bil där han presenteras för en kvinna. De tre tillbringar en trevlig kväll tillsammans med vandring i Hyde Park och en restaurang där Lewis äter middag medan mannen och kvinnan bra intar te och smörgås. Dagen efter träffar Lewis paret igen och de föreslår ett besök på Spiritualisternas centrum vid Belgrave Square. De deltar i en seans med det kända mediet Rebecka Williams.

Det skulle bli många fler möten med främlingarna. Lewis beskriver dem som välklädda med ett mörkt, sydländskt utseende, grekiskt eller judiskt. Mannen var cirka 180 centimeter lång, atletiskt välbyggd. Kvinnan var också lång och båda verkade vara vid perfekt hälsa. Angående främlingarnas syfte förklarar Lewis: ”Jag har fått lära mig väldigt mycket, åtskilligt som jag inte har tillåtelse att berätta. Man har uppmanat mig att vara försiktig med vem jag berättar om händelserna för. Det finns många krafter som vill få kunskap om saker som bara skulle gagna några få… Många rymdskepp landar på jorden i skilda länder… En del är mycket stora men de landar aldrig… De har skapat åtskilliga kontakter på jorden och många lever ibland oss. De går inte att särskilja från jordmänniskor. Däremot skulle läkare kunna göra det.” (11)

Om den här typen av möten och samarbete med ”främlingar” verkligen äger rum krävs naturligtvis olika typer av försiktighetsåtgärder. Flera av de klassiska kontaktpersonerna, till exempel Howard Menger, berättar att man alltid utbytte kodord vid möten för att vara säkra på att det var rätt person. När Howard Menger kritiserades som bluffmakare 1957 skrev George Van Tassel en intressant artikel i sin tidskrift Proceedings för att försvara Menger. Han förklarade att han själv talat med sju personer som mött Mengers rymdmänniskor samt känner flera vittnen i High Bridge, New Jersey som sett farkosterna landa vid Mengers farm. Vidare säger Van Tassell: ”Vid min kontakt med de fyra män som landade här (Giant Rock-HB) den 24 augusti 1953 gav de mig information att använda som en nyckel i framtiden för att bedöma om kontaktpersoner är äkta eller bluff. Howard Menger använde orden i denna nyckel rätt och helt korrekt. Han kunde också beskriva detaljer och vissa uppgifter angående farkosternas insida och drivmetod som ingen bluffmakare känner till.” (12)

Helt okomplicerat med den här typen av kontakter visar det sig ändå inte vara. Vid ett av sina tidiga möten med rymdmänniskorna berättar de för Menger: ”Howard, så vitt jag vet har du hittills skyddats från vad jag nu skall berätta för dig, men det är nödvändigt att du får veta. Du börjar bli alltför välkänd och det kan hända dig… Vem som helst av de som arbetar tillsammans med oss kan råka ut för falska kontakter… Det finns andra som är verksamma. Vi talar om dem helt enkelt som ”konspirationen”… Du känner inte till det Howard men det finns en mycket mäktig grupp på den här planeten, vilka äger enorm kunskap om teknologi, psykologi och det mest olyckliga, avancerad kunskap om hjärnan (brain therapy). De använder vissa nyckelpersoner i er världs regeringar… Den här gruppen har infiltrerat religiösa organisationer och duperar människor att tro på en förvrängd bild av en sanning som funnits på er planet i tusentals år. De utnyttjar människors godtrogenhet och naiva religiösa tro för att uppnå sina egna mål.” (13)

George Van Tassel är en komplicerad kontaktperson i och med att han beskriver både rent fysiska, mycket påtagliga möten med rymdmänniskor men samtidigt kanaliserade budskap från ”rymdmänniskor” som är en blandning av intressanta uppgifter och rena absurditeter. Van Tassel var till exempel den första att kanalisera budskap från Ashtar, som sedan blivit något av en halvgud inom den nyandliga uforörelsen. Det är märkligt att George Van Tassel inte i sina böcker berättade mer om de många och intressanta fysiska kontakterna han var med om utan istället publicerade flera titlar med kanaliserade budskap från rymdmänniskor med tämligen absurda namn. Till och med George Adamski ställde sig kritisk till alla de medier som dök upp på 1950-talet och förkunnade budskap från rymdmänniskor. I sin sista bok Flying Saucers Farewell skriver han: ”I Europa möttes jag av två typer av Ashtar, totalt olika i karaktär, men båda påstod sig kommendera stora rymdflottor.” (14)

Därmed kommer vi in på den andra typen av kontakter, de psykiska, telepatiska eller kanaliserade. Här får vi använda lite andra kriterier för att försöka bedöma trovärdigheten. Generellt gäller att det är mycket komplicerat att göra bedömningar av både fysiska och psykiska kontaktfall. Inom dessa områden finner vi en sällsam blandning av mytomaner, missbrukare, människor med psykiska problem, skojare som är ute för att tjäna pengar och godtrogna mystiker som misstolkar inre upplevelser. Det krävs kunskap inom en mängd olika områden för att kunna hantera problematiken och i många fall kvarstår ändå en mängd frågetecken efter noggrann undersökning.

