Quantcast
Channel: Håkan Blomqvist´s blog
Viewing all 262 articles
Browse latest View live

Swedish Women Ufologists

$
0
0

Perusing the biographies in any UFO encyclopedia it becomes evident that ufology has to a large extent been the occupation of men. I did a fast check in Ronald Story´s classic The Encyclopedia of UFOs (1980) and found 98 biographical entries on male ufologists and 5 (five!) entries on female ufologists. I have no good answer for the cause of this difference, but the situation is somewhat similar in Sweden. In this blog article I would like to present and honor some prominent Swedish women ufologists.


Edith Nicolaisen
Although not a ufologist in the ordinary sense I would not hesitate to designate Miss Edith Nicolaisen (1911-1986) the Mother of the Swedish UFO movement. Her pioneering work inspired thousands of people. Together with three ladies from the Theosophical Society (Adyar) Edith Nicolaisen founded the publishing house Parthenonin 1957 and moved from Copenhagen to Hälsingborg, Sweden. In spite of a severe car accident, periods of illness and many other obstacles Ediths succeeded in publishing many of the early classics in UFO contactee literature.

Several years later she described the heureka moment in her life when she decided on her life´s mission: "The first book I read was that of Leslie-Adamski´s Flying Saucers Have Landed and something in me recognized the truth, however fantastic it all sounded to my intellect and narrow-minded teaching, we all have received. I am a Danish citizen, who in 1954 was faced with the difficult choice either to accept the doors suddenly flung open for an additional three years college-training in USA for a future career under WHO Geneve... or, to volunteer for the SAUCER-cause here in Sweden, which meant to chose the "thorny and stony" road of the lonesome pioneer. After a fierce fight between intellect and heart, the latter gained supremacy."
(Letter from Edith Nicolaisen to Basil van den Berg, September 1, 1963).

Edith Nicolaisen 1962

Edith Nicolaisen succeeded in founding Sällskapet för interplanetariska studier (The Society for Interplanetary Studies) at Chalmers University of Technology in Gothenburg on March 19, 1958. This group of UFO-interested technology students soon disbanded but it was the first attempt to found a UFO society in Sweden. She also inspired the founding of Malmö Interplanetariska Sällskap (MIS), a UFO society still active today.

Edith Nicolaisen corresponded with hundreds of ufologists, contactees, esotericists and new-age activists from around the world between 1950-1986. The Parthenon archive was donated to UFO-Sweden and AFU and is a treasure trove of valuable data for research on the early UFO and contactee movement.

Kerstin Bäfverstedt
Kerstin Bäfverstedt (1909-2000) became fascinated by Theosophy, reading Helena P. Blavatsky in her early teens. This initiated a lifelong spiritual quest involving Spiritualism, esotericism, paranormal phenomena, alternative healing practices, UFOs a.o. Kerstin was married to Bo Bäfverstedt in 1936, MD, later Attending Physician and Professor at Södersjukhuset 1946-1979 (Stockholm South General Hospital).

In March 1958 the society Måndagsgruppen (The Monday Society) faced the predicament of having no lecturer for the coming week. A suggestion was then made to invite Mrs Kerstin Bäfverstedt for a lecture on flying saucers. The lecture was a huge success and was held once again a week later, when enrollment lists were circulated for those who wanted to participate in the formation of a UFO society in Sweden. On March 23, 1958 Ifologiska Sällskapet (The Ifological Society) was formally founded and announced in the press. This society folded in 1969.

Kerstin Bäfverstedt

During her many travels around the world Kerstin visited researchers and leaders of various societies involved in UFO and paranormal investigation. In the United States she became a good friend with several members of Borderland Sciences Research Foundation (BSRF): Riley Crabb, Trevor James Constable and Dr. Ruth Drown. She was for many years Regional Director of BSRF and her letters and comments were sometimes published in RoundRobin. The Journal of Borderland Research. During the 14-15 October 1961 Kerstin participated in The Giant Rock Space Craft Convention, organized by George Van Tassel.

In 2013 the archive of Kerstin Bäfverstedt was generously donated to AFU by her daughter Eva Sundler Malmnäs. From a historical viewpoint it is interesting to notice that the ideas of Borderland Sciences Research Foundation, because of Kerstin Bäfverstedt, influenced the Swedish UFO movement.

Barbro Magnusson
One of UFO-Sweden´s best field investigators was Barbro Magnusson (1944-2008). For many years chairman of the the local group UFO-Nyköping and board member of UFO-Sweden 1987-2007. She was an enthusiastic and meticulous researcher and one of the first ufologists to establish contacts with Swedish Military Intelligence. During 1983-1987 Barbro was very active in the Hessdalen Project in Norway and visited the area on twelve  occasions for interviews and field investigation.

Barbro Magnusson, March 25, 1996

Birgitta Andersson
For many years active in the local group Enköpings UFO-förening, Birgitta Andersson was in 1979 elected chairman of UFO-Sweden. She was succeeded in 1980 by Christer Nordin. Birgitta is the only woman to have been chairman of UFO-Sweden.

Birgitta Andersson, April 7, 1979

Gudrun Andersson
In 1975 the local UFO-Sweden group Bärke UFO-förening was founded by five women, with Gudrun Andersson as chairman. In 1976 this group merged with Ludvika UFO-förening and adopted the new name Västerbergslagens UFO-förening. Gudrun was the leader of this group for many years and it was one of the most active UFO groups in Sweden, with some 150 members. Between 1977 and 2012 they published 147 issues of the magazine UFO-Nytt.  Gudrun Andersson was board member of UFO-Sweden 1986-1988, 1997-2013 and also very much involved in field investigation and the Hessdalen Project.

Gudrun Andersson, August 29, 2009

Irre Bredin (Grytdal)
In 1978 Irre Bredin (today Grytdal) observed a triangular object passing overhead. This was the beginning of her intense UFO interest and in 1978 she founded the local group Vetlanda UFO-förening together with Stig Olsson. This group arranged the annual UFO-Sweden meeting in 1983. Irre was a hard-working enthusiast in UFO-Sweden until she moved to Norway in 2012. For many years a board member she has been resposible for several projects and activities, including the Hessdalen and Martebo field investigations. Chairman of UFO-Köping1995-1999. 

Irre Bredin (Grytdal) with a drawing of the UFO she observed in 1978


Berit Bergqvist
In 1991 Berit Bergqvist, together with Kurt Persson founded the UFO-Sweden magazine Rapport-Nytt and they also headed the reporting centre for the national organization 1991-1993. Berit was UFO-Sweden board member 1990-1994 and participated in many activities and projects.

Berit Bergqvist and Kurt Persson visiting AFU September 21, 1991

Inga-Lill Wallin
In 2000 the book Marteboljuset – myt och verklighet (The Martebo Light – Myth and Reality) was published. Written by Inga-Lill Wallin it was a thorough documentation of the the mysterious lights observed for many years at Martebo, Gotland. Inga-Lill was for many years chairman of Stockholms UFO-förening and an active field investigator. Member of the UFO-Sweden board 1991-1992, 2001-2006.

Inga-Lill Wallin at Martebo, Gotland 2002


Eva-Maria Malmqvist
A very active UFO-Sweden group was UFO-Z, based in Östersund in the north of Sweden. Between 1978-1998 this group was engaged in many research projects, field investigations and local exhibitions. For many years chairman and the driving force was Eva-Maria Malmqvist. She was often interviewed in local media and worked hard to inspire the founding of local UFO-Sweden groups.

Eva-Maria Malmqvist at Expo-Norr, Östersund, Summer 1991

Eva-Maria Malmqvist interviewed in Östersunds-Posten, Nov. 13, 1991

Jennie Backman
One of the new and active women ufologists in UFO-Sweden. Board member since 2014. Proficient in social media work, Jennie is responsible for UFO-Sweden´s FaceBook site.

Jennie Backman at AFU, November 15, 2014

There are of course many more Swedish women ufologists that should have been included in this list. But with these examples it is evident that the Swedish UFO movement has in many ways been founded, inspired by and progressed because of the active women ufologists.

Notice to readers

I have been writing this blog since 2009. From the beginning in Swedish and since April 2013 written in English. In recent years I have tried to produce three articles every month but from now on will reduce it to one or possibly two articles every month. The reason is to have more time for AFU archival work. Perusing the shelves in our 14 premises at AFU I am constantly reminded of the existential problem – so much work, so little time. 


Fifty Years of UFO Research and Study - A Summary

$
0
0

Readers of my blog har noticed there are no blog entries after August 2020. The reason, as I have explained on FaceBook, is various health problems which have reduced my working capacity. From now on I will only write blog articles if something of special interest comes up.

In 2015 I presented a position statement, a summary of my research and theories. So much new data have come up since then that I find it relevant to update my position statement, making it easier for new readers to get an overview of my writings with easy to find links.


Paradigm, worldview, working hypothesis

In many blog posts I have asserted that accepting, as a working hypothesis, the reality of a multiverse as presented in the Esoteric Tradition does not imply irrationalism or a loss of intellectual integrity. Like Hynek and Vallee I see no problem in having one foot in empirical science and one foot in esotericism. In Forbidden Science, vol I, Jacques Vallee expound his view on this problem: ”To me there is indeed a fundamental reality of hermetic science…Everyone must find his or her own expression of it. The spiritual path I have chosen is that of intelligence tempered by the fire of love, but always applied to accessible, solid, consistent, calibrated facts.” (p. 82). This is esoteric philosophy, an aspiration towards the good, the true, and the beautiful.



In the follwing blog entries you will find my empirical, intellectual and philosophical reasons for adopting Esotericism or the Science of the Multiverse as a tenable paradigm.

Esotericism and the Intellectual Humanist

Esotericism and Intellectual Integrity

Esotericism, Ufology and the Academy

Esotericism and the Critical UFO Investigator

Humanism, Skepticism, Esotericism

Paranormal Phenomena and the Paradigm Problem

The Esoteric Intervention Theory
Based on both empirical evidence and Esotericism as a paradigm I have advanced the theory that some of the physical UFO contactees of the 1950s were involved in a cultural and psychological influence test. An experiment implemented by a group of highly andvanced, benevolent aliens, earth based or extraterrestrial, a group with access to “vimana” technology.



In the following blog entries you will find studies of some of the first generation contactees and authors in the light of the Esoteric Tradition.

Daniel Fry and the Esoteric Intervention Theory

From Outer Space To You

The UFO Contacts of Trevor James Constable

Orfeo Angelucci and the Esoteric Tradition

Who Was Paul M. Vest

The UFO Contactee No One Investigated

Millen Cooke, UFOs and the Esoteric Tradition

Dorris Van Tassel – A Contactee in the Background

Rosemary Decker – Silent Contactee




I find it intellectually untenable to defend a materialist, reductionist or physicalist worldview. There are two basic reasons. The enigma of consciousness and the enormous amount of well documented paranormal phenomena, including UFO phenomena. Facts clearly indicating that reality is larger than what we presently know and can scientifically verify. Hopefully the new generation of ufologists will keep the torch of research burning, searching and investigating these profund mysteries. But they will have to be heretics and intellectual non-conformists and dare to knock on the door of Forbidden Science. Adhering to the motto of my old mentor Riley Crabb: ”If I have one goal in life it is an uncompromising search for Truth, whatever that might be, and wherever it may lead.”

AFU White Weekend 2020

Fifty Years in the UFO Movement

$
0
0
A couple of days ago my AFU and UFO-Sweden colleague Tobias Lindgren visited Örebro to record the first part in a series of interviews for UFO-Sweden Radio. UFO history and contactee research will be the main topics in these programs. From the organizational archives at AFU he also brought two binders containing the files from the first UFO group I founded in 1970, UFO-Södertälje. These documents made me realize I have actually spent fifty years in the UFO movement.


One Winter evening in the beginning of the 1960s, when I was around ten years old, my mother and I went for a walk to get rid of some bulky trash nearby our then place of living in Södertälje. It was a beautiful, starry night and mother told me about various constellations and stars. This awe-inspiring experience so greatly influenced me that I as soon as possible visited the local public library to borrow books on astronomy. In 1963 our family moved to a new apartment in Södertälje which made it possible for me to watch the sky from a very good position. I spent many nights there with a small telescope, studying the Moon and counting meteors. Mother constantly admonished me to not to stay out to long as I would catch a cold. During these teenage years I learned as much as I could about astronomy and the Greek and Roman myths and legends behind the constellations.

My mother, Gun Blomqvist, Summer 1960

The middle 1960s was a very active and exciting period of manned spaceflights. I followed with eager anticipation the Gemini spaceflights 1965-1966, collecting press clippings and tape recording as much as I could from radio and TV. A teacher at school noted my dedicated interest and once I was even allowed to skip a lesson to make a tape recording.

My mother was from early in life a spiritual seeker and an avid reader. This deep interest was reflected in the library she built up at our home. There were books on Spiritualism, Theosophy, Anthroposophy, ancient mysteries and all the early UFO contactee books from the Swedish publishing house Parthenon. Authors like George Adamski, Daniel Fry, Ray and Rex Stanford, Elisabeth Klarer a.o. As a young teenager I discovered the books in our family library and became deeply fascinated by all these subjects, especially UFOs. Mother was somewhat apprehensive of my newly found interests but she was also happy that I shared her interests and we spent many evenings at the kitchen table discussing and pondering all the mysteries of life and the universe.

Swedish edition of Alan´s Message: To Men of Earth by Daniel Fry

Already as a young teenager I realized that UFOs, paranormal phenomena, spiritualism etc. were not the normal interests of my schoolmates so I kept my passion for mysteries to myself. Beginning in 1967 I worked part time, after school and Saturdays, at the Södertälje Public Library and here I became acquainted with Kjell Jonsson, who also worked part time at the library. We soon became aware of that we studied at the same school but not the same class. Because of our common interest in books friendship grew and we spent a lot of time together.

Although I hinted at my unusual interests it was not until the beginning of 1970 that I seriously introduced Kjell to UFO literature and gave him some contactee books to read. He became deeply fascinated by the UFO enigma and this of course gave our frienship a whole new dimension. In the Summer of 1970 we began contacting various UFO groups a.o. Svensk IGAP, the Swedish Adamski movement headed by Thor-Leif Dahnielson and we also wrote to the newly formed national organization UFO-Sweden, founded in April 1970. In the beginning we had no plans to found a UFO group ourselves as we both were heavily occupied with senior high school studies. We subscribed to the Swedish UFO journals aviable and corresponded with editors and directors. To my surprise Kjell Jonsson became even more active in his UFO interest than me, an avid reader of UFO literature and even entered a subscription to Flying Saucer Review.

Kjell Jonsson, August 29, 1971, during one of our Stockholm journeys to buy UFO books

A seminal event in our interest was a letter, November 15, 1970 from Swedish contactee Mr. Sten Lindgren, then President of Intergalactical federation (IGF). Here in an  English translation:
"Best Cosmic Greetings, Håkan,
Thank you for your letter of November 10. We are affiliated with UFO-Sweden. Regarding further questions: Suggest a meeting in Stockholm on the following alternative dates:
Saturday, November 21, 4 p.m.
Saturday, November 28, 4 p.m.
You decide whether one of these alternatives is ok. Send us an answer as soon as you have accepted. We will meet at the place you decide in your letter, e.g. train from Södertälje or by car.
Awaiting your answer
The Best Cosmic Greetings from
Sten Lindgren"

On November 21, 1970 Kjell Jonsson and I went by train to Stockholm where we were picked up by Sten Lindgren och his co-worker Bjarne Håkansson. We were taken to Sten Lindgren´s apartement at Lidingö. Arriving at our destination we were soon made aware of that this was no ordinary Swedish home. In the hallway was a quote, pinned on the wall, taken from Howard Menger´s From Outer Space To You (p. 48): "We have much work to do on your planet among your people, and we must do it quickly - while there still is a planet and a people to work with". The walls of the livingroom were filled with photos, illustrations and charts all relating to UFO sightings. The books in the bookshelf were a mixture of contactee literature and metaphysics.

Sten Lindgren at the Clavilux 1971

Kjell Jonsson and I were seated on the sofa, nothing was said, and the lights were turned down. Sten Lindgren started playing "cosmic music" on a light-organ (Clavilux). After this introduction we were told that our meeting was arranged by the Brothers from space and that Sten was in both physical and telepathic contact with an extraterrestrial group. We were also requested to start a local UFO-group in Södertälje, affiliated with UFO-Sweden, as this national organization was supported by the Brothers.

As a naive and idealistic teenager I felt this was like entering Shangri-La. Meeting a man who, not only had observed flying saucers, but was in contact with the visitors and working with them. The meeting with Sten and Bjarne worked like a salvation experience and left me literally "high" for weeks. On November 25, 1970 Kjell Jonsson and I formally founded our local group UFO-Södertälje with constant advice from Sten, who claimed telepathic information from the Brothers.

Me as a young UFO enthusiast January 1971

From the beginning UFO-Södertälje consisted of only two members, Kjell Jonsson and I but in March 1971 we started contacting local newspapers, writing letters to the editors, putting up posters in various places and from April 17 – 30, 1971 we had an UFO exhibition at Södertälje stadsbibliotek. Membership grew steadily and from having met at my parents apartment we were forced to rent a small basement premise to continue our meetings. Like most UFO groups in the 1970s we began skywatching hoping the space people would appear. UFO-Södertälje was very much a UFO and New Age group. We corresponded with Gabriel Green´s AFSCA, contactees like Marianne Francis and Hope Troxell. By the end of the year we were 16 members.

Our exhibition at Södertälje Public Library April 1971

Skywatching May 19, 1971, from left Åke Åhman, Kjell Jonsson, Gunilla Olsson

On January 20, 1972 I was interviewed in the local newspaper Länstidningen which created a large response from readers and resulted in many new members. We succeeded in finding a new habitat for the group and 1972 was the most active year for this local group with invited speakers, field investigations and meetings with other ufologists. I started publishing a small newsletter UFO-Bulletinen. UFO-Södertälje was changed to Södertälje UFO-Center and by the end of the year we had 50 members.

From article in Länstidningen January 20, 1972


During the late Autumn of 1972 my UFO interest was heavily influenced by the writings of Jacques Vallee and John Keel and interest in keeping an ordinary UFO group going dimished as research and critical thinking became more and more important. Beginning in February 1973 Anders Liljegren, Kjell Jonson and I started to seriously consider the possibility of leaving UFO-Sweden and creating a new research oriented group. AFU, then Arbetsgruppen för ufologi (Working Group for Ufology) was founded on March 17, 1973. And the rest in history. which I have documented in many blog posts.

Looking back at fifty years in the UFO movement I can still feel the same fascination as when I was a teenager. The UFO movement has been homebase for me. Almost all my close friends I have found in the movement. For me as for many colleagues UFO research hasn´t been only a purely scientific problem but also involved a deeper spiritual quest. Trying to understand the mystery of our existence on this strange planet and the mystery of our consciousness.

Human self-consciousness, the illuminated window in the cosmic night, is to me a tremendous mystery. Simply defining man in material terms is presenting an incongruous flatland model of something infinitely greater. There is a quality in human self-consciousness that requires a different approach. I can never accept the proposition that a lump of matter randomly can form sentient beings, conscious, self-reflecting and capable of ethical decisions. That human beings have an almost unlimited capacity for evil, is something that we are constantly reminded of by reading global media. But what is really interesting and hopeful is that we can surmount harsh existential conditions and develop an almost limitless kindness and empathy. Here we find an indication that the deeper meaning of our existence is the transformation and evolution of our consciousness. We are a step in the evolution of consciousness in the multiverse.

From a philosophical or bird´s-eye view ufology is very much more than just simple identification of lights in the sky. It may take many years of field investigation and study but eventually you will probably arrive at the same conclusion as pioneer ufologist Jacques Vallee:
 ”…the history of ufology should be placed within an esoteric context. Throughout history there has been a tradition of higher knowledge, and the claim that it was accessible to us, if only we agreed to be tested, to work through certain spiritual problems… That´s the meaning of the hermetic schools. The UFO problem, the question of parapsychology, are central to this business. Looking for the solution isn´t just a scientific project; it´s a quest, an initiation, an enigma like that of the Sphinx…”.
(Jacques Vallee, Forbidden Science II, p. 211).

Contactees and Contactee Research - A Guide for Students and Investigators

$
0
0



One of the most neglected areas in UFO research is the contactees. Shunned and often regarded as of little interest to serious ufology, except from a psychological or sociological viewpoint. This is especially noticed in studies of the classic contactees of the 1950s. My 50+ years of investigation of the contactee enigma has given me a somewhat different perspective and approach to this subject than is usually presented in mainstream scientific ufology. For those students and investigators who wish to enter what Jacques Vallee has aptly termed Forbidden Science here is a reference guide to my articles on one of the greatest enigmas of our times.

 

Contactee Research

https://ufoarchives.blogspot.com/2013/03/george-adamski-and-ufo-research.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2013/05/contactee-research-alternate-approach.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2013/11/earth-alien-enterprise.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2014/03/round-robin-and-contactee-history.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2014/04/reluctant-contactees.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2017/03/where-are-ufo-detectives.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2017/05/who-are-these-people.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2018/11/contactees-and-channeling.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2019/03/flying-saucer-pilgrimage.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2019/07/the-real-contactees.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2019/08/space-people-or-spies.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2019/08/the-cultural-impact-of-contactee.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2019/11/the-youthful-space-people.html

 

Anna (Sweden)
https://ufoarchives.blogspot.com/2015/07/we-came-in-from-east-part-1.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2015/07/we-flew-in-from-east-part-2.html

 

Carol Honey
https://ufoarchives.blogspot.com/2014/06/the-enigmatic-carol-honey.html

 

Charlotte Blob
https://ufoarchives.blogspot.com/2019/09/charlotte-blob-and-ufo-education-center.html

 

Daniel Fry
https://ufoarchives.blogspot.com/2013/08/daniel-fry-and-esoteric-intervention.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2014/09/understanding-sweden-unit-no-1.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2015/02/daniel-fry-biography.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2018/08/alan-enigmatic-man-from-space.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2018/08/the-rise-and-fall-of-understanding-inc.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2019/02/who-is-photographer.html

 

Dorris Van Tassel
https://ufoarchives.blogspot.com/2018/03/dorris-van-tassel-contactee-in.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2018/12/suzies-sudden-saucer.html

 

Elisabeth Klarer
https://ufoarchives.blogspot.com/2019/03/the-edith-nicolaisen-elizabeth-klarer.html

 

 Eugene H. Drake
https://ufoarchives.blogspot.com/2017/01/the-ufo-contactee-no-one-investigated.html

 

George Adamski
https://ufoarchives.blogspot.com/2013/03/george-adamski-and-ufo-research.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2013/10/the-george-adamski-correspondence.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2015/03/desmond-leslie-as-esotericist.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2015/07/marc-hallet-critical-appraisal-of.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2017/12/the-meade-layne-desmond-leslie.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2018/02/franck-boitte-and-george-adamski.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2018/04/a-rare-george-adamski-interview.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2018/05/george-adamski-new-evidence.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2018/10/george-adamski-is-tide-turning.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2019/01/the-edith-nicolaisen-george-adamski.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2019/05/george-adamskis-lost-debut-recovered.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2019/10/an-intriguing-george-adamski-article.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2020/01/george-adamski-mexican-connection.html

 

 George Hunt Williamson
https://ufoarchives.blogspot.com/2017/07/the-spiritual-quest-of-george-hunt.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2017/12/we-are-here.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2017/12/some-further-notes-on-we-are-here.html

 

George Van Tassel
https://ufoarchives.blogspot.com/2016/09/the-two-lives-of-george-w-van-tassel.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2017/02/a-unique-document.html

 

Gerald Light (Dr Kappa)
https://ufoarchives.blogspot.com/2018/05/gerald-light-and-etherians.html

 

Glenn Steckling
https://ufoarchives.blogspot.com/2018/10/interview-with-glenn-steckling.html

 

Howard Menger
https://ufoarchives.blogspot.com/2014/12/the-howard-menger-enigma.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2016/05/howard-menger-and-esotericism.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2017/03/howard-menger-interview-1978.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2018/04/from-outer-space-to-you.html

 

Joelle Marchmont (Joan Marchwood)
https://ufoarchives.blogspot.com/2017/02/the-blue-john-case-and-covert-activities.html

 

Kelvin Rowe
https://ufoarchives.blogspot.com/2017/04/kelvin-rowe-and-esoteric-tradition.html

 

Leopoldo Diaz
https://ufoarchives.blogspot.com/2017/08/the-doctor-and-alien.html

 

Millen Cooke
https://ufoarchives.blogspot.com/2013/04/millen-cooke-ufos-and-esoteric-tradition.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2020/03/rosemary-decker-and-millen-le-poer.html

 

Orfeo Angelucci
https://ufoarchives.blogspot.com/2019/12/orfeo-angelucci-and-esoteric-tradition.html

 

Paul M. Vest
https://ufoarchives.blogspot.com/2013/12/who-was-paul-m-vest.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2015/05/some-further-notes-on-paul-m-vest.html

 

Ralph Holland (Rolf Telano)
https://ufoarchives.blogspot.com/2019/06/ralph-holland-and-venusians.html

 

Rene Erik Olsen
https://ufoarchives.blogspot.com/2018/05/george-adamski-new-evidence.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2018/07/interview-with-rene-erik-olsen.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2019/04/the-alien-visitors.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2020/05/the-alien-visitors-volume-ii.html

 

Richard Höglund
https://ufoarchives.blogspot.com/2017/05/empirical-evidence-in-richard-hoglund.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2017/08/the-contactee-who-drove-mib-car.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2018/01/the-richard-hoglund-case-second-contact.html

 

Richard Kieninger (Eklal Kueshana)
https://ufoarchives.blogspot.com/2015/06/richard-kieninger-ufos-and-esoteric.html

 

Rosemary Decker
https://ufoarchives.blogspot.com/2020/02/rosemary-decker-silent-contactee.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2020/03/rosemary-decker-and-millen-le-poer.html

 

Sonja Lyubicin
https://ufoarchives.blogspot.com/2018/04/the-enigma-of-sonja-lyubicin.html

 

Sten Lindgren
https://ufoarchives.blogspot.com/2013/05/abducted-by-whom.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2016/02/guides-and-mentors-sten-lindgren.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2018/10/the-sten-lindgren-contact-case.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2020/02/sten-lindgren-and-enigmatic-bea.html

 

 Ted Owens
https://ufoarchives.blogspot.com/2017/09/ted-owens-pk-man.html

 

Trevor James Constable
https://ufoarchives.blogspot.com/2018/12/the-ufo-contacts-of-trevor-james.html

 

 

 

 

UFO Research and the Esoteric Paradigm - A Guide for Students and Investigators

$
0
0



Most serious field investigators who have spent years documenting UFO, Fortean and paranormal phenomena sooner or later come to a point where they start asking themselves the basic question: what are the implications of all these phenomena? There are of course ufologists and Forteans who gather cases like stamp collectors, without bothering about paradigm issues or the scientific and philosophical challenges implied by the phenomena. But for investigators with a scholarly or intellectual approach the various phenomena are usually the starting point of a life long search for the deeper existential questions.

Field investigators who from personal experience have discovered that the orthodox reductionist-materialist paradigm is untenable when confronted with UFOs and paranormal phenomena find themselves facing a dilemma. How to find a world view or paradigm that can be used as a reasonable working hypothesis to account for all the unexplained phenomena? Entering the field of alternative world views is for many a mission impossible with the hundreds of conflicting teachings from different groups and cults. Like entering a djungle full of snakes and swamps. Still, a pathfinder force attitude to this problem is necessary.

The critical and scientifically minded student will eventually, if persistent, in this djungle of conflicting messages and teachers, discover that there is a philosophy and tradition of a quality vastly different from the popular new age channelings. It is referred to as The Esoteric Tradition, Ancient Wisdom or Science of the Multiverse and can be regarded as the third intellectual force or pillar in cultural history alongside religion and science.

For those non-conformist and heretical ufologists who wish to open the door to Forbidden Science this guide in using Esotericism as a paradigm or working hypothesis can be a starting point and inspiration. From a philosophical or bird´s-eye view ufology is very much more than just simple identification of lights in the sky. It may take many years of field investigation and study but eventually you will probably arrive at the same conclusion as pioneer ufologist Jacques Vallee:

 ”…the history of ufology should be placed within an esoteric context. Throughout history there has been a tradition of higher knowledge, and the claim that it was accessible to us, if only we agreed to be tested, to work through certain spiritual problems… That´s the meaning of the hermetic schools. The UFO problem, the question of parapsychology, are central to this business. Looking for the solution isn´t just a scientific project; it´s a quest, an initiation, an enigma like that of the Sphinx…”.
(Jacques Vallee, Forbidden Science II, p. 211).

 

Esotericism – Elementary
https://ufoarchives.blogspot.com/2013/04/handbook-of-theosophical-current.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2013/04/position-statement.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2014/01/gordon-creighton-and-fsr-archives.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2014/02/traditionalism-and-ufos.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2014/03/kristina-queen-of-sweden-and-esotericism.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2014/08/where-have-all-lodges-gone.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2015/10/what-i-have-been-trying-to-say.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2017/03/esotericism-for-dummies.html

 

Alice Bailey
https://ufoarchives.blogspot.com/2013/06/alice-bailey-and-extraterrestrial.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2016/03/guides-and-mentors-alice-bailey.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2019/05/alice-bailey-unlikely-occultist.html

 

Borderland Sciences Research Foundation (BSRF)
https://ufoarchives.blogspot.com/2014/03/round-robin-and-contactee-history.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2014/04/riley-crabb-ufos-and-theosophy.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2016/08/the-bsrf-archive.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2017/09/the-journal-of-borderland-research.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2017/10/kerstin-bafverstedt-pioneer-of-swedish.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2017/11/the-meade-layne-roger-p-graham.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2017/12/the-meade-layne-desmond-leslie.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2018/05/the-riley-crabb-correspondence.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2018/05/gerald-light-and-etherians.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2018/09/notes-from-riley-crabb-file.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2019/06/ralph-holland-and-venusians.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2019/11/a-study-of-inner-circle-teachings.html

 

Channeling
https://ufoarchives.blogspot.com/2016/03/guides-and-mentors-sture-and-turid.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2017/07/the-spiritual-quest-of-george-hunt.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2018/03/ufos-in-sture-johansson-channeling.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2018/11/contactees-and-channeling.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2019/04/edith-nicolaisen-and-doomsday-prophecies.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2019/11/a-study-of-inner-circle-teachings.html

 

Contactees and Esotericism
https://ufoarchives.blogspot.com/2013/04/millen-cooke-ufos-and-esoteric-tradition.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2013/08/daniel-fry-and-esoteric-intervention.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2013/09/the-change-comes-from-space.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2013/11/return-of-gods-ufos-and-esoteric.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2013/12/who-was-paul-m-vest.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2014/12/the-howard-menger-enigma.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2015/02/daniel-fry-biography.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2015/05/some-further-notes-on-paul-m-vest.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2016/05/howard-menger-and-esotericism.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2017/01/the-ufo-contactee-no-one-investigated.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2017/04/kelvin-rowe-and-esoteric-tradition.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2017/07/the-spiritual-quest-of-george-hunt.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2017/08/otto-viking-bishop-and-ufologist.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2017/12/some-further-notes-on-we-are-here.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2018/03/dorris-van-tassel-contactee-in.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2018/04/from-outer-space-to-you.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2018/12/the-ufo-contacts-of-trevor-james.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2018/12/suzies-sudden-saucer.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2019/05/george-adamskis-lost-debut-recovered.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2019/12/the-dark-vision-of-don-worley.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2019/12/orfeo-angelucci-and-esoteric-tradition.html

 

Cyril Scott
https://ufoarchives.blogspot.com/2016/04/cyril-scott-as-esotericist.html

 

Desmond Leslie
https://ufoarchives.blogspot.com/2015/03/desmond-leslie-as-esotericist.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2017/12/the-meade-layne-desmond-leslie.html

 

Devas and Elementals
https://ufoarchives.blogspot.com/2013/08/leprechauns-humanoids-and-dark-plasma.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2013/12/an-interesting-letter.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2014/03/stranger-in-strange-land.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2014/08/seeing-fairies.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2015/04/the-future-of-phenomena-investigation.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2017/06/creatures-from-twilight-zone.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2017/09/ted-owens-pk-man.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2018/01/mothman-and-spirits-of-air.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2019/08/the-cultural-impact-of-contactee.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2020/07/visitors-from-multiverse.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2019/09/satellite-and-elementals.html

 

Edith Nicolaisen
https://ufoarchives.blogspot.com/2013/05/theosophy-and-swedish-ufo-movement.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2016/08/edith-nicolaisen-and-esoteric-tradition.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2019/04/edith-nicolaisen-and-doomsday-prophecies.html

 

Esoteric Intervention Theory
https://ufoarchives.blogspot.com/2013/06/talbot-mundy-and-esoteric-intervention.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2013/06/alice-bailey-and-extraterrestrial.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2013/08/daniel-fry-and-esoteric-intervention.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2013/12/who-was-paul-m-vest.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2016/08/eti-and-esoteric-tradition.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2017/02/planetary-and-interplanetary-guardians.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2019/01/a-benevolent-conspiracy.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2019/02/the-esoteric-intervention-theory-updated.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2019/03/dane-rudhyar-and-esoteric-intervention.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2019/08/the-cultural-impact-of-contactee.html

 

Esoteric Novels
https://ufoarchives.blogspot.com/2013/06/talbot-mundy-and-esoteric-intervention.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2013/10/mattias-fyhr-and-supernatural-horror.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2013/11/doris-lessing-ufos-and-sufism.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2013/12/colin-wilson-1931-2013.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2015/08/varmland-and-esoteric-tradition.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2016/04/selma-lagerlof-and-esoteric-tradition.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2016/06/robert-heinlein-and-esotericism.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2018/06/gustaf-froding-and-esotericism.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2019/06/gems-from-esoterica-shelf.html

 

Esotericism and Politics
https://ufoarchives.blogspot.com/2013/06/holiday-artists-and-theosophy.html

 

Esotericism as Paradigm and Working Hypothesis
https://ufoarchives.blogspot.com/2013/08/esotericism-ufology-and-academy.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2013/12/paradigms-and-intellectual-integrity.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2014/04/paranormal-phenomena-and-esoteric.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2014/08/esotericism-and-intellectual-humanist.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2015/05/humanism-skepticism-esotericism.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2016/02/esotericism-and-intellectual-integrity.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2016/04/paranormal-phenomena-and-academic.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2016/09/parnormal-phenomena-and-paradigm-problem.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2016/09/gerard-aartsen-ufos-and-esotericism.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2017/04/t-bryon-edmond-ufologist-and-esotericist.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2017/05/the-problems-in-introducing-esotericism.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2017/06/research-projects-and-paradigms.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2017/08/a-crack-in-materialist-wall.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2018/08/esotericism-and-critical-ufo.html

 

Geoffrey Hodson
https://ufoarchives.blogspot.com/2020/01/geoffrey-hodson-retreats-and-ufo-bases.html

 

Etheric Versus Physical Visitors
https://ufoarchives.blogspot.com/2020/04/space-people-physical-versus-etheric.html

 

Henry T. Laurency
https://ufoarchives.blogspot.com/2014/01/the-henry-t-laurency-legacy.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2016/04/guides-and-mentors-henry-t-laurency.html

 

Jacques Vallee
https://ufoarchives.blogspot.com/2014/03/heretic-among-heretics.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2016/07/forbidden-science-versus-dark-science.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2019/06/forbidden-science-volume-four.html

 

John Keel
https://ufoarchives.blogspot.com/2013/09/from-phenomena-to-philosophy.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2013/10/jadoo-and-esoterica.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2016/03/guides-and-mentors-john-keel.html

 

Materialization
https://ufoarchives.blogspot.com/2013/08/henry-olcott-and-phenomena.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2020/07/visitors-from-multiverse.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2020/07/invisibility-and-materialization.html

 

Paul Foster Case
https://ufoarchives.blogspot.com/2016/09/paul-foster-case-and-esoteric-tradition.html

 

Quarantined Planet (The Alcatraz Theory)
https://ufoarchives.blogspot.com/2013/05/welcome-to-alcatraz.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2018/03/guardians-and-invaders-in-esoteric.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2020/05/the-quarantined-planet.html

 

Retreats and UFO Bases
https://ufoarchives.blogspot.com/2015/03/esoteric-archives.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2015/06/richard-kieninger-ufos-and-esoteric.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2020/01/geoffrey-hodson-retreats-and-ufo-bases.html

 

Tibet
https://ufoarchives.blogspot.com/2013/07/rudolf-von-linauer-and-tibetan-mystery.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2013/09/new-data-on-rudolf-von-linauer.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2013/10/rudolf-von-linauer-and-tibet.html

https://ufoarchives.blogspot.com/2016/02/theodore-illion-as-esotericist.html

 

Viola Petitt Neal and Shafica Karagulla
https://ufoarchives.blogspot.com/2017/04/through-curtain.html

The Days of the Space Brothers

$
0
0

”These days, many people when speaking of ´aliens´, refer only to the ´Greys´, and disregard any mention of the human looking visitors from the twentieth  century.” This comment and conclusion regarding contactee research is found in the epilogue to ufologist Moira McGhee´s latest book The Days of the Space Brothers, published in 2020. I can only agree. If there is one area of research that has been neglected, especially by American ufologists, it is the classic contactees of the 1950s. This work by McGhee is therefore a welcome contribution to our knowledge of a somewhat taboo and controversial subject.


The Days of the Space Brothers present, in chronological order, the history of the contactee phenomenon beginning with pre-Adamski contacts like Albert Coe, Leo Dworshak and Udo Wartena. Howard Menger is also included in this list as his contacts began already in 1932. But here Moira makes a rather strange remark regarding Menger: ”He once suggested he may write another book which would ´settle lingering doubts and create more of a public sensation than anything revealed in the past´. He never did write that book, and died in 2009 aged eigthy-seven.” (p. 19). In a letter to me, May 16, 1985, Howard Menger said that his new book would soon by published. And it was published. In 1991 I received a signed copy of  The High Bridge Incident. The Story Behind the Story, written in collaboration with his wife Connie Menger.


What makes Moira McGhee especially well qualified for writing about contactees is her long-standing friendship with two exceptional women, Millen Cookeand Rosemary Decker. Both of them ”silent contactees” and deeply involved in the early contactee scene in the U.S. In her former book The Alien Gene, Moira McGhee made quite a startling claim in connection with her two friends: ”Recently I have been asking myself just how connected both these friends of mine were with the Visitors? I have been able to gather they had both had personal contacts before 1952. They also knew in advance of Adamski´s meeting in the desert with Orthon, but chose to stay back at Palomar – why? Was Adamski the ´chosen one´ to pass on messages?”
(Moira McGhee, The Alien Gene, p. 47).

Moira McGhee

The chapters George Adamski, Rosemary and Millen are filled with much new data and interesting discussions on the implications of their contact experiences. There is also a reprint of Son of the Sun, a prophetic article written by Millen Cooke in 1947, using the pen name Alexander Blade. Rosemary Decker had a long association with George Adamski but eventually, with other friends, felt compelled to withdraw her support: ”Yes, he was contacted, although his ego was inflated beyond a safe point, and he subsequently suffered the consequences… We were all concerned about his well-being, and grew worried about his later ego trips and false claims, but he was not reachable by reason.” (p. 67)

Today it is very difficult to come upon any new data on Millen Cooke and Rosemary Decker. They had both very extensive collections of UFO material. After her death Millen´s archive was passed on to Rosemary. But Rosemary´s home in California burned down some years later and everything was lost. ”We will never know their hidden secrets”, writes McGhee. Somewhat frustating is that Moira herself has hundreds of letters from her two friends, letters which she will not share with other researchers. Hopefully a future generation of investigators will have access to these letters.

Millen Cooke 1943

From my vantage point here in Sweden I was deeply fascinated by the chapters on early Australian and New Zealand ufology and ufologists: Fred and Phyllis Dickeson, Fred Stone, Edgar Jarrold a.o. Fred and Phyllis Dickeson were early Adamski co-workers but terminated their support when they found his later claims untenable. Instead they became involved with the rather unusual contactee Mr. X who had both physical meetings with alien visitors and received their messages in his letter box. McGhee devotes an entire chapter to this contact case and also an annex with his writings. I find this story highly dubious, especially since the visitors take definite sides in the Middle East conflict in this message received on June 8, 1967: ”We are making further attempts to rectify the world trouble… Israel is on the side of justice, for she has a destiny to fulfill… That is where our sympathies are. Her part is all-important to us and the whole world. In our prophecies of long ago, we are told of her rise to great things. Justice is on her side.” (p. 113-114). In my view no culturally highly advanced alien visitors would take sides in a national conflict or war. With messages like these from Mr. X one could speculate if he became involved in a covert Mossad operation, using fake space messages to increase the support for Israel in the Six-Day War between 5-10 June 1967.

Two chapters are devoted to the very controversial issue of aliens among us. Here we find summaries of the experiences of Daniel Fry, South African contactee Edwin, Ludwig Pallman a.o. Included in this list is also the very complicated Italian Amicizia case, which I have never considered to be a genuine contact. According to Edoardo Russo in Italy his group CISU has thoroughly investigated the Amicizia story and are very adamant that this is a complicated hoax involving many people in Italy, "a dark page of Italian ufology". Unfortunately they have not published the extensive CISU documentation, which I hope they will do in the near future. My Danish friend and research colleague ReneErik Olsen, a professional photographer, have studied the photos and films from Italy and concludes they are fakes using models. If the aliens described in the Amicizia story really do exist they are not the kind of people I would buy a used car from.

Very early in my ufological career I became involved in several quite remarkable aliens among us cases in Sweden. Ever since then I have often pondered the $64 question – Who are these people. When John Keel visited me in October 1976 we especially discussed this enigma, involving also the MIB – Men In Black.  Keel was intrigued by this aspect and convinced there were aliens among us. “I´d really like to get one”, was his comment. If we as private UFO researchers can dicover so much data on this hidden activity then special operations intelligence groups must have studied these alien visitors for  a long time and keeping an eye on their activities. The Olden Moore case of 1957 is an early indication of an operation by intelligence operatives. UFOs is not only a scientific problem but a counterintelligence problem.

Moira McGhee mention this connection in several chapters: ”It only stands to reason that the government would keep this in their ´need to know files´. If the general public were to know that we had extraterrestrials incognito in our midst, it wouldn´t be long before every ´nut job´ in our community would be accusing their neighbours, or others,  of being ´aliens´ and a taking the law into their own hands.” (s. 184). I agree with Moira and have never been an advocate of total disclosure, which in my view would be both dangerous and irresponsible. Better a slow process with the help of private UFO organizations.

The Days of the Space Brothers is a good introduction to and history of the contactee enigma. There is an extensive index but unfortunately no notes and references to the many cases and statements in the book. Private photos of especially Millen Cooke and Rosemary Decker would have also been a bonus. Hopefully this book will inspire a new generation of investigators delving into this most fascinating subject. A hope was beautifully expressed by Fred Stone, a pioneer in Australian ufology and quoted by McGhee:

”Keep plugging away as a pioneer, watch for every angle where-in an answer may be found. Do not be satisfied with the accepted ones, maybe there is some greater answer than that generally considered the real one – an answer that perhaps you or others have avoided because it is offbeat, and you are afraid of being looked askance at or perhaps not so popular… Now to those who I know are true pioneers, those in some cases are leaders of groups, some of whom are deep thinkers, and are still pioneering on, still searching and digging… Continue your great quest, do not be deterred or swayed from it, and if age and health cause you to take a quieter way of life, continue giving all aid to youth, hand the torch on to them…” 

Ancient Breakaway Civilization - A Source Study

$
0
0

Some months ago I reread The Descendants, a fascinating novel by my good friend and research colleague Tony Brunt. The story revolves around a young boy, Tim Baker, who while hiking in the New Zealand mountains saves a woman stuck in a crevass. He gets a real surprice when she lead him to a hidden saucer-shaped craft, in which she leave. The woman belongs to an ancient, highly advanced civilization, called the Descendants. Numbering tens of thousands they live, unknown to mankind, in large subterranean bases. Because Tim Baker has saved the life of a Descendant his family becomes involved in the secret work this group is undertaking above ground. A work involving undercover observers  keeping a watchful eye detecting threats to the planet and to the hidden community.


In a mail conversation about
The Descendants May 16, 2021 Tony remarked that although it is a fictional story based on various contactee books: ” I have no doubt that there are others living in a more advanced state in hidden places on the planet.” This theory has been advanced in different ways by researchers for many years. In their discussion of theories in The Edge of Reality, Allen Hynek and Jacques Vallee used the term earth-bound aliens for this group of visitors. Mac Tonnies called them Cryptoterrestrials in his book, published in 2010.

”They have hidden behind the extraterrestrial myth” writes John Keel in a letter to my AFU colleague Anders Liljegren, August 10, 1982. And Keel continues: ”Forget the flying saucer propaganda. We are dealing with something very close to home.”. During my many years of investigation of contactee cases I have now and then pondered whether this could actually be the answer to some of the very physical contact experiences reported worldwide. If we are partly dealing with one or more groups of earth-based and undiscovered aliens we are faced with an even greater enigma than extraterrestrial visitors.

In several books and blog articles I have, from different perspectives, tried to answer the question – who are these people?Human-looking visitors who obviously mingle in our society and possess an advanced technology. They are physical like us and seem to be earth-based in their activities.. If this is the case, where is their hiding place on this planet? Could some specialized and covert intelligence groups have discovered who these people are, trying to deal with this delicate issue in their own way? Disclosure of such a fantastic scenario would probably not be regarded as an option by the people who have a need to know.

Having for some time gathered data from various sources on the ancient breakaway civilization theory (ABC theory) I wish to share a compilation that may be of interest to research colleagues. I have divided the sources in three sections: Case investigations, contactee statements and esoteric sources.

Case investigations

Anna
There are of course many documented encounters where earth-bound visitors appears to be a reasonable explanation. First of all I would like to mention my own investigations of the Anna case. She and her husband were invited to dinner i Guatemala 1959 by a visitor that bears all the hallmarks, in appearance and behavior, of belonging to this planet. His rather flippant way of asking Anna´s husband if he wanted a trip to Venus indicates a cover story. My two-part article can be found here and here.

Joelle Marchemont (The Blue John Case)
There have been several cases of ”exchange of personnel” with UFOs and cars involved. John Keel, R. Perry Collins, Ardy Sixkiller Clarke a.o. have documented such stories. The Blue John case was investigated by Timothy Good and published in his book Alien Base. After observing a landed craft with two visitors entering a car Mrs Marchmont became closely involved with the visitors. On several occasions she cooked meals for them at her London flat. She was told that their group would intervene in the event of a nuclear catastrophe, if it threatened to destroy our planet. If the visitors were actually earth-based such a plan would be a first priority.

Leland
A case of very physical and partly normal contact with aliens is reported by a man named Leland and documented by Dr. Ardy Sixkiller Clarke (Encounters With Star People, Chapter 6, They Are Among Us). Leland describes what has happened during several nights at his ranch near the Nebraska border: ”They come at night. They hover over the field. They lower automobiles to the ground. They´re filled with people. The craft goes away and when the car returns the next night, only the driver returns. They take the car and the driver on board their spacecraft and then they´re gone again.”



Richard Höglund
One of the most intriguing and complicated UFO contacts I have ever investigated is the Richard Höglund case, summarized by Timothy Good in Earth – An Alien Enterprise. Richard interacted and worked for several years with a group of visitors with doubtful motives and morals. Of special interest is his visit to their underground base in Mexico, a place that figures in several other cases.

Walter Bosley
Although not an ordinary case investigation I would like to mention the claims of Walter Bosley, using the pen name E.A.Guest in his article The Other Paradigm (Fate, April 2005). According to Bosley his father had worked for a special assignement team in the U.S. Air Force to find and retrieve crashed craft. He had inspected remains from several crashes, including human-looking aliens and was briefed at Wright-Patterson about the real nature of the craft and aliens: ”A civilization thrives underground, hidden from the surface world… These peope are not extraterrestrials. Quite the contrary, they are among the oldest people on this planet… Occasionally, they come and go, emerging in their vehicles, and occasionally they crash. They are human in appearance, so much so that they can move among us with ease with just a little effort.”

Contactee statements

Eugene Drake
”There is an ancient civilization living underground with entrances in Mexico, and not such a great distance from Mexico City. They often come to the surface and mingle with the people, but aside from a few mystics, the people of Mexico do not know this, and they would have a difficult time, if they did,  to locate the entrances to their underground cities.”
(Eugene Drake, Visitors From Space (1950) p. 26).

Frank Howard
When I first read the four books by Australian contactee Frank Howard I regarded them as works of fiction. But then I found a YouTube lecture by Australian ufologist Martin Gottschall at the 1996 Australian UFO conference. Gottschall, who knew Frank Howard, found evidence that ”his home was a safe house for visiting ETs, and that he would not have wanted to attract undue interest.) The titles of his works are: A Planetary Saga Almega; Return of Alizantil; Journey in Space With Alizantil; An Extraterrestrial Message to the Nations. The books are written in a very special poetical style that can be quite exhausting to read because of the many repetitions. But buried in all this prose are some rather startling and fascinating statements. Frank Howard narrates his contacts with benevolent extraterrestrial visitors who also take him to their bases on the Moon and the Antarctic. He is also given a journey to an inner earth civilization. This is the first time I have read of visitors claiming they use deception to hide their true inner earth origin.