I AFU finns tusentals kanaliserade budskap från påstådda rymdmänniskor, mästare, änglar med mera. Generellt gäller att de är torftiga, banala och mer eller mindre ointressanta för den som har en intellektuell eller kritiskt granskande inställning. Innehållet är ofta en mycket enkel och naiv form av spiritualism kombinerad med kristen mystik. Efter några sidor av ”love and light” tröttnar förklarligt nog de flesta läsare.

Att fanatiskt lita till kanaliserade budskap kan också få tragiska följder, vilket det finns otaliga exempel på. Ett dylikt misstag gjorde den vackra och karismatiska amerikanskan Gloria Lee. Hon blev känd i ufokretsar främst genom sin bok Why we are here, som utkom 1959. Boken bygger helt på de budskap som Gloria mottog med hjälp av automatisk skrift. Bakom pennan påstods ligga en gentleman från Jupiter som kort och gott kallades J. W. Den före detta flygvärdinnan inrättade hela sitt liv efter budskapen från sig vän från Jupiter. Hon bildade Cosmon Research Foundation i Kalifornien och ägnade sig bland annat åt att resa runt till olika tefatsgrupper i USA för att predika rymdmänniskornas filosofi. Hösten 1962 började hon, på anmodan av J. W., en lång fasta på ett hotellrum i Washington. Efter 66 dagar fick myndigheterna reda på experimentet och Gloria Lee togs snabbt in på ett sjukhus, där hon dog redan efter några timmar.

Bekant är också fenomenet med domedagssekter i samband med kanaliserade budskap. Mest bekant här i Norden är väl den så kallade Orthon-rörelsen i Danmark. Enligt droskchauffören Knud Weikings telepatiska meddelanden från rymdmannen Orthon skulle en världskatastrof inträffa julafton 1967. På  bara några veckor byggde medlemmarna en bunker av bly för att överleva katastrofen. Den 24 december installerade de sig i bunkern och väntade - och väntade.

Ett fascinerande exempel på att även intelligenta och välutbildade personer kan låta sig ledas helt av "rymdandar"är fallet Stuart Holroyd och Andrija Puharich. Puharich blev känd i ufokretsar genom sitt samarbete med Uri Geller. När Puharich och Geller gick skilda vägar fann Puharich ett medium som kunde förmedla kontakten med hans "kosmiska lärare". Genom det amerikanska transmediet Phyllis Schlemmer presenterade sig för Puharich en röst med namnet Tom. Trots det mycket jordiska namnet påstod sig Tom komma från en annan planet. Huvudsyftet med hans kontakt var att förbereda mänskligheten på en masslandning av tefat i en nära framtid.

Från 1974 och några år framåt skickade Tom och det kvinnliga mediet, Puharich och Holroyd på alla möjliga uppdrag världen runt. De fick bland annat sitta på hotellrum och be för världsfreden. Då och då piggade Tom upp de tre i gruppen med nyheter som att de just hindrat en internationell katastrof. Resorna finansierades av en engelsk adelsman - Sir John Whitmore. De tre rymdmissionärenas öden och äventyr finns beskrivna i Stuart Holroyds bok Briefing for the Landing on Planet Earth  Boken är en blandning av transbudskap,  psykiska upplevelser och författarens funderingar kring vad allt detta betyder. Man kan naturligtvis fråga sig hur en forskare och parapsykolog som Puharich kunde låta hela sitt liv manipuleras av dessa transmeddelanden. Tom styr till och med gruppens sexliv. Han påstår också att Puharich i ett tidigare liv varit guden Horus. Mediet själv hade för övrigt varit Isis.  Då och då reagerar trots allt Puharich på allt nonsens och alla undvikande svar: "Du ger oss alla de här konstiga påståendena som lämnar oss helt förbryllade. Förstår du inte hur förvirrade vi är?". (15) Trots det fortsätter gruppen sina  konversationer med representanter från civilisationer som Hoova, Aragon, Altea och datorn Ryr och får viktig information som att "vi har kommit från den zon som ni kallar kyla".