”Deep beneath these mountain ranges
Lie great man-made caves and tunnels

In which, priceless ancient relics
Still remain in all their splendour
Far from prying eyes of vandals;
This is still a well-kept secret
For no person is permitted
To gain entrance to these places
Then return and speak to others
Of what he had just discovered;
Yet the time will come, my brother,
When these doors again shall open
And mankind again shall see the wisdom
In their age-long preservation.”
(Return of Alizantil, p. 174)


”There are three distinctive places

As to Earthly habitation -
”Outer”, ”Inner” and ”Caverns”
Deep beneath the Planet´s surface.
Many UFO´s are sighted
Running into many thousands,
Some of which are craft and ”solid”
As to three-dimension substance;
Others are as apparitions
Non-symmetrial and hazy.”
(Journey in Space With Alizantil, p. 278)

 

”Many many million people
Dwell within these inner caverns
In their towns and inner cities,
In environment that has been
Artificially created
Which produces certain plant life
Relevant to their requirements
As to food and other uses.
Many thousand miles of tunnels-
Roadways one might rightly call them
Now connect these dwelling places
Through which rapid transportation
”Vehicles” I think you´d call them,
Travel deep below the oceans
And your continents and mountains.”

 

”There are, as we´ve said beforehand
The ”descendants of the ancients”
Living now beneath the surface
In the great labyrinth of caverns,
Then again, we have those Peoples
Of the hollow core or Centre.
Craft are used by certain Races
Of the caverns and the Centre,
Which one might indeed refer too
As ”outdated” in construction
And their methods of propulsion
Which includes the”jets” and rockets
And indeed, air-screw propellers,
None of which would take a space craft
On an interStellar journey.
(Journey in Space With Alizantil, p. 275-277)

”Could you tell, Alizantil
Whether stories we´ve been hearing
Of an ”Inner Earth” are falsehoods,
Or are scientifically
Sound, and may be backed or founded
On realities existing?
”There is certain information
We may pass on at this moment”,
Alizantil said, replying
To the question of Manelda
”For the time is drawing closer
When mankind must know the answers
To these all.important questions;
Yes, there surely is an Inner-
World, within this little Planet
And although this fact is knowledge
To selected groups and leaders
Of the outer surface dwellers,
It has been a closely guarded
Secret, right down through the Ages
For some reasons quite apparent,
And for certain other reasons
Which would give to some, advantage
over those who had no knowledge
On this all-important subject
Great activity is centered
Round this Planet´s polar regions
By most of the major nations;
Who have well established Bases
Fitted with the best equipment
To be made by modern methods:
And we know this concentration
Of activity we speak of,
Is not for the special purpose
Of the study of the penguin
And its breeding grounds and habits.”
(Journey in Space With Alizantil, p. 257)

”Then there are those many ´airships´
seen to fly in any weather
in the latter eighteen hundreds,
prior to experimental
flights by man´s own clumsy airships.
Crews who landed, spoke of ´testing´
their new airships, manufactured
in another town or country
which were, when investigated
found to be misleading statements.
Aktorelda, smiling, answered:
´this, of course is true, Manelda
and we must accept a portion
of the guilt for these excursions
to the outer world, as mentioned.

But perhaps of all these peoples,
those who would have greater reasons
for misleading surface humans
as to their identity and
place of domicile, we´ll call it
would be those whose homes and people
could feel threatened if invaded
by some warlike race or nation.
These, of course, include those people
who are now our hosts, Manelda,
plus the ones that live in caverns
deep beath the outer surface.”
(An Extraterrestrial Message to the Nations, (p. 358-360)

George Adamski
Including George Adamski in this list is of course controversial. During all his years as a contactee he always maintained that the visitors were from Venus and Mars etc. and  had organic physical bodies like us. When ”Orthon” tried to help Adamski from getting to close to the craft during the November 20th 1952 meeting he hurt himself and his blood was as red as ours. There is also the connection between Mexico and the visitors, a country often mentioned in inner earth lore and underground bases. If Adamski´s visitors were actually from our own planet the Venus claim would be the perfect cover story.

Howard Menger
Of even greater interest when looking at the ABC theory is Timothy Good´s interview with Menger in 1978.  

Howard Menger: Well, I asked them where they came from, and they told the truth, but I believe it´s a possibility that I might have distorted that answer. You see, when they say they have just come from a planet we call Venus, that doesn´t mean they are Venusians, but I interpreted it as that…. But I think that I might have been wrong. According to what they told me, they led me to believe that there´s no life on any of the planets in this solar system – I mean such as we people.”

HM: ”I would say that it is very possible that there are civilizations that are right on this planet… that are living right here on this planet – underground. They don´t want anything to do with us, because of the radiation.

Timothy Good: So, you think that the people you met were from this planet? I´ll re-phrase that, were from a superior technology, a superior civilization on this planet?

HM: They are definitely superior spiritually, and their technology was superior, and their bodies were superior.

TG: And they had what could be construed as space vehicles?

HM: They are extra-terrestrial vehicles: they could go into outer space, yes.

TG: Yeah, but you still don´t think that that necessarily means that they came from space… Do you think they were borrowing them, or do you think they have space travel capability?

HM: There are so many theories. You see, I wish I knew one answer and one only. Wouldn´t that solve a lot of problems. But you see… this whole thing is so complex”

There is also a very cryptic statement in Howard Menger´s book From Outer Space to You. When discussing a conspiracy of ”others” operating on our planet a space woman relates to Menger: ”They use people not only from this planet… but ”Also other people of your own planet – people you don´t know about. People who live unobserved and undiscovered as yet. It is a kind of ”underground” in your popular terminology.” (p. 144)

Millen Cooke
One of the most interesting and enigmatic silent contactees is Millen Cooke. According to Australian ufologist Moira McGhee, Millen was at Palomar Gardens during George Adamski´s first contact in 1952 and knew what was to happen beforehand. In the November, 1947 issue of Ray Palmer´s magazine Fantastic Adventures she wrotean article, Son of the Sun, using the pen name Alexander Blade.  It is a remarkably prophetic article written as a message from a "visitor" belonging to a secret group in possession of flying discs that sounds much more like an earth-based group that extraterrestrials:

"We are alrady here, among you. Some of us have always been here, with you, yet apart from, watching and occasionally guiding you whenever the opportunity arose... We have been confused with the gods of many world-religions, although we are not gods, but your own fellow creatures, as you will learn directly before many more years have passed... Some of you have seen our "advance guard" already. You have met us often in the streets of your cities and you have not noticed us. But when we flash through your skies in the ancient traditional vehicles you are amazed... These are our mechanical means of transport. Now that the art of manufacturing plastic materials has reached a certain prefection among you, perhaps you can imagine a material, almost transparent to the rays of ordinary visible light, yet strong enough to endure the stresses of extreme rapid flight."

Silent Contactee
For many years I have corresponded with an American contactee who wish to remain anonymous. In 2015 I asked about the inner earth theory and received this answer:

X: ”At first, there were the people, who since ancient times, have lived inside our planet… I have met some of them, fine people.

Håkan: Do the people living inside our planet have saucers? Do they look like us?

: Yes, they have craft. Yes, they look like you and me, although they have other sizes among them because of the gravity variations over the centuries I would assume.

Håkan: How do you know which people are from inside the earth and which are the friends upstairs?

X: Friends upstairs are light beings, they have one hundred percent control over light, people inside our earth, just Human. The types of craft, the methods of travel and communicating, all telling signs. Friends upstairs can go invisible at the snap of a finger, walk thru walls, levitate by thought travel.” (Email, October 21, 2015).

Esoteric Sources
I assume these quotes are only of interest to those rare species in the ufo research community who are connoisseurs of Esoterica or students of the Esoteric Tradition. There are of course lots of references of mixed quality to underground civilizations in occult literature but I have selected some of special significance.

Alice Bailey
The investigator of UFO and paranormal phenomena will, in the books by Alice Bailey, find an enormous amount of data regarding various phenomena and entities. In the Esoteric Tradition as represented by a.o. Helena Blavatsky, Alice Bailey and Henry T. Laurency we find a philosophy that is consistent and rational with a profound humanism at its core. It also constitutes, in my view, the best and most interesting multiverse paradigm and theory aviable to explain the multitude of intriguing UFO and paranormal phenomena documented by many researchers.

Some months ago I found a reference of interest to this source study. A reference I have never seen mentioned or explained by any esotericist. To me it indicates a hidden society of people, physical like us, in esotericism symbolised by The Rider On the White Horse.

”The point to bear in mind is that this Rider on the white horse is no extra-planetary Entity or Life, but is essentially One like unto ourselves – human and animal combined as are we all, but fused with divinity and inspired from on high… The Rider is one of our humanity Who has reached a pre-destined goal and Who – for very love and understanding of man – has remained for ages in the secret place of revelation (as it is esoterically called), waiting until his hour comes around again and He can then issue forth to lead His people to triumphant victory.”
Alice Bailey, the Externalisation of the Hierachy, p. 269.

Edward Bulwer Lytton
In 1871 one of the most famous classics in esoteric literature was published, The Coming Race, by Edward Bulwer Lytton. He was a member of the real and secret Rosicrucian order and obviously decided to disclose the ”secret of the ages”, but using a fictional form. I am somewhat surprised that, to my knowledge, no ufologists, nor esotericists have noticed the close resemblance between the people described in The Coming Race and some contactee experiences. It is even mentioned that the inhabitants of the inner earth travel in ”air-boats” (p. 56) Quotes are from the edition published by Wesleyan University Press, 2005. Ufologists who have made an in depth study of contactee cases will surely associate these quotes with various observations made in another context:

”It was the face of a man, but yet of a type of man distinct from our known extant races… Its colour was peculiar, more like that of the red man than any other variety of our species, and yet different from it – a richer and a softer hue, with large black eyes, deep and brilliant… The face was beardless… They seemed as void of the lines and shadows which care and sorrow, and passion and sin, leave upon the faces of men, as are the faces of sculptured gods…  I never met one person deformed or misshapen. The beauty of their countenances is not only in symmetry of feature, but in the smoothness of surface, which continues without line or wrinkle to the extreme of old age… ” (pp. 12, 14, 60)



Ferdinand Ossedowski
”You know that in the two greatest oceans of the east and the west there were formerly two continents. They disappeared under the water but their people went into the subterranean kingdom. In underground caves there exists a peculiar light which affords growth to the grains and vegetables and long life without disease to the people. There are many different peoples and many different tribes… In cars strange and unknown to us they rush through the narrow cleavages inside our planet.”
(Ossendowski, Beasts, Men and Gods, pp. 154)

Meade Layne
Founder of Borderland Sciences Research Associates (BSRA) he had a deep fascination with the inner earth enigma. During a conversation on this issue with one of the Inner Circle members on November 22, 1947. Medium Mark Probert, hearing the answers clairaudiently and relaying them to Meade:

”Yes, indeed, there are vast underground regions (caverns) that stretch from equatorial Africa to the North Pole, and also to Venezuela., where there is an opening… The opening in Venezuela is in the southern tip, in the region north of Loreto…
(Q. of size of underground population) I would say several millions. Oh, yes, they are humans. Yes, there is some contact, but mainly through their secret organizations. These people as a whole are much more healthy than those of the surfaces… Yes, in some parts of the underground world people possess a high degree of culture… Yes, there are openings in Mexico, and one in the region of Alberta, Canada.”
 (Those Underground Regions, Round Robin, vol. 18, no. 2, March 1962, p. 17).

What I find intriguing is that there are references to an ancient breakaway civilisation from contactees, esoteric sources and that ufo case investigations in several respects indicates that we are not alone on this planet. Our attitude to all these controversial data should be neither belief nor disbelief, but keeping an open mind and using the information as an alternative working hypothesis. Only further research can determine what is reality and myth in this enigma.

Finally, I have chosen the motto for this study from The Edge of Reality by Allen Hynek and Jacques Vallee: ”The UFO phenomenon calls upon us to extend our imaginations as we never have before, to think things we have never dared think before – in short, to approach boldly the edge of our accepted reality and, by mentally battering at these forbidding boundaries, perhaps open up entirely new vistas. To many, such thinking is both frightening and a threat to their intellectual security.” (p. 1)


The Frank Howard Enigma

$
0
0

In my latest blog entry I briefly mentioned the Australian contactee Frank Howard. Very little is known or published about his life and contact experiences. None of my Australian research colleagues has been able to provide further data.  As usual I have to conclude that another fascinating contactee has been neglected and not investigated by the ufo research community.

There are four books by Frank Howard, published between 1976-1983: A Planetary Saga Almega (1976), Return of Alizantil (1976), Journey in Space with Alizantil (1978), An Extraterrestrial Message to the Nations(1983). Howard narrates his contacts and secret work with benevolent extraterrestrial visitors, who take him to their bases on the Moon and the Antarctic. He is also given a journey to an inner earth civilization.



Upon my first reading of the books I was inclined to regard them as fiction, inspired by the contactees of the 1950s era. But a lecture by Australian ufologist Martin Gottschall, at the 1996 Australian UFO conference, made me reconsider the case. Here a few quotes from the lecture:

”I got to know Frank Howard in the late 1970s through one of his books which the association had in its library. When I read it I was very impressed by the quality and content and discovered that he also lived in Brisbane and the address was in the book so I went to see him. And that is how I came to visit Howard on very regular intervals for a period of several years.

I wish to speak about a particular meeting he (Bob Luckoff) had with a certain individual in Frank´s home which in my mind suggests very strongly that Frank Howards´ home was a place where ETs visiting this planet found refuge when they needed it… or friendly conversation.

I don´t remember how Bob Luckoff came to know Frank Howard. He too started meeting Frank at regular intervals and sit down on Sunday afternoons and talk about the cosmos and other such things. It happened on one occasion that Bob was at Frank´s place and Frank was visited by a another man. This man was unusual in that his skin was covered with what looked like warts from a distance. Every visible millimeter of skin was… When he shook hands with this individual and felt the back of his hand there wasn´t … they were very smooth. Like very smooth silk.”

Very smooth hands, seemingly without underlying bone structure is a feature that comes up in several contactee cases, a. o. the Paul M. Vest experience in California 1953. Besides this statement in the Frank Howard story there is very little empirical evidence making it possible to determine the validity of his claims. We can then only try to evaluate the intellectual and philosophical quality of the messages given in the books. When rereading the books I was quite surprised to find the philosophy presented by the visitors basically in accordance with the core Esoteric Tradition (Helena P. Blavatsky, Alice Bailey, Henry T. Laurency a.o.). To me, as a longtime student of esotericism, this made the Frank Howard books deeply fascinating.

For the critical investigator to accept the esoteric worldview as a paradigm and working hypothesis most scholars would probably need some form of empirical data indicating a multiverse. For me the empirical evidence became obvious by investigating UFO and paranormal phenomena. But of course a bridge to esotericism could be found by researching a number of borderland phenomena: healing, out-of-body experiences, remote viewing, materializations etc. In my many blog entries I have tried to show that accepting esotericism as a working hypothesis does not imply irrationalism or a loss of intellectual integrity. UFO researchers such as Jacques Vallee and Allen Hynek have entertained similar ideas. The UFO community have much to learn by a study of the Esoteric Tradition. I predict many heureka moment for those who wish to follow this path in UFO research.

The Frank Howard books are a real challenge to read because of the poetic language and many repetitions. Interesting statements and messages becomes somewhat hidden among a mass of poetry. As a help for researchers I have extracted quotes on various themes and ideas and compiled them under different headings. Of special interest is a quote from the visitors that they use deception (misleading statements) to hide their real origin.

Alcatraz

”Know that this, your little Planet,
Moves into those cosmic regions of the
great Galactic-Vortex
Where those rays which beam upon her must
bring rapid change within her that she shall
mature more fully
To a Higher state of being
And no longer be a School-room for
the lower-grade of pupils. For the
kindergarten classes.”
(A Planetary Saga Almega, p. 50)

”On this work entrusted to us
Which, as you´re aware, my brother,
is connected with warfare
Of all souls upon the Planet
Of ´Uranta´, ´Shan´ or ´Terra´
Or ´the Earth´, as many know it.”
(Return of Alizantil, p. 178-179)

”As we have already mentioned
In our early conversations
Earth has been, for many Ages
As a ´kindergarten´ Class-room
To the young evolving Spirits
Clothed in flesh, each time they entered
Each successive incarnation
To consolidate in Spirit
Lessons learned upon the Earth-plane.”
(Return of Alizantil, p. 184)

”But we have regrets in saying
That there are but few, if any,
Upon which the Leading Species
Intellectually have been
Showing such a hard and ruthless
Disregard for Other species
As upon this little Planet.”
(Journey in Space With Alizantil, p. 238)

Ancient Wisdom
”That we may bring, one step nearer
Interplaneatary contact
On a close and friendly basis
That the Wisdom of the Ages
Long forgotten by the masses
May again be learned and practiced
By the ones who are receptive.”
(Journey in Space With Alizantil, p. 229)

 

Antarctic
”By the time he´d finished speaking
Alizantil had the Space-craft
Sweeping over the Antarctic

Oh what priceless treasure
Lies beneath that frozen wasteland
Soon to be revealed, Manelda,
With the changing of the Axis
When the tropic-Sun shall slowly
Melt those countless billion tons, of
Ice, into the raging torrents
That shall sweep into the Oceans,
To reveal the buried cities
Built in time now long forgotten
By the peoples of this Planet”
(Return of Alizantil, p. 172)

”May I say, our destination
Is a Base, beneath the ice-cap
Of the Great South land, Lenora
The ”Antarctic” as you´d call it.
And as this is but some minutes
From this Continent, Australia.”
(Journey in Space With Alizantil, p. 240-241)

”The remainder of our journey
To the secret point of entry

That there are within these regions
Areas of vegetation
Which could not survive in climates
Such as that which is existing
In this land of wind and blizzard.
(Journey in Space With Alizantil, p. 250-251)

”For we´ve yet to pay a visit
To the Base in the Antarctic”
(Journey in Space With Alizantil, p. 255)

 

Ashtar
”So it is, we see the reasons
Why the Brotherhood of beings,
Great White Brotherhood of ”angels”,
(if we may use this expression)
Come to you from lands afar-off,
Come to you in ”Ships from Heaven”
In your days of grief and chaos;
For they bring to you the Wisdom
That is known in higher places,
Bring the Peace of Christ, their Master
Bring the great live of Sananda
In the fleeting ships of Ashtar.
(A Planetary Saga Almega, p. 86)

Atlantis
”Ships did lift them out of danger,
High above the surging waters,
High above the world of chaos,
Taking them to lands selected
Each prepared and well protected,
As the waters rushed and swirled.
Unto these selected places
Came the Wise-ones of Atlantis
With the records and the knowledge
Gained and used throughout the Ages
By a nation since forgotten
In a retrogressing world.”
(A Planetary Saga Almega, p. 16)

Bases
”Are there many contact-Bases
On this planet, for the peoples
Who would come from Worlds afar-off

And we´re ´on the Beam, in progress
T´wards the nearest of the Bases
Lying deep beneath the Waters

”Way beneath those pipes, Manelda,
There´s a dome, of great proportions
Built to stand tremendous pressures

And within this dome, or bubble
On the bed benetath the ocean
You will find the living quarters
Of the ´staff´ as you might call the”
(Return of Alizantil, p. 171)

”From our present Lunar-Bases
And from those that are established
In the Earth´s secluded places
And deep down within the Oceans”
(Return of Alizantil, p. 187)

Caves, tunnels
”Deep beneath these mountain ranges
Lie great man-made caves and tunnels
In which, priceless ancient relics
Still remain in all their splendour
Far from prying eyes of vandals;
This is still a well-kept secret
For no person is permitted
To gain entrance to these places
Then return and speak to others
Of what he had just discovered;
Yet the time will come, my brother,
When these doors again shall open
And mankind again shall see the wisdom
In their age-long preservation.”
(Return of Alizantil, p. 174)

”Many many million people
Dwell within these inner caverns
In their towns and inner cities,
In environment that has been
Artificially created
Which produces certain plant life
Relevant to their requirements
As to food and other uses.
Many thousand miles of tunnels-
Roadways one might rightly call them
Now connect these dwelling places
Through which rapid transportation
”Venicles” I think you´d call them,
Travel deep below the oceans
And your continents and mountains.”

There are three distinctive places
As to Earthly habitation -
”Outer”, ”Inner” and ”Caverns”
Deept beneath the Planet´s surface.
Many UFO´s are sighted
Running into many thousands,
Some of which are craft and ”solid”
As to three-dimension substance;
Others are as apparitions
Non-symmetrial and hazy.”
(Journey in Space With Alizantil, p. 278)

Coming catastrophes
”Know that many major changes
Shall take place upon your Planet
In the months and years to follow,
Continents shall rise triumphant
From beneath the cleansing waters;
Some, quite suddenly, shall rise;
This shall throw the raising waters
On to many Coastal low-lands
To submerge your towns and cities.
Other lands, shall, too, go under.”
(A Planetary Saga Almega, p. 26)

”And we come and stand beside you,
Till the ”Word” which shall be given
Starts the Rescue operations
On a scale as yet unheard of
On the Earth, this little Planet,
Since the last days of Atlantis.”
(A Planetary Saga Almega, p. 129)

”From our present Lunar-Bases
And from those that are established
In the Earth´s secluded places
And deep down within the Oceans”

Many millions shall be lifted
From a Planet in convulsions
And brought swiftly to the quarters
Situated in these buildings;
Others shall be quickly taken
From one place upon the Planet
To a place of lesser danger
While the waters toss and jostle
And the wild-winds shriek and whistle”.
(Return of Alizantil, p. 187)

”Man will never be permitted
To destroy this little Planet
As was done in recent Ages
To the Planet known as ”Maaldek”
(Or as ”Lucifer” to others).”
(Journey in Space With Alizantil, p. 221)

”And the reasons WHY we happen
To be here upon this Planet
During this phase of existence

With this project of ”upliftment”
(Which we´d hoped would halt the downward
Trend, in time to save mankind from
Cataclyms and disaster)
Come from Other Worlds afar-off.
For here are also many
Great Souls from the Higher Spirit-
Realms, encircling this Planet
Who have chosen to incarnate
Down again into the body
of the substance of the Earth plane
That more positive assistence
May be given, when most needed.”
(Journey in Space With Alizantil, p. 226)

”Very soon dramatic changes
Shall take place uipon this Planet
Which shall cleanse the House completely
For the tenants who shall follow.
In the Age that is now dawning,
Blood shall cease to flow, my Brother.
(Journey in Space With Alizantil, (p. 302)

”Direct action shall be taken
in the form of intervention
as a last resort, Manelda,
when all other pleas and warnings
have been heard and then rejected

the evacuation programme
of those who have ben selected
shall be carried out in detail
with no ouside interference
from the war machines in motion
or from any other quarter.”
(An Extraterrestrial Message to the Nations, (p. 336)

Cooperation space people – planetary guardians
”Know that in your skies this moment
Are the Ships from Lands afar-off,
With their mission understood.
From the Planets of this System,
Venus, Saturn, and from Mar-sa,
Come your sisters and your brothers
These your Guardians and your helpers.
Working with the Heavenly Legion
Of the Great White Brotherhood.”
(A Planetary Saga Almega, p. 27)

Cosmic laws
”We by Law, are not permitted
To enforce our wills upon you, Nor to
be, to you, as crutches
Lest your legs become yet weaker, Lest
you do become as puppets with each
thought and act dictated, With your self-
reliance dwindling.”
(A Planetary Saga Almega, p. 61)

Destruction of Earth
”Man will never be permitted
To destroy this little Planet
As was done in recent Ages
To the Planet known as ”Maaldek”
(Or as ”Lucifer” to others).”
(Journey in Space With Alizantil, p. 221)

”As you have been told beforehand,
The complete annihilation
Of all Life upon this Planet
Or complete disintegration,
Shall, nor will not, be permitted;
For which there are many reasons.
”Long ago, the Planet ”Maaldek”
(´Lucifer´, the name given
In some ancient books and records):
Orbited beyond the orbit
Of the Planet known as ”Marsa”;
Then, because of foolish action
By its scientists and leaders,
It exploded into fragments
Thus precipitating millions
Of its animals and peoples
To beseech accomodation
Elsewhere in the local System
Many came into the Spirit-
Realms, which do surround this Planet
From which they have incarnated
To the physical or Earth plane.
(Journey in Space With Alizantil, p. 273)

”We have warned, and we have pleaded;
we have spoken to the leaders
of these large and warring nations

So our plans include such action
if, or when, the need arises
for Man shall NOT be permitted
to destroy his habitation
as a tenant of this Planet.

All precautions will be taken
to prevent release of forces
that could cause disintegration
of the Planet and her children.”
(An Extraterrestrial Message to the Nations, (p. 366-367)

Evil forces
”Certainly, there are those Peoples
Of the Inner and the Outer
Realms, who choose the path of Darkness”.
(Journey in Space With Alizantil, p. 273)

”Some there are, within this Planet
Who´ve descended from the ancients
Who survived the cataclysmic-
Changes through the distant Ages
And retain some of the knowledge
And the ”magic” of these Races
Yet, regreettably, in cases of
Moral standards and the  wisdom
To use this with great discretion
Has been lost, along the pathway
Of millenniums that followed.
”Good” and ”evil” as we´ve mentioned
Come in relative proportions.”

Yes, there are surely, Manelda,
Certain places on this Planet
From which emanate these forces,
Which perhaps one might refer to
As ”projection points of Darknes.”

From our Bases and equipment
We collect all information
Appertaining to the labours
Of the Dark or ”Evil” forces,
Operating under-cover
In the guise of benefactors
To the ones who follow blindly
Trails,  with signposts indicating
Wealth and power to all who venture
From the road of Love and Virtue.”
(Journey in Space With Alizantil, p. 289-290)

”But again, we must give credence
To the concept, that existing
There are two opposing forces-
That of Light, and that of Darkness
And with much regret and sadness
We mut say that infiltration
By the dark, or ”evil” forces
Into govermental places
Into Army, Air and Navy
Of most of the worldly nations
Is a fact, and has continued
On and on, throughout the ages
Causing dreadful pain and chaos,
And it makes us sad to mention
That these dark and evil forces
have become so well established
In some churches and religions
That some of the worst crimes ever
Have in truth been perpetrated
Under banners falsely stating
That they had the ”holy” sanction
Of the Universal Father.”
(Journey in Space With Alizantil, p. 295)

”But the tragic truth, Manelda,
is that much that should be given
to the People, whose subscriptions
finance the investigations,
has been kept in closely-guarded
vaults, aand other secret places,
for no other valid reason
than the fact that those in power
can control their ´puppets´only
by preventing truth and knowledge
from obtaining mass acceptance.”
(An Extraterrestrial Message to the Nations, (p. 310)

Flying Saucers, Vimanas
”Know that in your skies this moment
Are the Ships from Lands afar-off,
With their mission understood.
From the Planets of this System,
Venus, Saturn, and from Mar-sa,
Come your sisters and your brothers
These your Guardians and your helpers.
Working with the Heavenly Legion
Of the Great White Brotherhood.”
(A Planetary Saga Almega, p. 27)

Ancient flying ships – ”Vimanas” -
Used before the cataclysms
Are maintained and operating
Side by side with craft ”up-dated”.
By the use of modern methods
Of propulsion and ascension
So that they may travel freely
From the Inner to the Outerside,
From the Lands of ”myth” and ”legend”
Through the mysic Gates of ”Chin-vaat”,
Hidden right through the Ages
By perpetual cloud cover,
And protected from invasion.
(Journey in Space With Alizantil, p. 275-276)

There are three distinctive places
As to Earthly habitation -
”Outer”, ”Inner” and ”Caverns”
Deep beneath the Planet´s surface.
Many UFO´s are sighted
Running into many thousands,
Some of which are craft and ”solid”
As to three-dimension substance;
Others are as apparitions
Non-symmetrial and hazy.”
(Journey in Space With Alizantil, p. 278)

”There are, as we´ve said beforehand
The ”descendants of the ancients”
Living now beneath the surface
In the great labyrinth of caverns,
Then again, we have those Peoples
Of the hollow core or Centre.
Craft are used by certain Races
Of the caverns and the Centre,
Which one might indeed refer too
As ”outdated” in construction
And their methods of propulsion
Which includes the”jets” and rockets
And indeed, air-screw propellers,
None of which would take a space craft
On an interStellar journey.
(Journey in Space With Alizantil, p. 275-277)

”Governments have been concealing
information on these matters
from their people (their employers),
for a long, long time, Manelda

We have knows since their inception
of their ”secret” plans and projects,
so can say authoritatively
certain of the major countries
have for many years been working
on ´control of gravitation´
and construction of an ´aircraft´
or, to be precise, a Discoid-
type of craft that´s flown and guided
with no aerofoil-appendage
with which to control direction
and maintain its elevation

there are many types of ´objects´
seen around the local heavens -
and, of course, within the waters
of the Earth, by many people;
and of these, a minor portion
are experimental ´space-craft´,
the results of secret projects
funded by the mass of people
from whom the truth has been excluded.”
(An Extraterrestrial Message to the Nations, (p. 332)

”Then there are those many ´airships´
seen to fly in any weather
in the latter eighteen hundreds,
prior to experimental
flights by man´s own clumsy airships.
Crews who landed, spoke of ´testing´
their new airships, manufactured
in another town or country
which were, when investigated
found to be misleading statements.
Aktorelda, smiling, answered:
´this, of course is true, Manelda
and we must accept a portion
of the guilt for these excursions
to the outer world, as mentioned.

But perhaps of all these peoples,
those who would have greater reasons
for misleading surface humans
as to their identity and
place of domicile, we´ll call it
would be those whose homes and people
could feel threatened if invaded
by some warlike race or nation.
These, of course, include those people
who are now our hosts, Manelda,
plus the ones that live in caverns
deep beath the outer surface.”
(An Extraterrestrial Message to the Nations, (p. 358-360)

Frank Howard (Manelda)
”Inspirationally received, and perhaps unusual in its poetic presentation, this book seeks only to place before every sincere seeker the reason for Earth´s Creation, her past, present and future in relation to the wider Universe.”
(A Planetary Saga Almega, p. 1)

By the child, who laughed and frolicked
With invisible companions
So, as time rolled on, Manelda
Came to realize, that others
Did not all possess the hearing
Or the sight, he took for granted
And that he must use discretion
If he was to be considered
”Normal” and thus be accepted”
(Journey in Space With Alizantil, p. 206)

General
”… even the Universe itself is experimental: Spirit clothed in varying degrees of Matter, taking Form and learning by trial and error consciously to love all Life”
(A Planetary Saga Almega, p. 1.)

”Man succumbed to earth´s temptations.
On this planet, known as Shan”
(A Planetary Saga Almega, p. 6 )

”Certain vital information
must be given now, my Brother
to all people on this Planet
in the hope that those who hear it
will believe and act upon it,
to bring sanity and reason
in the place of fear and conflict.”
(An Extraterrestrial Message to the Nations, (p. 310)

”Now the ”Red-Alert” has sounded
right throughout the Solar System
and beyond, where now are gathered
Those Who Sit In Higher council
contemplating on the action
to be taken now, and later
to bring order out of chaos
and bring sanity and reason
in the place of degradation.”
(An Extraterrestrial Message to the Nations, (p. 311-312)

”People on the Earth at present
are, of course, a combination
of ´original´ Earth Peoples
plus those many tribes and races
carried here from other planets
many thousands, yes and millions
of Earth years ago, Manelda,
to fulfill a certain portion
of their Cosmic education.”

Some have gone through many hundred
incarnations on the Earthplane,
yet are still repeting errors
made in early incarnations.”
(An Extraterrestrial Message to the Nations, (p. 330-331)

Incarnated space people
”Grettings, one again, ´Manelda`,
For it is that we are Brothers
And have been, throughout the Ages
Meeting, parting and rejoicing
Coming, going, on our missions;
Take the hand of ´Alizantil`

And he saw the one before him
As a loved an trusted brother
With whom he had laughed and laboured
Long ago, before the present
Incarnation on the Planet.”
(Return of Alizantil, p. 140)

”Many of the Brothehood, are
Working incognito daily
In positions allocated
prior to this incarnation
In their present Earthly bodies
Even though a full awareness
Of their mission, and its purpose
May not, yet have reached the surface
Of the consciousness, restricted
By the senses of the body

Many of these mission-workers
have come here from other Planets
At this time, for special reasons
Some to incarnate as children

Others have been brought ´in body´
From those Planets, where conditions
Do resemble rather closely
Those encountered on the Earth-plane

They are brought in Craft, and taken
To some place, remote from cities
In the early-morn, if need be
At a time when most are sleeping
To be met by fellow-Workers
Who are already established
In the land of their adoption.”
(Return of Alizantil, p. 170-171)

”When you shall again rejoin us,
Join your sisters, and your brothers
Whom you chose to leave, Manelda
For a Season on the Earth-plane,
There to carry out your portion
Of the Plan, allotted to you”.
(Return of Alizantil, p. 189)

Inner Earth, Agharta
”Could you tell, Alizantil
Whether stories we´ve been hearing
Of an ”Inner Earth” are falsehoods,
Or are scientifically
Sound, and may be backed or founded
On realities existing?
”There is certain information
We may pass on at this moment”,
Alizantil said, replying
To the question of Manelda
”For the time is drawing closer
When mankind must know the answers
To these all.important questions;
Yes, there surely is an Inner-
World, within this little Planet
And although this fact is knowledge
To selected groups and leaders
Of the outer surface dwellers,
It has been a closely guarded
Secret, right down through the Ages
For some reasons quite apparent,
And for certain other reasons
Which would give to some, advantage
over those who had no knowledge
On this all-important subject
Great activity is centered
Round this Planet´s polar regions
By most of the major nations;
Who have well established Bases
Fitted with the best equipment
To be made by modern methods:
And we know this concentration
Of activity we speak of,
Is not for the special purpose
Of the study of the penguin
And its breeding grounds and habits.”
(Journey in Space With Alizantil, p. 257)

”Though it is for Alizantil
To reveal to you ”important”
Information, which when given
May astound so many people
On the ”Surface” of this planet
For these have been closely guarded
Secrets (should we say ”Arcana”)
Of established Arcane Orders
For a long, long time, Manelda.”
(Journey in Space With Alizantil, p. 271)

”This, the Inner Earth – the Garden
Is the home of many peoples
Who have lived in harmony and
Peace with others and with Nature,
And are more advanced in science,
Sociology and morals
Than the dwellers on the surface

How has this been kept the Secret
Of the ages, from the Peoples
Who have lived upon the surface?

”We shall take you and Lenora
On a short tour of inspection
Of the inner Earth tomorrow
Prior to again returning
To your home and to your people

Those who know of the existence
Of the Inner World, Manelda,
May have contemplated visits
But, except on rare occasions
The conditions they encountered
Force ”explorers” to abandon
All attempts at further progress
Whereas those the Inner dwellers
Who had lived for many ages
In the Lands of peace and Plenty,
Had retained the Ancient Wisdom,
For external cataclysms
Had not adverserly affected
Their environmental structure
In the way it had the Surface,
So their scientific knowledge
And their methods and procedures
Have continued making progress
Parallel to that of Spirit.
Ancient flying ships – ”Vimanas” -
Used before the cataclysms
Are maintained and operating
Side by side with craft ”up-dated”.
By the use of modern methods
Of propulsion and ascension
So that they may travel freely
From the Inner to the Outerside,
From the Lands of ”myth” and ”legend”
Through the mysic Gates of ”Chin-vaat”,
Hidden right through the Ages
By perpetual cloud cover,
And protected from invasion.

As millenniums rolled onwards,
Those who lived within this Planet
Held no fears of an invasion
By vice and profane corruption,
Of their Lands, and of their peoples,
But of recent years, their Leaders
Have viewed with much consternation
Rapid scientific progress
Being made in certain countries
Of the”short-lived” Surface dwellers.”
”Those who live inside the Planet
Have ten times the normal life span
Of those living on the surface.”
”As you have been told beforehand,
The complete annihilation
Of all Life upon this Planet
Or complete disintegration,
Shall, nor will not, be permitted;
For which there are many reasons.
”Long ago, the Planet ”Maaldek”
(´Lucifer´, the name given
In some ancient books and records):
Orbited beyond the orbit
Of the Planet known as ”Marsa”;
Then, because of foolish action
By its scientists and leaders,
It exploded into fragments
Thus precipitating millions
Of its animals and peoples
To beseech accomodation
Elsewhere in the local System
Many came into the Spirit-
Realms, which do surround this Planet
From which they have incarnated
To to the physical or Earth plane.
(Journey in Space With Alizantil, p. 275-276)

”On that which is emanating
From a tiny sun suspended
In the centre of this Planet.
(Journey in Space With Alizantil, p. 275-277)

”There are, as we´ve said beforehand
The ”descendants of the ancients”
Living now beneath the surface
In the great labyrinth of caverns,
Then again, we have those Peoples
Of the hollow core or Centre.
Craft are used by certain Races
Of the caverns and the Centre,
Which one might indeed refer too
As ”outdated” in construction
And their methods of propulsion
Which includes the”jets” and rockets
And indeed, air-screw propellers,
None of which would take a space craft
On an interStellar journey.
(Journey in Space With Alizantil, p. 275-277)

”Some, who live below the surface
Are what we might say are ”Mutants”,
Force to wear the ”cloak” or body
Brought about by certain causes
And effects, of wrongful usage
Of that which our God provided.”
(Journey in Space With Alizantil, p. 281)

”Lush with tree and vegetation
Unspoilt by the hand of vandals
As upon the Outer surface
See the villages and townships
Of some of the inner people

This most surely is that ”phantom”-
Land, beyond the Polar regions
Of which there are myths and legends
In most countries near the arctic

This most surely is the hidden
Land of never-ending twilight
For the central ”sun” your´re viewing
Does not radiate the brilliance
Of the Sun, seen on the Surface
But it never ”sets”, nor ”rises”.
”thus its constant radiation
Gives stability and constant
Moderation to the climate
Which is always mild and pleasant.”

And it is with apprehension
That they feel the earth´s convulsions
Knowing well the cause and causes.
So they cruise the Outer regions
Gathering all types of data
That might be of use in building
What you´d call, defensive measures
For emergency survival.”
(Journey in Space With Alizantil, p. 294-295)

”Aktorelda and his people
have good reasons for their feelings
of what must be apprehension,
for they know that certain nations
now have knowledge of these regions.”
(An Extraterrestrial Message to the Nations, (p. 360)

Maldek
”So it was in distant ages
That another World did orbit
Round the Sun, which doth sustain you
”Lucifer” as some did call it.
And great troubles did befall it
On Fate´s ocean was it tossed

Man destroyed this lovely planet
In the moment of his folly -
The effects of war and hate

To be known as ”Asteroids”.
These now orbit in your System
Just beyond the path of ”Mar-sa”.
Remnants of a past Creation.”
(A Planetary Saga Almega, p. 9)

”Man will never be permitted
To destroy this little Planet
As was done in recent Ages
To the Planet known as ”Maaldek”
(Or as ”Lucifer” to others).”
(Journey in Space With Alizantil, p. 221)

”As you have been told beforehand,
The complete annihilation
Of all Life upon this Planet
Or complete disintegration,
Shall, nor will not, be permitted;
For which there are many reasons.
”Long ago, the Planet ”Maaldek”
(´Lucifer´, the name given
In some ancient books and records):
Orbited beyond the orbit
Of the Planet known as ”Marsa”;
Then, because of foolish action
By its scientists and leaders,
It exploded into fragments
Thus precipitating millions
Of its animals and peoples
To beseech accomodation
Elsewhere in the local System
Many came into the Spirit-
Realms, which do surround this Planet
From which they have incarnated
To to the physical or Earth plane.
(Journey in Space With Alizantil, p. 273)

Moon
”Look below within these ´craters´,
Do you see those domes in many?
These of course, have been constructed
For the use of those who travel
To these parts, from other Planets;
Some are used to ´house´ the Space-craft
Whilst the cargo is unloaded

Many of these dome-shaped structures
You will see are joined together
By a ´tube´, upon the surface.”
(Return of Alizantil, p. 176)

”Great communities are living
deep within the hollowed structure
of this seemingly deserted
moon, as you well know, Manelda,
as they do on other planets
of this local solar system;
which, of course, includes the planet
on which you have been residing
during this brief incarnation.”
(An Extraterrestrial Message to the Nations, (p. 341)

Multiverse
”You, yourself, must know, Manelda,
That the Soul of Man does function,
Consciously, on other levels
Than the Earth-plane of this Planet
And on each successive level
Going higher up the ladder,
It expresses through the body
Moulded, as it were, from substance
Of the atoms of that level
And appears as firm, and solid,
Relative to all around it.”
(Return of Alizantil, p. 141)

”You will know, that this dimension
On which we are manifesting
In this body, at this moment,
Is but one, a portion only
Of the great ´ascending-ladder`
Mentioned by the seers and the prophets.”
(Return of Alizantil, p. 157)

”That there is, throughout the Cosmos
An ´ascending-scale´ of progess,
Numerous vibation-levels
Merging interpenetrating
With each one within its limits
Of cohesion, as to ´matter ´.
On each ´vibratory-level´
Many worlds and many peoples
Are as ´solid´ to each other,
As from Earth, the Moon and Planets
Are as solids, to each other.”
(Return of Alizantil, p. 1158-159)

”There are Worlds beyond description;
On those levels of Dimension
Quite outside vibration limits
Of the Earth plane of this Planaet
(Not responsive to the senses
Of the ”physical” in body);
Though those who live upon them
Everything is real and solid
In relation to each other.
This is something that the Peoples
Of the Earth must now consider
Not as a ”possibility”, but
As Reality existing.”
(Journey in Space With Alizantil, p. 239)

Planetary Guardians, Planetary Hierarchy
”In the High Celestial Heavens
Guardians of the Earth held Council
In the days when help was needed.”
(A Planetary Saga Almega, p. 6)

”Looking on the World around them
These the Elders of Atlantis
Earthly guardians of the Secrets,
Saw the folly of revealing
To a world as yet in darkness
What could not be understood
So they Build in quiet places
Far removed from those around them,
Buildings in the mountain ranges
Where no man by force could enter
Chambers of the earthly members
Of the Great White Brotherhood.

In the Asian Himalayas,
In the Andes of the Westland,
On the Islands of the South Seas,
On the little known Mount Shasta,
And in other chosen places
Where no prying eye could see,
Here the guardians kept the Secrets
Of the higher Laws and Forces
Of the Universe eternal
Held by mental-power securely
Lest they be used prematurely,
To result in tragedy.”
(A Planetary Saga Almega, p. 16-17)

”There are certain Souls, my brother,
Some you´d call Adepts, or Masters
Who may by the use of higher
Cosmic-laws, they´ve learned to live by,
Consciously project, in Spirit
To another land, or person,
And by drawing on the atoms
of that place upon the Earth-plane
And to which they have projected,
Re-assemble, in the body
As it were in three dimensions
To become as real and solid
As thery were before projection
In the body that is resting
In another land, or region”
(Return of Alizantil, p. 142)

”For the Brotherhood is anxious
To establish closer contact
With selected ”groups” or ”bodies”.
”Focal points” perhaps, you´d call them
In the lands of every Nation.”
(Journey in Space With Alizantil, p. 231)

”But the Brotherhood we´ve mentioned
Of which we are humble members,
Are concerned as to the welfare
Of this planet and her peoples
And of every type and species
With the spark of Life within them.”
(Journey in Space With Alizantil, p. 296)

”Man has always proved reluctant
to accept that which is given
by the Brotherhood and Others,
for his spiritual guidance,
and prefers to follow signposts
promising remuneration
and a life of ease and comfort.”
(An Extraterrestrial Message to the Nations, (p. 310-311)

”You´ve already seen, Manelda
(as have we who guard the secrets
of the very ancient wisdom

We have records in our archives
dealing with the primal phases
of this Planet and all species
of the animal and plant life

Contary to common knowledge
and acceptance on the Earthplane,
Man has lived upon this planet
for some million years and more.”
(An Extraterrestrial Message to the Nations, (p. 356-357)

Space people
”In the Universe are Others
You could call them your Space-brothers
Who do know your present plight
In machines they come to see you,
Come as guardians and advisers
Which the´ve been throughout the Ages.

Contact points they have where needed
On the plains or in the valleys
Sometimes high up on the mountains
Far from prying eyes and scoffers,
From those who would fill their coffers
At another Soul´s expence.”
(A Planetary Saga Almega, p. 12)

”Know that in your skies this moment
Are the Ships from Lands afar-off,
With their mission understood.
From the Planets of this System,
Venus, Saturn, and from Mar-sa,
Come your sisters and your brothers
These your Guardians and your helpers.
Working with the Heavenly Legion
Of the Great White Brotherhood.”
(A Planetary Saga Almega, p. 27)

”From those planets which are older
Come the sisters and the brothers,
In the ships which were constructed
For their journeys in the system

And, to those who seek to guide you
Through the days which lie before you
Through the cataclysmic chaos brought
about by men of darkness. Access to the
detailed records
Has been given for the purpose
Many, many tens och thousands
Of your Guardians and Helpers who
have volunteered for service from the
lovely planet Venus, she who shines in
light of spirit,
And from Saturn, where the wise ones
Teach the wisdom of the Father, and
from Marsa-World of science,
Where great ships are manufactured; these
who would give help and guidance have been
issued with instructions,
Have been trained, equipped and readied
For that which they know is coming, for
the cleansing of your Planet.
(A Planetary Saga Almega, p. 53)

”Do not be alarmed nor fearful
When you see, within your heavens,
In the skies which are around you,
Gleaming ships from Lands afar-off,
From the Lands of other Planets;
For you shall not be deserted
By the Brotherhood of peoples
Of this local Solar-System.”
(A Planetary Saga Almega, p. 74)

”Know that those who use these space-craft
As a means of transportation,
From the distant Lands and Planets
To your World, or to another,
Have progressed a little farther
In their search for truth and knowledge
Than your scientists and teachers.”
(A Planetary Saga Almega, p. 80)

”For, although the ”plan” at present
Does include sufficient ”sightings”
Of these Craft within the heavens,
To maintain thought stimulation.”
(Journey in Space With Alizantil, p. 241)

Stones lifting
”Centuries have passed, Manelda,
Since the Ones from other Planets
Lived, and walked in greater numbers
With the early native Peoples
Of this adolescent planet,
Teaching them the arts and science
Of the Distant Worlds and Systems
Teaching peace, and love of others
In the place of greed and war-fare.
Buildings of great strength and beauty
Were designed by Master.planners
To be built in stone or timber

Stone was cut, and shaped from quarries
By the use of Ultra-Light beams
Thus allowing great precision
Of the joints and polished surface;
These colossal stones, when finished
Were each lifted, as a feather
By the power of the Vortex
By the atteunement of the Force-field”:
(A Planetary Saga Almega, p. 154)

Teleportation
”Let us take you now, my brother
In this state of relaxation
To a point within the heavens,
To the Craft, from whence transmission
Of this telepathic contact,
Has been made, this very moment

In your mind I read the question,
”How did I arrive so quickly
At this point, within this Space-craft,
And, how was this feat accomplished?”
”Well Manelda, there are many
Means by which a conscious being
May be moved from one position
To another point, some distance
From the place from whcnce he started.”
(Return of Alizantil, p. 139-140)

”Now we come to yet another
Method, by which we, and others
May ´project` a certain person
Or some object we have chosen,
From a point upon this Planet
To a point within our Space-Craft

To accomplish this Manelda,
We create, with appartus
What you´d call, an artificial
Elongated, spiral force-field
Similar in certain aspects
To a whirlwind, or tornado”
(Return of Alizantil, p. 142)

The Contact Experiences of Rene Erik Olsen

$
0
0

How would you, as an experienced ufo investigator, react if a trusted friend and research colleague suddenly announced that he has, for several years, been in physical contact with a group of extraterrestrial visitors? And further claims to have, with several others, been invited on a long journey in space to their home planet in another solar system?

That was the dilemma I faced a few months ago when I read Other Civilizations. Journey To Another Star System by Danish photographer and artist Rene Erik Olsen. I must admit that at first thoughts like these crossed my mind: Is this a joke? Is he trying to test the credulity of the ufo research community? It has taken me a lot of pondering on how to write a review of a book that is both exceedingly controversial and fascinating.


Rene Erik Olsen has published three very interesting ufo books based on his research and first contact experiences in Copenhagen 1990-1992, which I have reviewed in earlierblogarticles. We have been corresponding since 2017 and I have found no reason to doubt his sincerety or quality of research. As a professional photographer Rene has thoroughly investigated the photos taken by the contactee Eduard (Billy) Meier, and found them to be fakes. What is even more interesting is Rene´s meticulous study of the 1952 George Adamski photographs, which he considers to be genuine.

On August 15, 2021 I received an email from Rene with the following message: ”This email to inform you that I will not be able to respond to emails as per 13 September 2021 for a period of six month (end of March 2022). You can continue to send emails but I will not respond… You may ask why I will not be able to respond to emails – the reason is that I have the opportunity to do some long-distance traveling. It will simply not be possible for me to ”be on the grid”.”

At the time I thought Rene simply was going on a world tour investigating ufo contact cases and didn´t want to be distracted by too much social media communication. Not until March 10, 2022 did I receive an email again from Rene: ”I am back (returned on 7th of March at 11.30 p.m.) – it has been an amazing journey and a life-changing experience… Book-writing has already begun.”