Givetvis har också den esoteriska traditionen blivit utsatt för en mängd avarter där medier förmedlar budskap från diverse namngivna mästare från teosofin. Ett intressant dokument är boken Prophet´s Daughter av Erin Prophet, dotter till Elizabeth Clare Prophet. (16) Det är en  tragisk men lärorik insideskildring av hur det är att leva i en domedagssekt. I början av 1990 kunde man i världens alla tidningar läsa att världen går under i ett kärnvapenkrig den 23 april 1990. Expressen hade ett stort uppslag med bilder från den gigantiska bunker som medlemmar byggt i Montana, USA. Bakom denna profetia stod Elizabeth Clare Prophet eller Guru Ma som hon kallades, ledare för Church Universal and Triumphant. I bunkern samlades anhängare av alla kategorier. Där fanns läkare, sjuksköterskor, piloter, tekniker, kockar och till och med en finsk tandläkare. Kostnaden för detta gigantiska projekt handlade om miljoner dollar och många hade satsat alla sina besparingar, sagt upp jobb och karriärer. En plats i bunkern kostade tusentals dollar. Elizabeth Clare Prophet hade en enorm makt över sina anhängare och kontrollerade deras liv, även deras sexliv. När domedagen inte kom förklarade Elizabeth det med att medlemmarnas böner hindrat kriget. Men liv slogs i spillror, både ekonomiskt och psykiskt. Elizabeths son Sean blev ateist medan dottern Erin bearbetade sitt liv under tjugo år och skrev slutligen en bok om sina upplevelser. Det är ingen hatisk uppgörelse med modern utan Erin försöker förstå vad som hänt och kan se både de goda och dåliga sidorna hos sin mor. Erin berättar om många sömnlösa nätter där hon går igenom sitt liv och funderar på varför och hur allt kunde gå så snett.

Den misslyckade profetian om domedagen gjorde att många lämnade Church Universal and Triumphant eller Summit Lighthouse som den tidigare hette. Men den lever fortfarande världen över och har även en svensk avdelning. Summit Lighthouse startades 1958 av Mark Prophet som senare blev Elizabeths make. Både Mark och Elizabeth Prophet hämtade huvuddelen av sina idéer från I Am-rörelsen som grundades av Guy and Edna Ballard på 1930-talet. En synnerligen obehaglig rörelse med starka kopplingar till amerikansk extremhöger. En insidesskildring av denna sekt kan man läsa i Psychic Dictatorship in America av Gerald Bryan. (17)

Vad säger då esoteriken om alla kanaliserade budskap och mediers ofta totala övertygelse om att de verkligen har kontakt med de väsen de förmedlar. Det finns ett esoteriskt axion som lyder: ”ingen självlärd skådare eller kläraudient såg eller hörde någonsin helt korrekt”. (18) För att kunna tolka och förstå klärvoajanta budskap och upplevelser krävs noggrann träning av någon i planetväktarnas organisation. Esoteriken är lika exakt i sin kunskap om olika materievärldar, livsformer och deras funktion som vilken akademisk disciplin som helst. Eftersom klärvoajans ofta är medfödd leder det till upplevelser som medier får försöka tolka på egen hand. Misstag och feltolkningar blir då oundvikliga. Därav den enorma mängden med helt motsatta budskap från olika håll. I ett av de så kallade Mahatmabreven skriver K.H.: ”Du har hört och läst om skådare i tidigare och nuvarande århundrade som Swedenborg, Boehme och andra. Alla helt ärliga, uppriktiga, intelligenta och välutbildade. Var och en av dem med sin ande vars mission är att förmedla ett nytt system gällande alla detaljer om den andliga världen. Säg mig min vän, vet du två som stämmer överens? Och varför, eftersom sanningen är en, finner vi att de inte ens är överens om de mest grundläggande frågorna… där det bara kan finnas ett svar?” (19)

Esoteriken varnar ofta för att utveckla klärvoajans eftersom det så ofta leder till misstolkningar av upplevelserna. Det finns säkra metoder att utveckla högre varseblivning men även tränade medarbetare till planetväktarna kan göra misstag. I Alice Baileys bok Telepathy and the Etheric Vehicle finns en intressant statistisk genomgång vad gäller källan till olika telepatiska och ”inspirerade” budskap. 85 procent bedöms komma från personens egna undermedvetna: ”Dessa meddelanden är normalt oskyldiga, ibland vackra eftersom de är en blandning av vad mottagaren har läst och uppsnappat från mystiska texter eller hört från kristna källor och Bibeln… för det mesta är det plattityder utan betydelse.” (20) Endast någon enstaka procent har någon form av ”högre källa” till exempel telepatisk kontakt med någon adept i planetväktarna.