Rene Erik Olsen

On October 2, 2022 I read a very fascinating interview with ufologist Michel Zirger in New Dawn vol. 16, no 5, UFO Disclosure A Copernican Revolution. Zirger reveal his contacts with a man that together with ”about 500 people travelled to and stayed on a planet outside our solar system… slightly over 400 lights years away from the earth.” I mentioned this article in a email to Rene and on October 9, 2022 he wrote: ”Now comes an announcement from me. I am the source for the Michel Zirger interview. As you may have noticed from my website I will in December publish a last book (I will not write any more books about ”The Visitors”). It will a.o. be an account of my trip (in diary form) and otherwise about ”The Visitors.”

Rene Olsen´s 310 page diary, Other Civilizations. Journey To Another Star System, is certainly a contactee book different from everything else published in the genre. The 169 days diary is richly illustrated with beautiful drawings by Rene and also a few of the photos given him by the Visitors. One of them on the front page of the book. There is also a five page very useful index. A summary of the reason for the space peoples contacts and work on our planet is stated by one of the Visitors: ”The Clandestine Associated Interaction Program was initiated when we finally decided to make a planetary effort to explore and colonize space. It would be inevitably that during these missions we would encounter civilizations which were less developed both intellectually and technologically. As we also were exploring, we had to land on planets in inhabited systems. So as our nature always has been to help where we can  no matter the circumstances, we had to establish a ”helper-program” to be able to contact individuals to ”guide” the cultures in a clandestine way without the culture being closer to or at our technological  and especially intellectual level. This program is still being refined and is in use on many planets in our galaxy.” (p. 226)

Four months before departure Rene was contacted by one of the Visitors and asked whether he would accept a journey in space based on these preconditions:
1. Be able to travel five to six months.
2. No health issues of serious nature (scans will be perfomed in advance of journey).
3. No camera, telephone or recording device to be brought on board.

Rene accepted the conditions and close to midnight on September 12th the Visitor who had asked him about the journey arrived at Rene´s place. They went by car to a point just south of a large town in Denmark, where Rene was to embark on a small shuttle:
”There, after some walking, we came to an opening in the forest where a craft awaited. A scan was performed before I could enter… I was then told to quickly enter the craft and in entering, I turned to see my point-contact walking back on the path from where we had come. The door closed without any noise behind me and there was a slight vibration under my feet as I entered the craft. A man was just inside the opening motioning me to enter the central cabin. As I entered there was a woman waiting. The pilot was already at the control panel waiting for the clear sign. All three wore uniforms of dark blue color. The woman told me to take a seat as we were ready to depart”. (pp. 29-30)

Visitor craft, painting by Rene Olsen

On the shuttle Rene met two other Danish citizens who were also contactees: ”During the journey I had inquired who the two other Danish people were and their circumstances for taking the trip. They both had different stories to tell; so did all the people on board.” (p. 30) The first hour ten other persons from different countries in Europé was to be picked up. The group was then taken to a large cylindrical spaceship (cruiser) and there escorted to the reception area för registration. All in all there were 500 people from 100 different countries invited on this journey. Rene met people from Belgium, Thailand, Peru, China, India, Mexico etc. Every one is told to put a small spherical ball into one ear, a translator making it possible to hear and understand any language.

During a large reception for all travellers the reason for this journey is explained: ”The woman explained that all the approximaterly five hundred Earth people on board this cruiser would hopefully be inspired enough to incorporate the experience into their life when getting back to Earth. Perhaps we should not tell anybody of the experience – because no one would believe us anyway – but that we should try to incorporate the experience into our creative lives and in that way ”communicate” to the world about the possibilities for Earth, without each individual actually having to step forward and tell about their experiences. We had to choose our own way. (p. 34).

The journey to the Visitors home planet 400+ light years distant from Earth took only a few days because of their advanced use of gravity propulsion and electromagnetism. All travellers have their own ”Visitor companion” to guide and help them during the journey and stay on the planet. Because of the different interests and ages (35-70) of the travellers they can choose different study programs and places to see when on the Visitors planet. Rene is installed on the planet and informed about advanced robots and androids used by the Visitors. Every household had at least one robot.

Rene´s Visitor companion, painting by Rene Olsen

His stay on the Visitors planet is not much different from an ordinary holiday in another country. The people look like normal Earth citizens, but are very friendly and proficient in the use of telepathy. Therir average lifespan is approximately two hundred and forty years. Architecture is somewhat futuritic and the technology used very advanced. Rene learns to use a sort of flying car, he visit shops, restaurants, archives etc. and socialize with the inhabitants.

”I was quite surprised to see something very much like a shopping center on Earth. There were a lot of specialized shops. There was not much difference except that some of the assistants in the shops were androids – looking very human-like… I went to the scanner area and scanned my goods. An android human was standing close by and asked if I needed any help. I said OK and thanks for asking. It took a bag and held it open for me. It understood my language as I spoke in Danish and it came out in Visitor language. It worked! That was a real test.” (pp. 162-163)

Rene´s home and fly-car on Visitor home planet

A large part of the diary is devoted to descriptions and discussions of various technical devices, as this is of special interest to Rene, who ask about propulsion methods, food machines and all other advanced gadgets used by the Visitors. In this respect I personally found the book somewhat disappointing, as my interest in and knowledge of technology is minimal. Other Civilizations now and then gives me the impression of reading a science fiction novel. I had hoped to find answers to the classic existential questions: the enigma of consciousnes, life and death, reincarnation, multiverse, good and evil. But these issues are only addressed very briefly and not very satisfying. An interesting psychological effect resulting from the long journey is described by Rene. About 250 travellers were forced to discontinue the trip and were transported back to Earth earlier because of claustrophobic attacks and other stress-related problems, among them the other two Danish citizens.

Visitor writing

Here a few quotes on existential issues:
”A certain consciousness pervades the Universe which will be clear to every civilization the more advanced it becomes.” (p. 80)

”That which holds the human form together is the soul or spirit – the same as with the universe itself.” (p. 112)

”From the Old Ones they even learned that such a thing as higher consciousness is possible.” (p. 223)

”… their culture is very much a spiritual one as well as a highly technological one as well. These two can easily be combined into a higher existence and there has been a planetary development in that all of the people have reached what could possibly be described as a somewhat ”ascended” nature or existence. It does not mean that these people are not physical; they are indeed physical, but they have acquired a physical glow which actual is a radiating electromagnetic field which surrounds every living thing.” (p. 263)

”There is a creative force which permeates the Universe. It is embedded within the creation of the Universe. It is an unseen consciousness which can be sensed in every process of creational force.” (p. 265)

The problem of evil on planet Earth is only given a brief comment: ”She had been told that Earth had chosen the hard path of destructive ways, but they still had hope for a change of path for the Earth”. (p. 66) This is very different from what was stated by George Adamski and other contactees (including the Esoteric Tradition) that Earth is a quarantined prison world used as a sort of cosmic Alcatraz by other highly developed civilizations in space. And that we also are visited by not very nice space people.

I had hoped to find some interesting information on abductions, evil space people and what or who is really behind incidents reported in the ufo community. According to Rene there are no evil Visitors coming to Earth. What is reported as negative experiences is the work of intelligence agents. But that is not the reality documented by ufo investigators, (including me) worldwide. I would like to know who was behind the rather brutal Swedish abductions of Gösta Häger 1974 and Ante Jonsson 1984. Or what group was behind the Swedish contactee Richard Höglund who was deeply afraid of his Visitors and told they were totally insensitive to humans and completely without morals, which they proved by shooting one of his friends. I would not trust a Visitor who told me there is only love and light from space.

So what is my final conclusion regarding Other Civilizations and the contact experiences of Rene Olsen? The truth is I have no final conclusion. I have found no evidence indicating fraud or deception. On the other hand there is no empirical evidence in support of Renes´claims. The photos from the Visitors home planet were given to Rene by one of his contacts. Interesting is that after the journey Rene have met two other European citizens from the trip and compared notes. What we can hope for is that some of the other travellers also decide to  publicly tell of their experiences. A somewhat frustrating statement by Rene is that, after about one hundred years work on our planet, the Visitors have now left Earth and will never return. Other groups continue similar clandestine activity and help.

If what Rene Olsen narrates is the truth, he is certainly a brave man and I must confess it is delightful to read a contact story with highly developed and benevolent Visitors here to help and inspire. This planet of pain and sorrow sure has a need for assistance - from wherever we can get it.

The Real Disclosure

$
0
0

The international ufo movement and especially American ufology was in the 1980s heavily influenced and partly ruined by disinformation from various intelligence agencies. Bogus or very questionable documents were distributed to ufologists who often swallowed the bait resulting in endless debates and conflicts in the UFO community. Jacques Vallee understood very early that this was a trap and he gives many sad examples in his writings how even serious ufologists were sidetracked by this game, when they instead should have been doing classic field investigation: ”The real phenomena continue to manifest under our noses, and no special access to questionable government documents is required to pursue a serious study”
(Forbidden Science vol 2, p. 491).


Because of past experience we at AFU realized that qualified ufo research would never be initiated by the authorities or mainstream academic institutions. The only possible option was
privately funded research. We realized almost from the start that petitioning the authorities to fund UFO research was a lost cause. And trying to force the government or the military intelligence community to ”Disclose” the ”Truth” was a mission impossible.

Beginning in the 1950s there has been constant rumors and hope that Disclosure is imminent and will once and for all solve the ufo enigma. Since a few decades, we have a very active international Disclosure movement of ufologists running after the dangling carrots offered by various government agents and former ”insiders”. Investigators are spending large amounts of time, money and energy on this charade. A very effective method getting the ufo research community sidetracked by barking up the wrong tree.



As a non-conformist theory or working hypothesis I would like to present a radically different  perpective on this issue, from an esoteric viewpoint. Let us call it - The Real Disclosure. Mainstream ufologists and academic scholars will probably regard this theory as a myth or fantasy and the skeptics will as usual refer to it as intellectual harakiri. I will let history decide.

In a brief summary The Real Disclosure is the slow but coming public knowledge that there is on our planet a very ancient secret society given various names: planetary hierarchy, planetary guardians, occult brotherhood, inner government, Higher Intelligence Agency (HIA), Masters, Mahatmas, Adepts etc. A form of behind-the-scenes United Nations of exceptional men and women, unfortunately endlessly travestied and misunderstood by a plethora of New Age-mystics, cults and religions. This organisation has, especially since the Second World War, worked in close co-operation with highly advanced Visitors from other planets in an effort to help our civilization in a critical point in our evolution and once again present The Ancient Wisdom, the science of the multiverse. In the 1950s the planetary guardians, together with the interplanetary Visitors, initiated a psychological and sociological test of how humanity would react to contact with other intelligences.

It was not until 1875, with the founding of the Theosophical Society, that the planetary guardians for the first time in modern history decided to reveal their existence and present fundamentals of the Science of the Multiverse. The basic and most obvious question asked by Henry Steel Olcott, first president of The Theosophical Society was – are these people real? To his very sceptical friend Mr. A.O. Hume he tried to explain his decision to join the movement in a letter September 30th,1881: "... I would never have taken anybody´s evidence to so astounding a claim as the existence of the Brothers, but required personal experience before I would head the new movement... I got that proof in due time".



 The cultural impact of this first step in”disclosure”, also referred to as the externalisation of the Hierarchy, was profound and today several scholars and academics have begun to realize that the Esoteric Tradition can be regarded as the third intellectual force or pillar in cultural history, alongside religion and science.

With the advent of the ”flying saucers” a new element was introduced in connection with The Real Disclosure. This connection was documented by authors such as Desmond Leslie, Meade Layne and Riley Crabb. It was further explained by ufo contactees such as Millen Cooke, Paul M. Vest, George Adamski, Daniel Fry and Howard Menger

A very good summary of this project was given by Connie Menger, wife of Howard Menger:
"Let us assume that there is on this planet a group of scientifically minded and spiritually dedicated men and women who are working to accomplish this great task. And, let us further assume that they have already established contacts with equally dedicated people of other planets. To continue their work and remain effective, they must of necessity remain behind the scenes. However, they can, in the interest of humanity in general, send out hints as to what will take place in the near future. Perhaps they send out scouts to make personal contacts for the specific reason of determining the reactions of every-day people. Perhaps it is done as a "smoke screen" to temporarily keep secret the real work which is going on until such time that the people are prepared to meet this new era with many changes it will bring...Then there are the personal contact stories, some of which are authentic, and which have been established for study purposes and for keeping alive a story which must eventually be brought before all people. If given in small doses, the general acceptance will be made over a period of time, and will take place almost naturally."
(Howard Menger, From Outer Space to You, p. 7).



Esotericists and several of the early 1950s contactees mentioned behind-the-lines cooperation between the Planetary Guardians and extraterrestrials Visitors. For those students and investigators who wish to pursue this line of research here are some quotes of interest:

April 1935: "... the regenerative forces of Those extraplanetary Beings Who offer Their Help at this time."
(Alice Bailey, The Externalisation of the Hierarchy, p. 25).


April-May 1940: "Hovering today within the aura of our planet are certain great spiritual Forces and Entities, awaiting the opportunity to participate actively in the work of world redemption, re-adjustment and reconstruction.... the waiting extra-planetary Forces."
(Alice Bailey, The Externalisation of the Hierarchy, p. 222-223).

”There is a certain secret work going on at present between the Etherians and certain high earth authorities (You understand, I suppose, that I do not use the word ”high” in the usual sense. I am referring to those belonging to some of the secret Lodges on Earth). This work has to do with the great possibility of the Earth´s destruction… These men have landed in Australia in a secret landing field. They have not only been to Scotland, but to high authorities in England, and to a few of your men and women here of high standing (I refer to the secret Orders).”
(BSRA, Seance Memoranda From the Inner Circle, November 28, 1951, p. 30).

"There are also spacecraft, though of inferior design, which are built by people of this planet. These people are in communication and in service with people from other planets. They are people who possess a high spiritual understanding and have reached an awareness of natural law; therefore they have been entrusted with information enabling them to construct such craft."
(Howard Menger, From Outer Space to You, p. 159).

It will be intersting to follow whether some form of fake disclosure will be tried by the larger nations, especially USA. A disclosure to promote their own interests and the military, economic and religious power structures on this planet. The Real Disclosure will come from the people not from any government.

Glenn Steckling, present director of the George Adamski Foundation, told an intersting story of what happened to his father, Fred Steckling, during their work in Mexico in the late 1960s:

”George Adamski showed us on a map where there was an extraterrestrial landing facility in central Mexico, so we bought a property very close to that area. And we were three years down there during that time. And within a week of our showing up the Mexican military intelligence police there showed up and with two trucks full of troops and equipment. The commandant was very accommodating, very nice. He came and knocked on the door. My father welcomed everybody with open arms saying come on in, I got nothing to hide. And then they dispersed themselves over the many acres over the ranch and looked with metal rods and magnetometers and all kinds of things. So my father said to them you know this makes me very happy because obviously you wouldn´t be out there if you didn´t believe that it didn´t exist.

The commander pointed to one of George´s (Adamski-HB) pictures that was hanging on the wall and he says. We know they are here. We know they are good for us, but WE don´t want them. He went on to say we have seen an abbreviated file from the Pengaton concerning your activities. My father had seen it too, the size of the New York phone book.  They said to us, you are allowed to stay in this country as long as you don´t go among the population and hold lectures and try to educate the people because we do not want any changes to our system either economically or religiously.”
(Interview with Glenn Steckling, Coast to Coast, December 11, 2019).

Glenn Steckling lecturing at UFO-Sweden field investigation seminar 2018


Our civilisation and planet is presently in a very critical condition. Whether humanity will survive is very much an open question. It is difficult to know how the groups behind The Real Disclosure view our predicament and what their plans are. They obviously knew in advance what was coming, as told to contactee Howard Menger in the 1950s:

"We have much work to do on your planet among your people, and we must do it quickly - while there still is a planet and a people to work with".
(Howard Menger, From Outer Space To You, p. 48). 

The Real Visitors

$
0
0

The usual and popular media image of an alien visitor is a small, spindly creature with large black eyes, often referred to as the Greys. Ask anyone to draw a picture of an entity associated with ufos or search for alien images on the internet and you will come up with more or less ugly creatures of the Whitley Strieber variety. But are these entities the real visitors? Have both the public and mainstream ufologists been mislead in assuming the Greys and similar entities to be actual and intelligent visitors? Today there appears to be a re-evaluation of the human looking aliens as the real visitors. A theory or idea shared by both critical UFO investigators and contactees. ”The Strange ”Greys” of Ufology: Are They Manufactured?” is the title of Nick Redfern´s article in Mysterious Universe, May 22, 2020. If Redfern checked some of the old contactee stories he would find that robots were described already in the 1950s.


I often return to the 1975 classic 
The Edge of Reality by the two giants of ufology, Allen Hynek and Jacques Vallee. The discussions and brain storming in this book are intellectually stimulating and often remarkably radical and open minded. On page 252 Hynek and Vallee try to develop a theory for the many humanoid cases involving different types of entities:

Vallee: ”How come there are men, ordinary men with them? There are cases in France where witnesses have seen two dwarves coming out of a landed object, and one man with them."
Hynek: ”… if these reported cretures are really robots, that would solve this problem."



Humanoid and contact cases involving human looking aliens interacting with small entities have been reported for a long time and from many countries. An interesting fact is that human aliens working together with small robots was mentioned already in 1955 by George Adamski. Here are a few relevant quotes:
 "Also in this room was a robot instrument which I was cautioned not to describe. I had noticed a miniature version of this robot in the Scout." (Inside the Space Ships, 1955, p. 60).
"Each pilot room has a robot. these, working singly or together, can fully govern the course of the ship, as well as warn us of any approaching danger." (Ibid. p. 77).
"True, they have robots to do much of the heavy work that once was done by manual labour." (Flying Saucers Farewell, 1961, p. 85)

A fascinating case where bio-androids are mentioned is the abduction experience of Amauri Rivera of Puerto Rico. He was abducted from his car by dwarfish entities in May 1988. When he regained consciousness Amauri found himself in an unknown room together with 15 people, all Hispano-Americans. Magdalena Del Amo-Freixedo documented what happened next in an article published in Flying Saucer Review, vol. 39, no. 1, Spring 1994: "Facing them was a tall, dark man of human appearance. His hair was long, down to the shoulders, and his complexion dusky. He would, says the witness, have passed anywhere unnoticed. This man said that he was human, just like them, who had come here from another planet in our galaxy. On either side of him there was a dwarf, similar to those we have already described. Almost all of those present in the chamber gazed with horror at the two creatures... He (the man) seized hold of its (dwarf) face with one hand and turned it to right and left, at the same time saying that they should have no fear of these entities, as they were biological robots created by them for certain kinds of work, and that they were quite inoffensive."



Cases like these are often disregarded a priori by scientifically oriented  ufologists but I think it is time to reconsider many of the old contactees of the 1950s and 60s and follow an alternative approach in research, looking for confirmation of the contact from independent witnesses and various types of circumstancial evidence. Many years ago I asked psychiatrist Dr. Berthold E. Schwarz about this problem regarding his investigations of Howard Menger. Schwarz told of the many witnesses who really did experience strange phenomena, including aliens at the Menger farm. In a letter to me May 29, 1986, Schwarz concludes: "Yes, the contact claims or case of Howard Menger is far from being an open and shut or black and white matter." This could be said regarding many of the both classic and recent contact experiences.

Berthold Schwartz


After 50+ years of research into the ufo contactee enigma my conclusion is that the real Visitors are human looking entities, who for their more or less covert work use robots and androids. Unfortunately there has since the 1950s been a stigma against any serious research involving human looking Visitors.

Here is one example of the type of contact cases, whether genuine or not, that should be investigated and documented by ufologists:

Joelle was born in St Petersburg, Russia in 1914. After the war she worked in Paris and later moved together with her husband and two daughters, Frederique and Isabelle, to London. In September 1963 Joelle was in the Sheffield area conducting a house-to-house field survey for a market research company. In one of the houses Joelle visited she noticed an unusually large amount of modern-looking gadgets, including a large radio transceiver. The lady in the house, Rosamund,  explained that her husband was a scientist and radio amateur. When Rosamund briefly left the room Joelle heard a message in English from the radio: ”Will be at Blue John tomorrow 4.30 p.m. – Mark”. She wrote down the message but when Rosamund came back she was only informed that message had come through. This obviously chocked Rosamund. Because of her background in the French resistance during the war Joelle suspected she had uncovered an international spy-ring and decided to go to the Blue John caves at the time mentioned.

On Monday September 16, 1963 she went by car to the this area and parked at a vantage spot overlooking the valley – and waited. At 4.30 p.m. Joelle noticed a brilliant light in the sky which came to rest several hundred yards from her position. The glow ceased and a disc-shaped aircraft appeared instead, landing on tripod landing legs. A man in a one-piece suit stepped out of the craft and simultaneously a man appeared coming from a car parked nearby. Joelle recognized the car as the one that had been parked outside Rosamund´s house. The two men greeted each other warmly and walked towards the car which drove away. The craft began to glow, lift off from the ground shooting off at a fantastic speed.

At that time Joelle did not accept the existence of flying saucers and believed the craft to be some sort of secret Russian aircraft. She decided to go back to Rosamund´s house to find out more and then perhaps report the incident to the police. When she knocked at the door the scientist husband, in the story named Jack, opened the door but was reluctant to let Joelle in. At that point Mark, now in terrestrial clothes, interjected ”that´s all right, let her in”. Joelle tried to present a cover story that she needed some more answers for her field survey. Mark understood that this was a lie and said: ”Why don´t you tell us the real reason why you are here?...You came here because you saw my craft and wanted to find out what was going on”.

Joelle was ”let in” on the truth and spent a large part of the night talking with the visitor. She gradually accepted that Mark was indeed a man from another planet. For the next fifteen months Joelle had several meetings with Mark and another visitor, Val. Two times they met in Joelle´s flat in London. These men claimed they were secretly working together with a team of scientists from several nations. At one occasion Joelle was invited to inspect one of their craft that had landed close to the Welsh border. She helped the visitors in a number of ways. Val and Mark were extremely refined, fair-skinned with perfect teeth, very kind and perfect gentlemen with lots of humour.

In 1967, three years after the last meeting with Mark and Val, Joelle claimed to have been visited by two men from the Home Office in London. They wanted to know about the disappearance of Jack and Rosamund and som other scientists. The men were aware of the contact story but Joelle refused to answer some of their questions. Neither did she tell all she knew to Timothy Good. One of the things mentioned by Mark and Val was that their group would intervene in the event of a nuclear catastrophe, if it threatened to destroy our planet. She was also informed that we are spiritual beings, surviving death. The experiences with Mark and Val remained a treasured and vivid memory for Joelle all her life.
(Timothy Good, Alien Base, pp. 249-256).



Very early in my ufological career I became involved in several quite remarkable aliens among us cases in Sweden. Ever since then I have often pondered the $64 question – Who are these people. When John Keel visited me in October 1976 we especially discussed this enigma, involving also the MIB – Men In Black.  Keel was intrigued by this aspect and convinced there were aliens among us. “I´d really like to get one”, was his comment. If we as private UFO researchers can discover so much data on this hidden activity then special operations intelligence groups must have studied these alien visitors for  a long time and are keeping an eye on their activities. UFOs is not only a scientific problem but counterintelligence problem.

Being one of the last pioneers alive, with inside knowledge of what really happened during the first years of the contactee era, silent contactee and MUFON consultant Rosemary Decker must have felt more and more like a stranger in a strange land in the UFO movement of the 1980s and 90s. She tried to express some of these thoughts in a letter 1995:

”Yes, I´ll do my best to take care – it´s true ´there aren´t many of us left´. And the early era of open friendly contacts has been so debunked, or at best ignored, by later researchers/encountered people, too much precious data has been lost. (Early era is among my 3 favourite presentations when I speak at a conference). Some of the early alledged contacts were real, thanks be. (And most never publicized).
(Letter from Rosemary Decker to Wendelle Stevens and Christine Stevens-Cox, December 12, 1995).

 

Based upon my experiences of contactee research in Sweden I regard it as a definite possibility that there are real human looking alien Visitors operating behind the scenes on this planet. Few ufologists, not to mention the public, could take such a revelation without developing at least a mild form of paranoia. How about stamp-collecting?

"I told you the truth, just not all of it"

$
0
0

The quote in the title from American contactee George Adamski can be found in Glenn Steckling´s recently published book The U.F.O. Reality – Can Truth Prevail? (p. 145) It is to a large extent an autobiography, narrating his involvement in the work of the George Adamski Foundation (GAF).  Glenn´s many experiences with alien visitors and assertions about their activities on our planet are of course controversial and will surely be questioned and criticized. This is not an ordinary UFO book.


As George Adamski and contactees in general is such a controversial subject I find it relevant and honest to present a basic position statement regarding this entire subject. Glenn Steckling is a good friend of mine and we have been corresponding for many years. Although we differ on several issues he is aware of my view that George Adamski really was in contact with alien visitors from – somewhere. Although I consider several of his experiences and claims should be taken with a grain of salt.

Glenn Steckling and I at the UFO-Sweden field investigator seminar 2018


This taboo view of Adamski of course makes me something of an heretic among heretics in the ufo research community. But 50+ years of field investigation, study and research into the ufo phenomenon and especially the contactee enigma has resulted in the following conclusion:

Based on both empirical evidence and Esotericism as a paradigm I have advanced the theory that some of the first generation UFO contactees of the 1950s were involved in a cultural and psychological test. An experiment implemented by a group of highly advanced, benevolent aliens, earth based or extraterrestrial. A group with access to “vimana” technology. Involved in this experiment were a.o. George Adamski, Orfeo Angelucci, Paul Vest, Rosemary Decker, Millen Cooke, George and Dorris Van Tassel, Daniel Fry and Howard Menger.   

The 335 page The U.F.O. Reality – Can Truth Prevail is divided into two sections: 1 Our Journey, which is the family history of Glenn och his parents, Fred and Ingrid Steckling, and their involvement with George Adamski and the Foundation. 2 A Reality Check, consisting of part ufo history and Glenn´s critical examination of the ufo movement and its mistakes, based on personal experiences and information provided by various visitors.

Section 1 is a very valuable contribution to ufo history as a documentation of the Adamski movement from the perspective of Glenn Steckling and his family. From their first ufo observations in Germany and the United States to meeting George Adamski in 1963. An experience that would change the life of the Steckling family for ever and eventually leading to Fred Steckling becoming the Director of the George Adamski Foundation. A responsibility, since 1992, resting on the shoulders of Glenn Steckling, resulting in numerous speaking engagements at conferences and meetings all around the globe.



According to Glenn the visitors were in regular contact with the Steckling family: ”These space visitors would visit us after GA´s death and, over the years, assist us with many things… Such visitors have a program, very much like our U.S. Peace Corps, where they are incorporated into our society for two years or less…”. (p. 35) The visitors sometimes attended the Steckling lectures as in 1981 in Germany when the visitor named Orthon was sitting in the front row wearing a light blue suit. ”I did not participate in that trip but was to make acquaintances with seven other extraterrestrials while with my father at the 1989 Frankfurt UFO conference.” (p. 81)



In his last book (2013), Earth An Alien Enterprise, British author Timothy Good devote an entire chapter to the rumor that President Eisenhower had a meeting with extraterrestrials in 1954 or 1955. A rumor that has generated an enormous amount of strange tales. Acoording to Glenn Steckling this is what actually happened: ”What was discussed was a compromise that our government would release the true space visitor information to the public. In return, we would receive technological advancements, a significant advantage, and progression to our civilization. Our government declined.” (p. 31)

Section 2 – A Reality Check, includes, besides a ufo sighting history, some very pertinent comments on and criticism of the ufo community. In respective chapters believers in Chemtrails and that we never went to the Moon receive a severe bashing. Neither is Glenn an advocate of Disclosure, which has made ufologists worldwide running after the dangling carrots offered by various government agents and former ”insiders”: ”… Disclosure will never willingly happen via public pressures”. (p. 265) Here I fully agree will Glenn. Investigators are spending large amounts of time, money and energy on this charade. A very effective method getting the ufo research community sidetracked by barking up the wrong tree.The Real Disclosure will come from the people.

Much of Section 2 is information on what Glenn has named ”The divergent misinformation program”, initiated by the CIA and other intelligence organisations around 1961. Here we find much of the abduction stories, implemented by using advanced mind- och memory-altering methods. By using this fear and terror agenda and getting the people to believe that abductions are caused by evil alien visitors the real and  benevolent visitors program was effectively shattered. It was what George Adamski called a ”foolproof plan”. (p. 269)

This MILABS (Military Abductions) theory, with minor variations, is getting more and more acceptance among serious ufo investigators, a.o. Nick Redfern and Tanner Boyle. The theory was studied and documented by Dr. Helmut Lammer and Marion Lammer in their book MILABS: Military Mind Control and Alien Abduction (1999). Based on several years of research Lammer concluded that some abduction cases could actually be secret experiments by various military intelligence agencies. In April 2011 I wrote to Dr. Lammer asking for more data on his research. He very kindly told me he had abandoned all research on abductions and mind controland his entire archive had been thrown way!



This question becomes even more relevant when studying the abduction experiences of Alison, a woman living on a ranch not far from Sedona, Arizona. The case was documented by Nick Redfern in his 2006 book On the Trail of the Saucer Spies. (pp. 115-117) Alison´s abductions always start with a humming sound, loss of electricity in the house and her dogs becoming very distressed. Bright lights envelope the room and in a semiconscious state she is aware of small creatures carrying her to a small craft outside the house where she is examined and then led back to the house. On her fifth abduction something extraordinary happens. The humming sound stops abruptly and Alison slowly regain her normal senses. The small gray aliens fade away and instead she find a group of large and burly men in black fatigues in her room. According to Alison one of the men screamed "what happened" in a microphone. Another man utters the word "sorry" in her direction and the men leave in, not an alien spacecraft, but an unmarked black helicopter. Did their psychotronic equipment fail this time?

It would of course be an easy way out to blame all abductions on covert (black) projects and intelligence groups. With no bad intentions Glenn Steckling is actually opening a Pandora´s Box on this issue, when he in several chapters and interviews is stating that there are also non-benevolent visitors using unsuspecting victims: ”In fairness, opposing forces of not-so-benevolent societies and ”races” (NOT species) also visit and exist beyond our planet.” (p. 49) When Anders Liljegren and I in September 2015, had dinner with former CIA operative Jim Semivan and his wife Deborah Stokes, Jim told us that he and his wife had been the victims of a very traumatic abduction-like experience. He also mentioned that several of his colleagues in the CIA had encountered the Men-in-Black. If abductions is only used by intelligence groups why harass CIA personnel?

If we also have non-benevolent visitors to cope with and covert intelligence groups have reached the same conclusion, it would certainly be a good reason for non-disclosure. Imagine the widespread paranoia and fear such a disclosure from any government would create. Unfortunately my own investigations of contactees have actually confirmed Glenn´s claim. The experiences of Swedish contactees Jade Ekström and RichardHöglund definitely involved non-benevolent visitors. Especially is this evident in the Höglund case, where the visitors acted more like a global crime syndicate than interplanetary Peace Corps. Richard became deeply afraid of the visitors he worked with for several years. Perhaps it was the activities of these intruders American contactee Howard Menger was briefed about as a warning by his visitor friends. He was told they were very dangerous and used ”advanced brain therapy”. (From Outer Space To You, pp. 143-144)

Finally Glenn reveal one assertion from his visitors, which, if correct, certainly would create widespread appehension among the public. Because of ”solar systemic changes” and the ”solar system´s decelerating cycle” we can expect large catastrophes on Earth. Therefore ”inhabitants of our neighboring planets” have to a large extent been evacuated to the solar system of Alpha Centauri. Two hundred thousand willing earth volunteers have also been transported to this new solar system. (p. 87) A scenario that must be regarded as a rather dystopian vision for our planet and culture. Let´s hope this ”prophecy” fails.

For obvious reasons there is not much new information on the life of George Adamski in this volume, as it is an autobiography. But on page 32 Glenn mention a most welcome project. After this book he is planning an ”accurate and thorough” biography of the life and history of George Adamski, based on documents from the extensive GAF archive. That is certainly worth waiting for.

The ufo enigma is like Chinese boxes. The majority of scientifically oriented ufologists in the ufo research community only open box one and two. Glenn Steckling´s very fascinating book is an intellectual challenge to all ufo researchers to dare open box three and four. 

Kyrkoherden som blev ufolog

$
0
0

 Den som bodde i Bunkeflo socken, Malmö kommun, i slutet av 1950-talet kunde få ett överraskande besök i stugan. När det knackade på dörren visade det sig att det var socknens kyrkoherde som kom för att sälja böcker. Men det var inte kristen litteratur som salufördes utan böcker om flygande tefat, utgivna av förlaget Parthenon i Helsingborg. Kanske inte så underligt att kyrkoherden, med det passande efternamnet Englesson, ibland kallades spökprästen av traktens konfirmander.

Algot Hartvig Englesson (1899-1980) var något av en främmande fågel i Svenska Kyrkan. Han var kyrkoherde i Bunkeflo 1942-1962. I själva verket drömde den unge Algot om att bli meteorolog, men han vek sig för föräldrarnas önskan att istället bli präst. En släkting berättar att de tillsammans brukade åka ut och titta på åskväder. Englesson gifte sig med Diddi Victoria Steinum och de fick två döttrar och hade även tre fosterdöttrar.

Algot Englesson 1973

I den lokalhistoriska Bunkefloboken berättas att under de tjugo år som Englesson var kyrkoherde var relationerna med kyrkorådet och biskopen inte de bästa. Redan 1944 kom stridsskriften, Stormvarning på stället, en kritisk granskning av kyrkans lära, som Englesson menade hade fastnat i ”dött formväsen, bokstavstro, andlig tvång m.m.” I Bunkefloboken beskrivs han som en intelligent och bildad man med vacker sångröst: ”I sina predikningar tog han ofta upp filosofiska och etiska frågor och hans språk var sådant att de få gamla gummor som normalt bevistade hans gudstjänster inte begrep ett dugg.” I själva verket var Englesson en fri sökande människa öppen för nya idéer inom alla områden. Den kyrkliga kostymen var honom helt enkelt för trång. Författaren till sockenhistoriken skriver: ”Vi hade ofta stimulerande samtal om universum och livets uppkomst. Jag lärde då känna honom som en mycket sympatisk men isolerad och missförstådd människa med stora humanistiska ideal och den bild jag fick av honom stämmer inte alls med den i socknen allmänt accepterade.”


Englesson blev tidigt intresserad av flygande tefat och berättar i brev och intervjuer att han redan efter kriget blev övertygad om att rapporterna var äkta och sedan dess ”har jag aldrig betvivlat deras utomjordiska ursprung.” Han tog tidigt kontakt med Edith Nicolaisen som 1957 startat förlaget Parthenon, sålde förlagets böcker, skrev artiklar i tidningar, höll föredrag och blev något av en lokal kändis i trakten. Att vara pionjär för ufosaken och dessutom kyrkoherde visade sig inte vara så lätt på 1950-talet. I sitt första brev till Edith Nicolaisen 2 januari 1958 skriver Englesson: ”På alla områden där man vill söka göra en insats för de nya tankar, som tillhöra den nya tidsåldern, märker man att fältet är mycket svårarbetat.”

Hemmets Veckotidning nr 21, 1958

Den 5 och 6 oktober 1958 höll den tyske ufologen Karl Veit föredrag i Helsingborg, inbjuden av Edith Nicolaisen. Inspirerade av Veits föredrag beslutade Englesson, Nicolaisen med flera att starta en ufoförening i Malmö. Introduktionsmötet hölls i Borgarskolans lärarsal den 17 oktober 1958. Det blev upptakten till bildandet av Malmö UFO-Sällskap (senare Malmö Interplanetariska Sällskap – MIS). Som förste ordförande valdes Algot Englesson. Han avgick efter en kort tid och ersattes av Ebbe Johansson, som blev en verklig eldsjäl och mångårig ordförande i MIS. Det kan vara intressant att notera att föreningen fortfarande är  aktiv och medlem av UFO-Sverige.

Brev från Parthenon 17 okt. 1958


Som präst var det naturligt att Englesson i första hand lockades av budskapen från rymdmänniskor såsom de presenterades av George Adamski, Daniel Fry med flera. I ett brev till Adamski den 28 november 1958 skriver Englesson: ”Så mycket som min tid och ork tillåter har jag engagerat mig i detta stora arbete, vår gemensamma sak, att upplysa människor om våra Bröder och Systrar från rymden och deras gudomliga mission till oss på jorden. Detta har jag gjort genom föredrag, artiklar i tidningar och tidskrifter och framförallt genom att från dörr till dörr sälja dina två böcker, nu översatta till svenska.”

Helsingborgs Dagblad 25 feb. 1959

Fredagen den 19 december 1958 berättade de två unga männen Stig Rydberg och Hans Gustavsson att de vid Domsten blivit vittne till ett landat tefat när de var på väg i bil till Höganäs. De stannar bilen och attackeras plötsligt av tre eller fyra små, grå limpformade varelser som försöker dra in dem i farkosten. Efter en kort kamp lyckas de fly från platsen. Det så kallade Domstensfallet blev oerhört uppmärksammat i pressen. Som aktiv ufolog var det naturligt att Algot Englesson blev inblandad i undersökningarna. Han träffade vittnena vid flera tillfällen och bjöd även hem dem till sin prästgård.

I ett brev till Edith Nicolaisen 2 februari 1959 berättar han om mötet:
”Ärligheten kan ej ett ögonblick ifrågasättas. Att de i flera avseenden blivit gripna av en överjordisk makt, det märkte vi – i synnerhet kanske min äldsta dotter som är särskilt känslig för översinnliga påverkningar. Jag vill nästan påstå att en avglans av det strålande ljuset har dröjt kvar hos dem… jag anser det vara vår plikt att hjälpa dem. De har av våra planetbröder utvalts till vittnen, så mycket är klart… Rydberg gjorde vid ett tillfälle ett märkligt yttrande: Det var mycket han skulle kunnat säga, men fick ännu inte lov.”

Även i dag kan det synas märkligt att Englesson tolkade denna minst sagt ruggiga berättelse som en positiv kontakt med ”våra planetbröder” och att han inte reagerade inför Rydbergs yttrande att det fanns mer att berätta som han ännu inte fick säga. Mindre lyckat var också att Englesson i sin iver att sprida rymdmänniskornas filosofi gav Rydberg och Gustavsson de böcker som George Adamski skrivit. Inte underligt att de snart efter händelsen öppet började berätta om liknande kontakter med besökarna. Efter ett omfattande researcharbete kunde Clas Svahn och Anders Liljegren i boken Domstensfallet (1989) avslöja att hela historien var påhittad. Rydberg och Gustavsson hade helt enkelt kopierat originalhändelsen från science fictionserien Tom Trick, som då gick i Hemmets Veckotidning november och december 1958.

Från 1959 och framåt fortsatte Englesson hålla föredrag i föreningar, debattera i pressen och hjälpa Edith Nicolaisen med förlaget Parthenon. Den 6 mars 1964 höll han ett längre föredrag i Malmö Interplanetariska Sällskap där han sammanfattade sin syn på ufofrågan. Föredraget trycktes och distribuerades bland medlemmarna:

”Alla är vi intresserade av UFO-fenomen, som ju är av en oerhörd betydelse just nu. Vi undersöker, forskar och funderar för att få bättre klarhet över dessa fascinerande företeelser. Det är då av vikt att vi inser, att vi inte kan förstå UFO-fenomenen så länge vi betraktar dem som en isolerad företeelse, utan först när vi ser dem som ett led i en sammanhängande följd av händelser som står i samband med övergången till en ny tidsålder. När denna tidsålder – som vi skall se – blir en andlig tidsålder i motsats till den nuvarande materiella, så betyder det – och det är det som mitt anförande vill söka klargöra – att man kan förstå vad det är som sker och som kommer att ske, endast från en helt annan synpunkt än den vanliga, nämligen den andliga. Detta är också våra vänner från andra världar angelägna att åter och åter framhålla.”

Algot Englesson talar på möte i MIS

Englessons konflikter och komplicerade förhållande till sin arbetsgivare började 1962 tära på hälsan, bland annat i form av magsår. Redan 1958 hade han i brev till Edith Nicolaisen förklarat att engagemanget i ufofrågan inte sågs med blida ögon från ”högre håll”. Han hade fått rådet att ”inte mera framträda offentligt i denna sak”. I ett brev till Nicolaisen 14 maj 1962 kan man läsa: ”Av stiftssekreteraren i Domkapitlet har jag fått löfte om att få tjänstgöra som vikarie vid behov emellanåt, också som behövligt komplement till ekonomin. Nu säger biskopen nej – på grund av min ”inställning till Kyrkans lära”. För Englesson var det säkert en befrielse att gå i pension 1962 och fritt kunna ägna sig åt sina intressen.

Förutom en vacklande hälsa började också relationen med Edith Nicolaisen med tiden att bli alltmera spänd. Genom bland annat profetsior hade Nicolaisen blivit övertygad om att jorden mycket snart skulle drabbas av oerhörda katastrofer och en stor del av mänskligheten skulle gå under. Därför arbetade hon med frenetisk energi för att nå en andlig eller New Age-inriktad skara människor som skulle kunna undgå katastrofen och bygga ett nytt samhälle. Hennes närmast fanatiska iver orsakade många konflikter med medarbetare som hon ansåg inte arbetade tillräckligt hårt för saken.

Även Algot Englesson fick många gånger höra att han inte höll måttet. Till slut fick han nog av dessa påhopp och i ett brev till Edith Nicolaisen skriver han:
”… några erinringar med anledning av vårt telefonsamtal häromkvällen – eller kanske rättare sagt Ert telefontal. Jag får erkänna att det gjorde mig både förvirrad och förskräckt… så mycket begrep jag att ni återigen förebrådde och anklagade mig för slöhet, likgiltighet och lättja i den kamp för GUDs rike på jorden som nu är så brinnande aktuell.”

Hälsan gjorde att Englesson under senare delen av 1960-talet trappade ner på ufoengagemanget. Sista gången han förekom i pressen var 1969 med en recension av Morris Jessups bok UFO och Bibeln. Trots att hans aktiva tid i uforörelsen inte alltid var en dans på rosor så skrev han en uppskattande hälsning till MIS 15-årsjubileum 1973:

”Vid 15-årsjubileet går tankarna tillbaka. Mycket återkallas i minnet. Det var i slutet av 40- och början av 50-talet som de flygande tefaten började bli aktuella företeelser. Från första stund jag i tidningarna fick stifta bekantskap med dem, var jag fullt på det klara med att det rörde sig om besök från andra planeter. Hur jag kunde vara så bergfast övertygad om den saken har jag aldrig funderat över. Det bara var så, och det var den naturligaste sak i världen. Sen blev det alltmer spännande i slutet av 50-talet… redaktör Veit med hans besök och föredrag här i Malmö. Det var nog då idén om MIS kom till… Den första kärlekens hänförelse uthärdade lätt den offentliga beskyllningen för kätteri för att jag for omkring och sålde Parthenons böcker.”

Algot Englesson avled 1980. Han var en fascinerande människa, en religiös humanist och sökare som gick sina egna vägar. Dessutom en verklig pionjär i den svenska uforörelsens historia.

Den här artikeln har jag kunnat skriva tack vare de omfattande samlingar av person- och föreningshistoriska dokument som förvaras i AFU. Vill därför avsluta med att ännu en gång framhålla, vad som har blivit något av mitt motto eller devis:

Utan arkiv och bibliotek har vi ingen historia, bara anekdoter, myter och suddiga minnen. Utan arkiv och bibliotek blir seriös och vetenskaplig forskning mycket svår och osäker och i många fall helt omöjlig. Det gäller såväl ufoforskning som alla annan forskning. Därför är AFU inte bara av kulturhistoriskt värde utan framförallt en unik källa att ösa ur för att kunna komma till större klarhet om ufogåtan och den märkliga planet vi lever på.
(Publicerad i Rapport-Nytt nr 4, 2021).

Tomtarna och tefatsmodellen

$
0
0

Sommaren 1978 var det många semesterfirare som höjde på ögonbrynen när de passerade IKEAs parkeringsplats i Köping. Där stod ett stort flygande tefat, fem och en halv meter i diameter. Tefatsmodellen var ett effektivt sätt att locka besökare till den ufoutställning som arrangerades av Köpings UFO-förening i samarbete med Köpings museum. Vad många ännu i dag inte känner till är att byggandet av tefatsmodellen inspirerades av en närobservation av små tomtelika varelser 1931.


 1972 satte Anders Liljegren in en annons i Nerikes Allehanda där han sökte vittnen till ufo-observationer. En av de som svarade var Helge Eriksson, som berättade om en märklig händelse som inträffade utanför Eslöv trettondagen 1931. Anders spelade också in en intervju med Helge 1973. En intervju som finns digitaliserad och bevarad i AFU. Intervjun publicerades i UFO-Information nr 2, 1973. Det är fascinerande att i dag höra Helge själv berätta om de varelser han mötte en vinterkväll, långt innan begreppet flygande tefat myntades 1947.

Saxons Veckotidning nr. 42, 1974

 1931 arbetade den då 24-årige Helge Eriksson som djurskötare på Dannebo gård, cirka två mil utanför Eslöv. När arbetet var slut för dagen på trettondagen gick han för att besöka en arbetskamrat på en närliggande gård. Efter några timmars samvaro var det dags att återvända hem.
- Jag var inte långt ifrån den gård, där jag arbetade, när jag såg 10-12 småvuxna karlar komma gående mot mig. Jag upptäckte dem på ungefär 50 meters håll och de närmade sig raskt. De var så små, ja, de räckte mig till knäna ungefär, och jag minns att jag kände mig himmelens rädd.

De små männen passerade Helge på bara någon meters avstånd. Ett intensivt månsken spelade över snön och lyste upp gårdsvägen så männen syntes tydligt. De gick taktfast som i gåsmarsch och pratade högljutt med varandra men det lät bara som ett sorl.
- Jag blev oerhört rädd och fick verkligen stålsätta mig för att inte springa min väg från platsen. Jag befann mig ju bara på någon meters avstånd från de där gubbarna, så jag kunde räkna dem… 10-12 var de. Jag koncentrerade mig på ansiktena, som jag tyckte verka hårda och grymma på något sätt. De var mörka i hyn och deras skägg verkade väldigt långt.

Helge noterade att varelsernas huvuden verkade onormalt stora i förhållande till kroppen. Kläderna var mörka och de bar luvor på huvudet. Klädseln föreföll vara gjord i ett stycke, som ”något slags blus de dragit över sig”. En underlig lukt omgav varelserna. En stark, frän odör, något ”kemiskt” kanske. ”Jag kände lukten en lång stund efter att de passerat.” Helge uppfattade det som att de såg honom, men inte brydde sig om hans närvaro. ”Det var som om en militärtrupp kom”.

De små männen viker av från vägen och ut på ett gärde. Ute på gärdet får Helge syn på ett ljusstarkt sken.
- Det var bara som något slags dimma runtomkring en fläck, som det kom ett blåviolett sken från. De försvann in i det där skenet, blixtsnabbt försvann de, som med en maskin… Jag hörde bra ett vinande i luften, så var de borta.”

Lennart Mobergs teckning av händelsen

Då han kom hem den kvällen och hade lagt sig så kunde han inte somna. Händelsen spelades upp igen gång på gång i hans hjärna. Många gånger under åren har Helge funderat över vad han såg och han har berättat öppet för andra om händelsen. ”Vad det var vet jag inte… det var inga vanliga människor… människor från en annan värld”.
- Jag mötte dem ju personligen, jag hörde ju stegen, såg deras ögon och ansikten, kände lukten… och allt det andra. Jag såg dem. Jag har aldrig upplevt något liknande sedan, och när det hände var jag fullt klar i huvudet. Jag har reda på mig, och det har jag alltid haft.”

Tyvärr har jag inte kunnat återfinna det första brevet Helge Eriksson skrev till Anders Liljegren som svar på annonsen i Nerikes Allehanda 1972. Men i Anders intervju och även i en insändare i Saxons Veckotidning nr 42, 1974 nämner Helge inget om flygande tefat eller besökare från andra planeter. Endast ”människor från en annan värld”. Men uppenbarligen blev han senare påverkad av kontakten med flera ufologer och började då tala om flygande tefat. I ett odaterat brev till Karl-Arne Blom skriver han: ”Angående flygande tefat. Jag har sett ett flygande tefat år 1931. Det var utanför Eslöv i Skåne. Människorna som kom från tefatet var småväxta. Jag mötte dom strax från deras landningsplats”. I en intervju i Örebro-Kuriren 27 december 1977 säger Helge: ”De såg gamla ut, 60-70 år med våra begrepp. Kanske var de så gamla för att de rest så länge ner till Jorden.”

Oavsett vilken bedömning man gör rörande trovärdigheten i berättelsen så blir den, sett ur ett historiskt perspektiv, en intressant hybrid mellan gammal svensk folktro och dagens ufo-observationer. Beskrivningar som vi känner igen från uforapporter är till exempel små varelser med stora huvuden, kläder gjorda i ett stycke, stark frän lukt, intensivt ljussken, vinande i luften, blixtsnabbt försvinnande.