Eftersom högre materievärldar är betydligt mera plastiska skapas former och ”väsen” lätt  genom koncentration och fantasi. Det kan vara Jesus, Jungfru Maria, mästare, rymdmänniskor eller vad som helst, vilka likt en slags robotar förmedlar enkla budskap. I esoteriken kallas dessa väsen elementaler. Ett av de vanligaste misstagen från klärvoajanter är att missta dessa väsen för verkliga individer.

I boken The Initiate in the New World av Cyril Scott ger en adept en mycket lärorik och rolig kommentar ifråga om dylika misstag: ”Sunt förnuft och balans är vad jag försöker lära mina elever innan jag uppmanar dem att ge sig in i den dolda världen. Först och främst en god grund i form av filosofi annars kan det leda till hysteri och fantasier. Det finns kvinnor som kommer ner till frukost varje morgon och berättar om den underbara vision de haft under natten där någon påstådd ”mästare” har uppenbarat sig och gett dem ett budskap. Och när man frågar vad budskapet innehöll visar det sig vara rent nonsens eller någon moralisk plattityd. Nåja, det är tur att vi lärare har humor.” (21)

Det krävs grundliga studier både i religionspsykologi och esoterik för att kunna bedöma kanaliserade meddelanden. Att inte godta budskap för att det påstås komma från visa mästare eller rymdmänniskor tillhör den elementära lärdomen. I sällsynta fall dyker det då och då upp medier som verkligen presenterar intelligenta, förnuftiga och sakliga meddelanden. Ett sådant ovanligt medium var amerikanen Mark Probert som studerades mycket av Meade Layne, grundaren av Borderland Sciences Research Association (BSRA) i Kalifornien. Men precis som när det gäller fysiska kontaktpersoner och deras budskap så är det ytterst bara den egna kunskapen, erfarenheten och sunda förnuftet som måste fälla utslaget. Bättre en agnostisk, försiktig inställning än blind tro.

Noter

1. http://it.scribd.com/doc/12702365/The-Shocking-Truth-by-Albert-Coe

2. Eugen Drake, ” Visitors From Space”, The Fellowship of Golden Illumination, Los Angeles, California. u.å., s. 1.

3. Ibid. förord.

4. Johansson, Stefan, “Glenn Steckling om arvet efter George Adamski”, UFO-Aktuellt, nr. 3, 2010, s. 8-9.

5. Good, Timothy, ”Alien Base. Earth´s Encounters With Extraterrestrials”, Century, London, 1998, s. 57-78.

6. Mejl från Timothy Good 6 februari 2012.

7. ”Visitors”, Lotus Leaves”, Feb-March, 1974.

8. Brev från Edith Nicolaisen till Yusuke Matsumura, Cosmic Brotherhood Association, Japan, 22 april, 1967.

9. Hind, Cynthia, “Some New Facts About Elisabeth Klarer”, UFO Afrinews, nr. 19, Jan. 1999, s. 27-29.

10. Good, Timothy, “Alien Base”, s. 206-210.

11. Ibid. s. 209-210.

12. Tassell, George Van, “Menger Story in Doubt”, Proceedings, vol. 5:4, Feb- March, 1957, s. 5.

13. Menger, Howard, “From Outer Space to You”, Saucerian Books, Clarksburg, W.Va., 1959, s. 143-144.

 14. Adamski, George, “Flying Saucers Farewell”, Abelard-Schuman, London m.fl., 1961, s. 113-114.

15. Holroyd, Stuart, “Briefing for a Landing on Planet Earth”, Corgi Books, London, 1979.

16. Prophet, Erin, “Prophet´s Daughter”, The Lions Press, Guilford, Connecticut, 2009.

17. http://www.orgonelab.org/PsychDict.pdf

18. “The Mahatma Letters to A. P. Sinnett”, brev 40 s. 252.

19. Ibid. brev 48, s. 273.

20. Bailey, Alice, “Telepathy and the Etheric Vehicle”, Lucis publishing Co., New York, 1966. s. 75-76.

21. Scott, Cyril, “The Initiate in the New World”, Samuel Weiser, York Beach, Maine, 1991, s. 48.