Den här rapporten inspirerande den svenske ufologen Jan-Ove Sundberg till att göra en film om händelsen. 1977 kontaktade han en grupp filmare i Motala, Action Films, som tyckte idén lät spännande. En annons sattes in i Motala Tidning där man sökte pojkar i åldern 8-10 år, som skulle spela de små männen. Anders Kessler från Motala, vän till Jan-Ove, fick rollen som Helge Eriksson. Filmen fick namnet ”12 män från rymden”. Man lyckades engagera flera företag i Östergötland och Småland som utan kostnad bidrog med material och arbete.

Filminspelning 8 januari 1978. Tv Jan-Ove Sundberg, th Anders Kessler

För att få lite mer bakgrund till filmen försökte jag kontakta producenten Anders Grenzman. Tyvärr var han avliden sedan ett antal år. Däremot ringde jag upp Anders Kessler som i ett mail berättade lite minnen från inspelningen:

”Värnamo Gummifabrik tillverkade gummiduken som blev ytterhöljet på ufot. Grundtanken var att ufot skulle vara uppblåsbart för lätt och smidig hantering. Vid första uppblåsningen på fabriken antog ufot inte den tänkta formen av ett tefat. Snarare formen som en sfärisk Michelingubbe. Ridå! Efter ett visst funderande kom vi på hur och vad ska vi göra för att få till ett trovärdigt "tefat". Tefatet ska ju helst vara någorlunda flyttbart. Efter lite om och men tillverkade GP-snickerier i Motala en delbar träram som gummiduken kunde träs över. Jag vill minnas att toppkåpan gjordes i glasfiber. Vem, var och hur kåpan gjordes kommer jag inte ihåg. Ufot skulle vara silverfärgat och kupolen var lilaaktig.


 Vid första filmningen skulle Helge gå i en allé mot kameran. Kameran skulle sedan vridas 180 grader så man såg ryggen på Helges fortsatta vandring i allén. Nåväl, när sedan filmen kom tillbaka efter framkallning visade det sig att något hänt med kamerastativet. Helge och allé lutade betänkligt. Troligen hade ett ben på stativet sjunkit en aning i samband med 180- gradervridningen. Lutningen märktes inte i kamerans lilla sökare. Det var bara att filma om. Det skulle också filmas närbilder på Helge när han skräckslaget stirrade in i kameran. Abret var att jag, pga. rådande ljusförhållande var tvungen att stå i motvind. Vill minnas att det denna dag var ca. arton grader kallt. Att stirra skräckslaget i arton grader kall motvind, utan att tårarna sprutar, är svårt. Det blev till slut hyfsade tårfria skräckslagna närbilder på mig, dvs Helge,.

Inspelningarna gjordes på Lindenäs gård utanför Motala. Lindenäs är ett stort jordbruk med rejäla maskinhallar och andra bra och rejäla utrymmen att förvara flygande tefat i. Inspelningarna blev så småningom klara och tefatet förträngdes, i en maskinhall, under redigering och klippning av filmen. Alles frid und fröjd. Tills en dag Lindenäs hör av sig och vill ha bort tefatet ganska snart. De behövde utrymmet till sina egna maskiner. Var i hela friden ska vi göra av tefatet? I värsta fall får vi skrota det. Som tur var så hamnade det i Köping.”

Pressen var inbjuden till ett genrep på Lindenäs gård söndagen den 8 januari 1978. På plats fanns då Karl-Olov Pettersson, Köpings UFO-förening, som tog flera foton från genrepet. Någon längre film blev det tyvärr aldrig, endast en kortare 8 mm med ljud. Tanken var annars att den skulle ha haft premiär på UFO-Sveriges riksstämma i Folkets Hus i Stockholm den 18 mars och sedan hyras ut till skolor och kursverksamhet. Anders Kessler har själv sett den bara några minuter långa filmen men har ingen egen kopia. Tyvärr har vi heller inte lyckats lokalisera någon kopia i AFU, men den kan förstås finnas någonstans bland gömmorna. Det vore roligt om den kunde återfinnas.

Anders Kessler

När det inte blev någon mera filmning donerade Jan-Ove Sundberg tefatsmodellen till UFO-Sverige. Ingvar Damm och Karl-Olov Pettersson från Köpings UFO-förening åkte och hämtade den. I ett mail den 15 september 2021 skriver Ingvar: ”Vi fick plocka isär träbitarna, köra på släpkärra, sedan bygga ihop igen och spänna gummiduken. Det var ett trixande. Sedan anlitade vi Triofrakt att lyfta upp det på betongfundamentet.”

Förutom i Köping sommaren 1978 användes tefatsmodellen också som PR vid UFO-Sveriges riksstämma i Enköping 1980. Modellen stod då på torget i Enköping. Ivar Karlsson, Enköpings UFO-förening hade hämtat den från IKEA-parkeringen redan 4 september 1978. Den förvarades sedan i en byggnad hos familjen Tibbelin i Teda, sydväst om Enköping. Man försökte reparera modellen flera gånger men till slut sönderföll gummiduken i smådelar så därefter skrotades den.

Enköpings-Posten 19 maj 1980

Helge Erikssons märkliga upplevelse med de tomtelika varelserna 1931, tefatsmodellen och Jan-Ove Sundbergs försök att göra en film av händelsen är i dag en bit av svensk ufohistoria. Kanske hittar vi också, den vid det här laget, unika filmen någon gång framöver.
(Publicerad i Rapport-Nytt nr. 1, 2022).


Bevan Berthelsens märkliga upplevelser

$
0
0

Mellan 1976 och 1979 var Bevan (tidigare Thorvald) Berthelsen en mycket aktiv och dynamisk ordförande för UFO-Sverige. Medlemsantalet steg kraftigt under de åren, mycket tack vare de intensiva PR- och informationskampanjer som Bevan initierade. Ett fyrtiotal städer besöktes under 1975-76 där UFO-Sveriges stillfilm visades kombinerat med föredrag och frågestund. Resultatet blev att en mängd nya lokalgrupper bildades. Mycket uppmärksamhet fick också den stora ufoutställningen i Köping från 1978 och flera år framåt.

Bevan Berthelsen 10 oktober 1992

Bevan var med och organiserade den första kursen för fältundersökare på Lersätersgården utanför Kolsva 24-25 september 1977. Kurserna, som sedan blivit ett årligt evenemang, har bidragit till en högre kvalitet på rapportundersökningar och dokumentation. Det intensiva samarbetet med försvaret, som startade 1975-76 var också till stor del Bevans förtjänst. Han var dessutom en av de första som genomskådade att åtskilliga UFO-rapporter var misstolkningar av ryska raketuppskjutningar.

Det hårda slitet under många år tog hårt på hälsan. Dessutom tillkom interna stridigheter med förre ordföranden Carl-Axel Jonzon, vilket resulterade i att Bevan drog sig ur det aktiva engagemanget i UFO-Sverige 1979. På riksstämman den 7 april 1979 valdes istället Birgitta Andersson från Enköping till ny ordförande för riksorganisationen.Sammanfattningsvis skulle man kunna säga att UFO-Sveriges grundare och förste ordförande Carl-Axel Jonzon skapade riksorganisationen, men Bevan Berthelsen byggde upp den och bidrog till att verksamheten blev mera seriös.

Birgitta Andersson och Bevan Berthelsen vid riksstämman 1979

Något Carl-Axel Jonzon och Bevan Berthelsen har gemensamt var upplevelser av både ufo och paranormala fenomen. I en tidigare artikel i Rapport-Nytt sammanfattade jag några av Carl-Axel Jonzons möten med ufovarelser. Den 10 oktober 1992 gjorde Anders Liljegren och jag en lång intervju med Bevan i AFUs lokal i Norrköping. Delar av den intervjun publicerades i UFO-Aktuellt nr 4, 1992. Men i intervjun framkom många upplevelser och detaljer som inte publicerades i UFO-Aktuellt. Därför kan det vara intressant för alla ufologer och särskilt fältundersökare att få hela bilden av Bevans upplevelser så som han beskrev dem i intervjun.

Jag intervjuar Bevan i AFUs lokal 10 oktober 1992

Anders Liljegren (AL): Det skulle vara intressant att få lite bakgrund hur du kom in i det här och vad du sysslat med innan?

Bevan Berthelsen (BB: Jag tyckte det där med tefat det var ju löjligt. Jag jobbade på Svenska Salpeterverken, Supra heter det i dag, i Köping. Jag körde syrgasverk och ammoniakfabrik där och i processen hade vi ju gått om vätgas. Så vi fyllde stora plastsäckar, sådana här man har över lastpallar med vätgas och skickade upp med ficklampa under. Inga reaktioner. Sedan började vi hänga en 20-30 meter aluminiumfolie under också och tänkte vi kan åtminstone latja med flygvapnet. Men det vart ingen reaktion då heller.

Sedan gick det väl ett eller två år. Det hände en sak då. På morgonen sa min dåvarande fru – vad gjorde du uppe i natt? Ja, jag har inte varit uppe i natt, sa jag. Jo, du var borta ett par tre timmar, sa hon. Och sedan har du plockat blåklockor. En stor vas står på bordet. Jag kom inte ihåg någonting men grunna på det där. Jag hade då på natten, det var en sommarnatt i juni, åkt på cykel ett par kilometer upp till Slätängen. En obebodd platå, det finns några ödetorp. Där hade jag då efter ett tag kvicknat till och undrade vad gör jag här mitt i natten. Jag hade ju klocka på mig. Sedan knallade jag iväg och hittade min cykel och dom här blåklockorna. Trampade hem och gick och la mig igen. Det hände ingenting annat.


Bärgslagsbladet 12 mars 1973

Håkan Blomqvist (HB): Vilket datum var det?

BB: Det vet jag inte men det var 1972. Sedan tog det väl inte mer än en vecka så började jag vräka i mig allt som fanns om det här (ufo-HB). Jag lånade allt på biblioteket hela hösten. Dom fick beställa från andra bibliotek.

AL: Vad var det som fick dig att ge dig ut?

BB: Det vet jag inte.

HB: Men du kom inte ihåg att du gav dig ut?

BB: Nej, det kom jag ihåg efteråt sedan. Jag trodde ju inte att man kunde cykla i sömnen. Gå i sömnen går ju.

AL: Men vad sa din fru om det här?

BB: Ja, hon undrade vad jag gjort ute på natten för hon hade vaknat alltså. Det här var vid tretiden på natten. Det var ljust när jag kvicknade till där uppe. När jag trampade hem var hon över fem på morgonen.

HB: Såg du eller upplevde något där som var ovanligt?

BB: Nej.

AL: Du har aldrig testat hypnos?

BB: Nej.

HB: Men varför började du läsa ufoböcker efter det här?

BB: Ja, det kom efter då. Som jag sa så hade jag garvat åt allt sånt här tok innan. Jag var som en vanlig Svensson då att det här med flygande tefat det är sjuka människor som håller på och tror på sånt där. Sedan läste jag mer och mer och vad som tände mig att engagera mig det var det här att USA med Condon-undersökningen satsade miljontals kronor på att sopa saken under mattan. Då tänkte jag att ingen lägger ut miljoner på att på att förklara för folk att jultomten inte existerar. Det måste vara något skumt det här. Det var det som tände mig att gå ut och jobba aktivt.

Sökaren nr. 6, 1976

Håkan: Du har inga dagboksanteckningar som gör att det går att spåra när den här cykelfärden var?

BB: Nej, jag kommer ihåg att det var vackert, klart väder.

AL: Men före den tidpunkten hade du inte läst om ufo?

BB: Jag hade läst i dagspressen om ljusfenomen och med ledning av dom korta artiklarna så gjorde vi dom här vätgasballongerna för att latja med.

HB: Brukar du gå i sömnen?

BB: Nej, det har aldrig hänt.

HB: Du hade inte haft några andra ovanliga eller paranormala upplevelser innan?

BB: Nej.

AL: Har du upplevt något liknande senare?

BB: Ja, sedan har det hänt saker hela tiden. Det ena värre än det andra. Eller värre det är ju trevliga saker.

HB: Menar du liknande den första?

BB: Nej, man har fått hjälp på något vis. En gång behövde jag två hundra spänn. Och jag kunde inte komma på hur jag skulle få tag i två hundra. Då kommer det en gubbe, han bryter på finska och säger att han vill köpa en harv för två hundra kronor av mig. Ja, jag har ingen harv, sa jag. Jag driver inget lantbruk. Han drar mig ut till ett igenvuxet gärde, så här högt med gräs – någon meter. Under där i skiten ligger det en sådan där fjäderharv. Den vill jag köpa, säger han. Och den ligger på min mark så jag säljer den för två hundra. Sedan tar det bara en kvart så är han där med vagn och traktor och vi hivar upp den där och så åker han. Det har jag grunnat på sedan. Var kom han ifrån? Hur kunde han ta med traktorn när han inte visste att han skulle få köpa den?

HB: Såg han ut som en vanlig gubbe?

BB: Javisst, men han bröt på finska.

HB: Du har inte sett han sedan dess?

BB: Nej, jag kolla sedan genom åren vem det kunde vara och till slut hittade jag en annan finländare som hade en bror som såg ut så där men han drev ett litet jordbruk i Finland. Han har aldrig varit här.

HB: När var den här händelsen?

BB: Det var på 70-talet.

HB: Du kommer inte ihåg vilket år?

BB: Nej, men sedan 1980 så hade jag träffat min nuvarande fru. Hon bodde i Malmö och det kostar att åka dit. Jag bytte skift så jag kunde vara ledig en vecka i taget. Så jag var där ett par tre gånger i månaden. Pengarna räckte inte till resor och allt. Då drömde jag tre nätter i rad att jag skulle köpa obligationer, en viss årgång, en viss dragning, och ett visst antal. Jag tror det var tolv. Och på morgonen kom jag ihåg – vilken dum dröm. Jag har aldrig pysslat med värdepapper.

HB: Skrev du upp det?

BB: Nej, och andra natten likadant. Konstigt, tänkte jag, lika dumt, konstig dröm. Tredje natten då skrev jag upp det på morgonen. Det satt så bra så jag kom ihåg det på morgonen och jag visste inte ens vad dom kostade. Jag ringde banken och frågade och det var omkring hundra kronor styck. Jag frågade om dom hade sådana. Dom tittade efter, jo det fanns. Då beställer jag antalet och går in dagen efter och löste ut dom. Efter en tio, fjorton dagar var det dragning och då vann jag tio tusen. Det var fyra tusen och fyra tusen och några hackor extra på det där lilla antalet och då hade jag pengar att resa hur mycket jag ville mellan Malmö och Köping. Det var intressant. Sedan sålde jag dom och fick igen pengarna.

HB: Vad tror du själv hände den där gången ute på ängen?

BB: Det måste ha varit något – jag vet inte. När man var som mest i smöret så grunna man på om man möjligen hade haft någon påverkan av något slag.

Bevan på UFO-Sveriges kurs för fältundersökare 15-16 augusti 1981

HB: Du har aldrig upplevt någon tidsförlust efteråt?

BB: Nej, men däremot har jag fått den förmågan, om det skall vara någon förmåga, när vanligt folk har bekymmer, problem eller ekonomiska problem då ligger dom sömnlösa och grubblar hur dom skall bete sig. Jag blir jättesömning när jag har problem. Jag lägger mig och somnar på en halv minut. På morgonen när jag vaknar så är allt klart. Så och så skall jag göra, så fixar det sig.

HB: I januari 1973 bildades Köpings UFO-förening, men ditt ufointresse startade tidigare?

BB: Det var bara två veckor efter den där blåklockeplockningen.

HB: När man hör dig berätta så tycker man det är underligt. Det finns ju ingen logisk koppling mellan blåklockeplockningen och att bli ufointresserad. Men det bara blev så menar du?

BB: Ja, jag läste allt jag kom över.

HB: Sedan i mars 1973 hade du din första observation?

BB: Ja, det var på jobbet där. Det var tre inblandade som också såg det.

HB: Var det någon upplevelse som blev viktig för dig?

BB: Nej, men det trevliga var att det var flera som såg den.

HB: Har du gjort flera ufoobservationer?

BB: Ja, det har hänt några gånger… Sedan har jag en historia som inte många känner till men jag vet inte om jag ska ta den. Det var 1980, efteråt så kom jag med i ett broderskap. Det hette Subud. Jag har alltid varit skeptiker till allt sånt där. Det sitter någon guru och basar över anhängarna som skall samla pengar. Men det här var något annorlunda. Min nuvarande fru berättade att hon var med där… jag ringde en kille i Stockholm som var med där och pratade lite och han bjöd dit mig och sa du kan hänga på här i tre månader. Det heter probation och känner du för det så skall jag öppna dig, sa han, så får du del av det. Det var någon kosmisk kraft. Bara det är ju mystiskt. Jag tyckte det var intressant så vi träffades  och pratade och efter tre månader så skulle jag öppnas.


HB: Vad hade du gjort under tiden?

BB: Ingenting, jag hade bara fått reda på vad det handlade om. Det var mycket social verksamhet och det här latihan. Man har en sorts meditation ett par gånger i veckan. Man tar emot. Ofta är ju meditation att man vänder sig inåt. Men här öppnar man sig utåt. Då får du någon sorts kraft, beroende på vem du är. Är du religiös så är det Guds kraft osv. Vi gick och käkade pizza och så gick vi till den där lokalen utanför Stockholm, någon förort, och sedan blev jag öppnad. Och bara det var en upplevelse. Händerna vart som klubbor och sedan rann det ur någonting tungt. Sedan var det inte mer med det. Då var jag öppnad.

Sedan åkte jag till centralen och åkte hem. Det var på eftermiddagen… När vi kommer, jag tror det var mellan Kungsängen och Enköping, så stannade tåget plötsligt, saktar in ute på åkrarna där. Jag tittade ut och där var ett stort glänsande föremål. Det är svårt att säga men högst 50 meter över marken. Och jag rusade genom hela vagnen för att få tag i folk som kunde se det här. Det fanns inte en kotte i vagnen. Det där höll väl på i någon minut ungefär sedan försvann det. Efter någon minut så ryckte det till och tåget kom igång. Efter en stund kom konduktören och jag frågade varför tåget stannade. Ja, det vet vi inte, strömavbrott.

När jag kom hem ringde jag frugan och berättade det här. Så ringde jag till han som hade öppnat mig. Han kallades för hjälpare då. Och så ringde jag till SJ i Västerås och frågade varför tåget hade stannat. Det var ett strömavbrott då, tillfälligt och dom visste inte vad det var. Jag höll på och trasslade med dom några dagar. Jag hade lagt av med det här då – ufoföreningen och sånt. Jag fick inget vettigt svar. Det var bara att det hade stannat på grund av strömavbrott. Det där har jag inte berättat för mer än ett fåtal. Efter den händelsen fick jag reda på att det här Subud bildades av en man från Java. Han gick och läte juridik 1924 – kvällskurser. Och en kväll när han hade kommit hem och just skulle gå in i kåken då uppenbarade sig ett ljusfenomen ovanför honom och en ljusstråle träffade honom. Och det var då det här uppstod, att man kan öppna andra människor för det där också. Så det har ett samband. Det är en typisk ufohändelse det där med ljusstrålen.

HB: Det här föremålet du såg, hur såg det ut?

BB: Det var som ett ägg ungefär, inte ett typiskt tefat. Aluminiumfärgat, lite reflexer.

HB: Avstånd, kan du bedöma det?

BB: Det må har varit uppåt en, en och en halv kilometer. Så nära var det inte.

HB: Kände du någon form av kontakt med det här?

BB: Nej, jag kolla bara in och jag är ju som jag är – aha ett tefat. Nu måste jag ha folk som ser det också annars kommer ingen att tro mig. Men det fanns ingen i vagnen. Det vara en vanlig vardagseftermiddag.

AL: Men du försökte inte gå vidare till nästa vagn?

BB: Nej, utan tillbaka till fönstret och kolla att det ar kvar. Sedan drog det sig mot en skogskant. Det hade kört runt lite. Det var alltså inte jämn kurs och sedan iväg mot skogen och så försvann det bakom.

AL: Såg du något samband mellan att det försvann och tåget gick igång?

BB: Nej, det tog väl en tre, fyra minuter innan tåget kom igång.

HB: Vad sa den här Subudkillen när du berättade det här?

BB: Han sa att jag skulle läsa den och den boken för det finns sådana här händelser i Subud, sa han. Och dom var på engelska så jag tragglade mig igenom dom där. Den här organisationen är inte stor i Sverige, lite större i Norge… Det är vanliga människor. Det fina är att var och en behåller sin livsåskådning vad dom nu har, så dom pådyvlas ingenting. Dom är som vanliga, tar sig ett glas och röker.

HB: Är du med fortfarande?

BB: Ja, frugan och jag är dom enda som är vegetarianer i det där gänget… Man utvecklas i och med att man håller på med sånt här som ufo… Ufofenoment tror jag ingår i något större sammanhang.


HB: Du nämnde tidigare på telefon en MIB-historia?

BB: Det var faktiskt efter den här första grejen, den första observationen som kom i tidningen. Samma dag som det stod i tidningen fick jag besök av en med sydländskt utseende, men han var inte svartklädd. Han frågade efter vägen. Först frågade han hur det står till. Tack, det är bra, sa jag. Om man kör däråt var kommer man då och om man åker däråt var kommer man då. Han talade flytande svenska, sneda ögon men inte asiatiska. Sedan tackade han och gick därifrån. Det tog väl ett par minuter och jag tänkte vem fan var det där? Han hade inge bil. Jag sprang ut och tittade. Raksträcka åt bägge håll. Han var borta. Hade han gått till fots så hade jag ju sett honom. Han kom på dagen efter det stått i tidningen. Jag jobbade skift så jag var hemma på dagtid. Han var solbränd, svarthårig, brun kostym. Mycket korrekt klädd, vit skjorta. 30-årsåldern. Ögonen var sneda. Det var det jaga tänkte på direkt. Efteråt tyckte jag det var skumt. Jag bor ju på landsbygden. Det var därför jag kunde gå ut omedelbart efter och kolla. Vägen går rakt. Hade han gått till fots hade jag sett honom. Hade han åkt bil hade jag sett bilen bort i kurvorna… Han kom vid elva tolv-tiden för jag började jobba klockan 14.

HB: Du ångrar inte på något sätt dina ufoår?

BB: Nej, det var fantastiskt. Det ar en härlig tid.

HB: Trots att det blev så slitigt för dig?

BB: Ja, men det var utvecklande.

HB: Hur är din livssyn, världsbild i dag?

BB:  Ja, det har ju skett en andlig utveckling. Jorden är ju som ett litet rymdskepp i rymden och det gäller då att hushålla med resurserna.

(Publicerad i Rapport-Nytt nr 1, 2023) 

Ufoföreningen som blev en meditationsgrupp

$
0
0

När Riksorganisationen UFO-Sverige bildades den 29 mars 1970 inleddes en unik era i svensk ufohistoria. Mängder av lokala ufoföreningar och mindre grupper bildades runt om i landet. De utvecklades på olika sätt både vad gäller aktiviteter och sätt att arbeta med ufofrågan. Tidigt ute var Stockholms UFO-Center (SUFOC) som bildades 1971. Den startade som en vanlig ufoförening men skulle efter ett par år utvecklas på ett ganska ovanligt sätt. SUFOC blev en meditationsgrupp som med tiden indirekt till och med kom att påverka och intressera världsstjärnor som Shirley MacLaine.

SST 12 oktober 1972

Föreningen bildades under namnet UFO-Sundbyberg den 18 mars 1971 och var en utbrytning ur Solna Astronomiska Förening (SAF). Efter en månad ändrade man namn till Stockholms UFO-Center eftersom endast ett fåtal av medlemmarna kom från Sundbyberg. Förste ordförande var Leif Johansson och bland de mest aktiva fanns Lennart Johansson, Tony Eckardt och Sune Nordwall. Även Boris Jungkvist fanns med som medlem. Redan första året startade föreningen en mängd aktiviteter som observationsutflykter, studiebesök till andra ufogrupper och föredragsaftnar i klubblokalen i Lötskolan, Sundbyberg.

Till UFO-Sveriges riksstämma i Motala 10-11 april 1971 skickade föreningen tre representanter, Leif och Lennart Johansson samt Tony Eckardt. Samtliga var tekniskt intresserade ingenjörer. Tony Eckardt hade konstruerat en ufodetektor som registrerade förändringar i magnetfältet och den demonstrerades nu på riksstämman, vilket väckte stort intresse, även i pressen.

Vid slutet av 1971 hade Stockholms UFO-Center 13 medlemmar och för 1972 beslutade man sig för att blir mera utåtriktade med inbjudna gästföreläsare och att ge ut ett medlemsblad som döptes till SUFOC. Den 5 oktober 1972 annonserade föreningen om en föredrags- och filmkväll på Lötskolan i Sundbyberg. Arrangemanget blev mycket lyckat med föredrag och filmvisning av Tony Eckardt, Gösta Rehn berättade om sin nya bok Tefaten är här och Rupert Siemerling redogjorde för sina experiment med jondrift. Kvällen lockade ett 60-talet åhörare och föreningen uppmärksammandes med en artikel i Sundbyberg och Solna Tidning den 12 oktober.

Folkbladet Östgöten 13 april 1971. UFO-Sveriges riksstämma 1971.

Sista numret av medlemsbladet SUFOC gavs ut i januari 1973. Som föredragshållare under våren annonserades bland annat Sten Lindgren från Intergalaktiska Federation (IGF) samt Jean Kikson, Gralsväktarnas med temat Den esoteriska synen på UFO. Vad som skulle definitivt förändra föreningen var det föredrag som senare hölls av Sture och Turid Johansson. Sture och Turid hade bakom sig en mängd UFO- och paranormala upplevelser, som jag själv hade börjat dokumentera 1972. Flera medlemmar i Stockholms UFO-Center hade nu alltmer börjat intressera sig för ett mera andligt sökande och nyandliga rörelser vilket resulterade i att det rena ufointresset kom i bakgrunden och i praktiken upphörde föreningen sommaren 1973. Man hade då ett tjugotal medlemmar.


Hösten 1973 frågade Sture och Turid några medlemmar om de ville vara med och starta en meditations- och sökargrupp. Flera från Stockholms UFO-Center nappade på idén: Lennart Johansson, Tony Eckardt, Eva Helderud och Solveig Simlin. Genom min bekantskap med Sture och Turid Johansson och samarbete med Lennart Johansson och Tony Eckardt fick även jag en förfrågan att var med i meditationsgruppen. Den 1 november 1973 deltog jag för första gången i gruppen som samlats i Sture och Turids villa på Lidingö. Mötena inleddes alltid med bönen Fader Vår och sedan cirka 15 minuters meditation följt av fika med diskussioner om allt mellan himmel och jord, men naturligtvis mycket om ufo och paranormala fenomen. Under den första tiden försökte vi även oss på att gemensamt studera Den Hemliga Läran av Helena Petrovna Blavatsky, men gruppen insåg snart att det inte var något för nybörjare.

Turid Johansson i meditationsgruppen 1974

Meditationsgruppen träffades varje fredag året runt och blev med tiden en starkt sammansvetsad kamratgrupp. Vi studerade olika nyandliga läror och filosofiska riktningar, alltid med högt i tak och många skämt. Hösten 1974 började jag läsa religionshistoria vid Stockholms universitet. Flyttade samtidigt från föräldrahemmet i Södertälje till en liten etta i Sundbyberg, mycket för att få vara nära mina vänner i meditationsgruppen. 1975 utökades gruppen med två nya medlemmar: Pia Ringstrand, som under flera år arbetat med Edith Nicolaisen och bokförlaget Parthenon samt Sune Nordwall, som var aktiv antroposof och läste vetenskapsteori vid universitetet.

Gruppen blev under 1975 alltmera aktiv. Vi bjöd in personer från olika nyandliga grupper för utbyte och diskussioner, gick på föreläsningar tillsammans, gjorde utflykter och studiebesök bland annat i Liberala Katolska kyrkan. Samtidigt firade vi ofta helger tillsammans och ordnade fester vid nyår och midsommar. Gruppen blev en trygg och viktig gemenskap, samtidigt som vi lite skämtsamt betecknade oss som Ockulta maffian – OM.

Pia Ringstrand och Lennart Johansson i meditationsgruppen

Hösten 1976 inleddes vad som kom att innebära slutet för meditationsgruppen. Efter att ha träffats varje fredag i flera år kände flera att gruppen börjat stagnera i utveckling. En vändpunkt kom fredagen den 1 november 1976 hemma hos Eva Helderud. Under meditationen reste sig plötsligt Sture Johansson. Ena handen skakade och hans stönade lätt. En helt annan röst började tala genom honom och förklarade: ”Jag hälsar er. Var inte rädda. Det är inte så farligt som det ser ut. Vad ni kallar instrumentet lider intet av detta… Men instrumentet är fortfarande rädd så var snälla och tala om för honom att han inte är någon fara för er. Jag är mycket glad över att vara här.” Talet fortsatte med en kort förklaring av hur transtal fungerar samt försäkring om att mannen som talade genom Sture skulle återkomma flera gånger. Han kallade sig Simeno och var en andlig ledare som Sture och Turid gemensamt mött när de tillsammans varit med om en så kallad utomkroppslig utflykt eller astralfärd. Detta möte finns beskrivet i Sture Johanssons bok Resan till ljuset, som utkom 1974.


Sture talar i trans


Gruppen fick flera tillfällen att tala med Simeno och även senare när istället en annan lärare som kom igenom vid namn Ambres. I och med att Sture började som medium lämnade i praktiken Sture och Turid meditationsgruppen och ägnade sig åt att bygga upp en egen verksamhet och rörelse som kom att kallas RAM-stiftelsen, sedan 2014 Nya Ram-stiftelsen. Under 1980-talet blev Sture alltmer känd som medium, även internationellt. Sture och Turid åkte till många länder och höll så kallade teachings. Jag fick brev och kort från USA, Mexico och Hawaii under deras resor. Kändisar som Shirley MacLaine och Dennis Weaver intresserade sig för Sture och 1985 kom Shirley MacLaine till Sverige och deltog i teachings. I dokumentärserien Out On A Limb från 1987 finns Sture med och går i trans. Serien bygger på Shirley MacLaines bok Ut på den yttersta grenen som kom på svenska 1983. Sture och Turid flyttade under 1980-talet till norra Värmland där de byggde en kursgård 1988, som även idag har en mycket aktiv verksamhet med olika program. Vilka vägar vandrade medlemmarna i meditationsgruppen sedan?


Sture och Turid skilde sig och Turid avled 2010. Lennart Johansson blev så småningom mycket aktiv inom Miljöpartiet. Han avled 2012 och hedrades med en tyst minut vid Miljöpartiets kongress i Umeå. Pia Ringstrand engagerade sig en tid i INCAL – Informationscentrum för alternativa livsåskådningar och ny forskning. Tony Eckardt blev ordförande för Föreningen för Psykobiofysik och ansvarig för närradioprogrammet Nya Dimensioner. Han flyttade senare till Krokom, Jämtland med sin fru Eva Olsson och startade Shekina Media, där de fortsatt undersökningar av kontaktfall, paranormala fenomen och teorier om multiversum. Själv flyttade jag till Norrköping 1984 bland annat för att kunna jobba med AFU.

Mor och jag hemma hos Sture och Turid januari 1977.

Efter att ha varit aktiv i uforörelsen i mer än 50 år finner jag idag att förenings- och personhistoria inom ufologin är nästan lika fascinerande som själva ufogåtan. 1992 gav den omstridde filosofiprofessorn Ingemar Hedenius ut sina memoarer med titeln: Varför blev jag den jag är? Det är idéhistoriskt intressant att studera varför svenska ufologer och ufoföreningar blev vad de är – eller var. En lite ovanlig men spännande del av svensk kulturhistoria.

(Publicerad i Rapport-Nytt nr 4, 2020).

Vi flög in från öster

$
0
0

En av de svåraste och mest kontroversiella delarna av ufologin är kontaktfallen. Även här måste man försöka använda UFO-Sveriges ideologiska grund – den tredje vägens ufologi. Efter drygt femtio års undersökningar och studier av kontaktfall kan jag konstatera att de flesta handlar om inre upplevelser med en trolig psykologisk förklaring. Men några fall i mitt arkiv är av en helt annan kaliber, möten med fysiska och konkreta ”främlingar”, som uppenbarligen lever ibland oss.


I boken Främlingar på vår jord. Ufokontakter i Sverige (s. 108-11), finns en kort redogörelse för fallet ”Anna”. En engelsk version i två delar kan också läsas på min blogg. Eftersom ”Anna” var en person som rörde sig i så kallade högreståndskretsar lovade jag att inte avslöja det riktiga namnet så länge hon levde. Men efter dödsfallet 2018 bedömer jag det som etiskt försvarbart att i dag presentera hela min dokumentation om fallet med alla namn involverade.

Anna hette i själva verket Jade Ekström och var född i Stockholm 1920. Hon tillbringade en stor del av sitt liv utomlands i länder som USA, England och Frankrike. Under flera år var Jade bosatt i Mexico tillsammans med sin dåvarande man, den tyskfödde Frank Gebhart. Han var chef för den amerikanska firman Combustion Engineering i Mexico. De gifte sig 1958. Jade levde mycket av ett överklassliv med diplomater, kungar, presidenter och filmstjärnor som vänner. En god vän under Mexicotiden blev filmstjärnan Dolores del Rio. De träffades på ett party med den mexikanske presidenten. Dolores del Rio och hennes make var mycket ufointresserade och Jade blev inbjuden till deras residens i Mexico City. Där träffades flera personer som berättade om egna ufoupplevelser.

Efter återkomsten till Stockholm 1966 blev det arbete för prins Sigvard Bernadotte, vilket också innefattade bridgekvällar med Sigvard och hans tredje hustru Marianne. Jade var under fem decennier medlem av The American Club of Sweden. 1970-talet och framåt innebar ett ökat intresse för olika new age-idéer, vilket bland annat resulterade i en liten andlig sökargrupp i Stockholm med namnet Liljorna. Jade blev under 1980-talet svensk representant för organisationen Planetary Initiative for the World We Choose och deltog i konferensen i Toronto 17-21 juni 1983. Under de sista åren av sitt liv gav hon ut boken Vem är jag inom mig (2011).

Jade Ekström (Anna)

Jade höll ofta föredrag i olika sammanhang och var även öppen med sina intressen för paranormala fenomen, vilket bland annat framkom i en intervju i Hemmets Veckotidning nr 22, 1975. Men det var en serie upplevelser hon aldrig offentligt berättade om och som jag lovade att inte nämna hennes inblandning i förrän efter hon lämnat jordelivet. Jade uppskattade dock den korta sammanfattningen jag publicerade i Främlingar på vår jord. I ett brev den 26 juli 2009 skriver hon: ”Jag är glad att du har skrivit den för att öppna människor till de olika dimensionerna vi nu lever i från botten till toppen.”


Genom min gode vän Christian Bratt kom jag i kontakt med Jade Ekström och gjorde en längre bandad intervju, sannolikt 1982. Tyvärr glömde jag notera datum för intervjun. För att göra presentationen mera levande låter jag Jade själv berätta med citat från intervjun. Det rör sig om två upplevelser med en mycket speciell koppling. För att förstå sammanhanget kommer här den första ufohändelsen på Vindö i Stockholms skärgård någon gång 1947-48.

Jade andra från vänster på bokhandeln Vattumannen maj 1977

Jade: Vi hade gäster, vi var ungefär tolv stycken som såg det här. Det var i slutet på 1940-talet. Jag vet bara att det var i augusti månad. Det var i alla fall inte 1949. Det kan ha varit 1948 eller 1947. Det var mycket egendomligt. Jag gick ut för att hämta något i vår jordkällare och plötsligt får jag se ett ljus komma farande över Kanholmsfjärden. Det kom farande från väster. Vi var på Vindö. Jag var ju osäker på vad det var och rusade in och sa, ni måste komma ut. Allihopa rusade ut och så tittade dom på det här fantastiska och så sa vi att det måste vara ett flygande tefat.

Håkan: Det sa ni redan då?

Jade: Ja, det sa vi och jag tyckte ju det var vanvettigt spännande men på något vis så kände jag mig rädd den gången också. Jag vet inte varför men jag kan bara säga att det var den upplevelsen jag hade. Min man han skulle ju absolut ner på bryggan och titta lite närmare på det. Den stod inte precis över vårt hus utan den var… Den kom bara rakt emot mig ungefär som man ser en kanonkula och sedan stannade den där nere vid viken. Då vart jag rädd och sa, nej det får du inte göra och det slutade med att den försvann rakt upp i den vinkeln. Som vi såg det verkade det precis rakt upp men den kom inte uppifrån utan rakt framifrån. Så stannade den och så stack den rakt upp.

Håkan: Såg du inga detaljer eller form?

Jade: Nej, det var inte tillräckligt nära. Den stod ju bara där uppe i luften. Vi såg den ju ovanför trädtopparna. Vi hade fruktträd mellan villan och vår brygga. Den var för högt för att vi skulle kunna säga att det är ett flygande tefat. Vi förmodade att det var ett flygande tefat. Det var ett vitt sken, det var i skymningen men det var fortfarande ganska ljust. Det ar nästan som en stjärna som kom flygande. Det var så mörkt att man definitivt såg ljuset. Sedan gick vi in och det vart en vild diskussion om vad vi sett. Jag var ju uppfylld av det här.

Jade flyttade till Mexico 1966 där hon gifte sig med sin andra man ingenjören Frank Gebhart 1958. Han vara så lik skådespelaren Danny Kaye att folk stannade honom på gatan för att be om en autograf. Under en konferens i Guatemala genom sitt arbete träffade Frank Gebhart en intressant kollega, Ben Austin, som Jade och Frank blev hembjudna till i november 1958. De blev hämtade i Mexico City av Austins tjänare och förda till en plats i Guatemala.

Jade: Det var rena djungeln. Vi åkte så länge det fanns bilvägar sedan bytte vi till en jeep och så kom vi fram så småningom. Det fanns alltså inte ordentliga bilvägar.

Håkan: När inträffade händelsen?

Jade: Jag träffade min man 1957 och vi gifte oss 1958 och min pojke föddes 1959. Det måste ha varit 1958 efter det vi vart gifta. Vi gifte oss i oktober så november 1958 inträffade det här. Det var gott och väl två timmars bilresa på landsväg och sedan resten var med jeep.

Håkan: Från Guatemala City?

Jade: Ja, det var det. Jag måste erkänna att jag inte alls kommer ihåg vilken riktning vi åkte. Att det var i november det vet jag för det var nämligen en fransk diplomatfru som skulle se till våra barn, alltså mina barn från ett tidigare äktenskap.

Håkan: Men ni var stationerade i Mexico City?

Jade: Ja, det var vi.

Håkan: Där din man då arbetade?

Jade: Ja, just det och han kom hem till mig en dag och sa att han träffat en fantastisk, superintelligent, otroligt skärpt man och du måste få träffa honom vid något tillfälle. Och jag sa, ja det skulle vara roligt. Varför bjuder du inte hem honom? Nja, men han är inte här, han bor i Guatemala. Då sa jag att vid något tillfälle kan vi kanske åka och hälsa på honom. Sedan blev det ganska snart efteråt som det blev ett tillfälle och min man skulle egentligen vara ute i affärer och då skulle han passa på att träffa den här men vi träffade andra affärsmän också. Då vi kom dit ringde han till hotellet för min man hade på något vis fått ett meddelande till honom och vi skulle komma vid den här tiden så han ringde till hotellet och bjöd oss och min man sa att det skulle bli jätteroligt. Då åkte vi den där bilen och så jeepen och så åt vi middag där och det var efter middagen som han plötsligt säger så här: du är ju intresserad av ufo.

Håkan: Han säger det till dig?

Jade: Ja, och då sa jag nej det är jag inte. Jo, det är du visst det.

Håkan: Han pratade engelska?

Jade: Ja, det är klart och han talade en väldigt egendomlig engelska. Han talade någon slags Scottish-English. Jag förnekade det alltså men då sa han du har ju till och med sett ett ufo. Nej, inte i Mexico vad jag vet, sa jag. Så sa han, nej det stämmer för det var ju i ditt hemland och vi flög in från öster till ert lantställe i Stockholms skärgård. Så precis sa han.

Håkan: Hur reagerade du då?

Jade: Jag blev alldeles stel av skräck. Jag blev rädd, jag blev verkligen rädd. Jag tyckte det var så obehagligt, dessutom när jag aldrig hade talat om det här för min andra man, eftersom min erfarenhet var med min första man. Så min man hade ingen aning om det här. Så han kan inte ha talat med den här människan om det här och jag tycker utav hänsyn till man nummer två skall man inte hålla på och prata om det tidigare. Det är ett helt hänsynstagande och jag blev upprörd på många sätt och vis därför att han gick fullständigt rakt på sak, bara bestämt säger det. Då slutade det med att min man sa, är det verkligen sant. Då sa jag, det är sant.

Ja, alltihop det här hade jag inte nämnt för min man nummer två och så sitter vi hos den här mannen i Guatemala som påstår att jag sett ett flygande tefat. Så säger han plötsligt: skulle du ha lust att åka en tripp runt till Venus?

Håkan: Han säger Venus?

Jade: Ja, och då sa jag att det vill jag inte för jag har mina barn i ett annat land där ingen annan talar deras språk och vill inte att det skall hända dom någonting utan take a raincheck. Då vänder han sig till min man och säger att tänk att din fru är så harig av sig. Skulle inte du ha lust att följa med? Jovisst säger han. Nej, säger jag direkt, vi stannar båda. Jag fick ingen ordning på min man utan han skulle absolut med.

Håkan: Han var inte intresserad av UFO?

Jade: Ingen aning, men han var ju tekniskt nyfiken som alla karlar är så han var ju eld och lågor på att följa med. Det blev så att jag fick åka tillbaka till hotellet och sedan fick jag ett löfte att min man skulle återbördas till hotellet klockan sex på morgonen i Guatemala City. Sedan började jag undra. Jag kunde väl åtminstone ha sagt att jag ville se farkosten men nu sitter jag här och ångrar mig och jag kände bara obehag och inte kunde jag sova mycket. Precis när klockan slår sex så kommer min man in och då är han alldeles likblek. Han hade absolut ingen färg i ansiktet och han såg alldeles stirrig ut på ögonen. Jag var naturligtvis eld och lågor och sa berätta, berätta. Han sa, det var fantastiskt, it was incredible, it was absolutely incredible. Something that was really interesting, sa han, can you imagine this started on something as small as this piece of sugar. Dom hade tydligen någon slags startmotor. Efter startögonblicket hördes inget motorljud alls.

Håkan: Beskrev han farkosten?

Jade: Ja, den var rund, den var liten och det var fönster runt om. Alltså inte hela vägen utan lite här och var men det fanns på alla håll, öst och väst. Då sa jag, for ni verkligen runt Venus? Då tittade han på mig och så sa han, tror du inte. Och jag hade väldigt svårt att tro det så jag sa, du kanske inte gjorde det?  Ja, om du inte tror på det så tänker jag inte säga ett enda ord mera och så blev han så himla arg och bara gick och la sig och sova. Sedan så försökte jag få honom att berätta. Men han sa, du tror ju inte på det så han berättade sedan aldrig någonsin om det. Fick aldrig ett ljud ur honom. Men vad som var egendomligt var hans beteendemönster, var så helt annorlunda. Han blev hotfull och det var obehagligt.

Håkan: Kom det direkt efteråt?

Jade: Ja, det gjorde det. Just det där att tvärvända och han sa inte ett ljud och hans sätt varade sedan under hela vårt äktenskap. Det konstiga är att jag träffat mannen efter skilsmässan och nu är han som förut men han var mycket brutal och egendomlig, hustrumisshandel och så vidare. Jag trodde ett tag att han var besatt. Jag fattade ingenting. Sedan började jag fundera om han kanske aldrig hade varit i något flygande tefat utan blivit hypnotiserad och det är därför han är så konstig. Jag vet fortfarande inte i dag om han var utanför hans garage den där killen där nere. Jag kan bara berätta som det hände. Jag kan absolut inte garantera att min man har varit i yttre rymden. Han blev hårdare som människa och vi blev rädda för honom. Samma känsla som jag kände för den här andra mannen. Det var så himla otäckt. Han slog från ytterligheterna och så blev han sig själv ibland. Nu verkar han vara sig själv konstant men det var han inte då. Sedan har jag bara träffat honom för att diskutera den gemensamma sonen.

Håkan: Jobbade Ben Austin inom samma företag?

Jade: Nej, inte alls och vad skulle en sådan människa sitta ut i bushen och göra. Han sa att han var ute för att kolla vad mänskligheten hade för sig. Jag tror han hade det här som någon station, någon bas. Han var liten, mindre än jag. Jag är 1,60. Han kan ha varit 1,50, kortväxt och grov med ett mycket grovt utseende. Han såg inte trevlig ut. Han var inte fet men muskulös. Men har var artig och trevlig så man kunde inte tycka illa om honom. Mörkhårig men mera brun än svart, inte skägg, obestämbara ögon men han var definitivt inte brunögd.

Håkan: Vilken nationalitet skulle han kunna tillhöra?

Jade: Ja, jag frågade honom om nationalitet och då svarade han inte på det utan sa, jag har ett Scottish passport. Hur har du fått det? Well, sa han, kan vi bygga flygande tefat så kan vi också fixa en sådan liten detalj. Varför har du valt just Skottland, sa jag. Då sa han, jag har språksvårigheter och det finns så många skotska dialekter så det är egentligen ingen som kan höra. Vi checkar vad människorna gör så att ni inte sätter den här planeten i brand eller andra dumheter. Det kan störa oss. Jag vet inte varför jag kände den där rädslan. Hela mitt inre kände att någonting är fel här.

Håkan: Du sa att han inte var vacker. Hade han några direkta defekter?

Jade: Nej, han var klädd i en vit skjorta. Du vet även i tropikerna, när dom bjuder folk på middag, så tar dom på sig en slips. Han hade ingen lång hals, inte långt hår men ganska snygga, välformade öron. Välvårdad fast inte snygg. Hudfärgen var lite mörk. Inte alls den där blonda typen. Inte så mörk som Guatemalas indianer utan som en solbränd, vit människa. Men det var ändå inte så för solbrändheten ser alltid så frisk ut men han såg inte frisk ut. Lite grådaskig under den bruna färgen. Han var inte fräsch. Till sättet var han precis som vilken vanlig skotte som helst.

Håkan: Hur bodde han? Hur verkade han leva socialt?

Jade: Han hade ingen familj och var fullständigt ensam där. Han hade tjänare men dom skickade han iväg så vi var ensamma hela kvällen. Tjänarna var vanliga infödda och de hade inte någon relation till honom på något vis. Det fanns böcker, det fanns allting. Men nu kan jag inte säga att det var hans hem. Han kan ju ha hyrt det här. Det var precis som vilket vanligt hus som helst, varken vackert eller inte vackert, bungalovtyp.

Håkan: Det fanns ingen by där?

Jade: Nej, det fanns ingenting. Jag är ju van att gå i djunglerna där nere och man kan gå hur länge som helst utan att träffa en människa. Tjänarna kom och hämtade oss i hans jeep. Det fanns en kaffeplantage i närheten. Det fanns också stora arealer av majsodlingar. Min man berättade att farkosten stod ju bara där bakom, omgiven av lite buskar och träd, så det var nästan omöjligt att se den. Den såg ut som ett vanligt flygande tefat. Det var bara att den verkade minde än vad man skulle tycka att den borde vara. Jag minns att han sa att man gick in i den underifrån. Den stod på höga fötter. Högre än min man för han kunde gå rak inunder. Han sa också att dom där fötterna kunde man förlänga och förkorta så det spelade ingen roll hur markytan såg ut. Den var egentligen inte byggd för den där lilla killen. Han nämnde att den gången de flög in över Kanholmsfjärden så var dom många i farkosten för han sa vi. Det underliga är att det här är de enda två gångerna i mitt liv då jag varit rädd. Jag var inte ens så rädd under en jordbävning i Mexico. Jag har aldrig varit rädd i storm. Jag är en Capricorn och det kan ingen människa tro. Så här ovanliga saker etsar sig alltid väldigt starkt in i en människas medvetande och i synnerhet när man har blivit rädd. När vi var på landet och satt och åt så var ju det här bara ett skojigt intermezzo, men så vitt jag vet var jag den enda som kände rädsla då. Jag tror jag var 38 vid andra händelsen. Jag kan bara säga att han påstod sig tillhöra dom här rymdmänniskorna. Jag kan inte garantera sanningshalten i vad han har sagt utan bara säga så här upplevde jag det.

Hemmets Veckotidning nr 22, 1975

Efter intervjun höll jag regelbunden kontakt med Jade Ekström under större delen av hennes levnad. Då och då berättade hon ytterligare detaljer om händelserna. Hennes man i Mexico blev utsparkad från firman 1975 efter tjugo år. Sannolikt på grund av det häftiga humöret. Han drev sedan en handelsträdgård och bodde kvar i halvmiljonervillan (dollar) i Mexico City. De träffades endast en gång efter skilsmässan 1966. Det var 1998 vid deras son Franks begravning. Efter ufohändelsen 1958 blev hennes mans ögon svartgrå men vid begravningen var de blå igen. Han sa då att händelsen 1958 förstörde hans liv. Han ville glömma den delen av sitt liv.

Angående tefatet hade hennes man berättat att startmotorn var pyramidformad och i storlek som en mindre sockerbit. Ett svagt ljud hördes från farkosten vid start men sedan helt tyst. Det fanns endast plats för två personer. Frank Gebhart trodde själv att sådana farkoster kommer att tillverkas på jorden.

Jade ångrade många gånger att hon inte, innan resan tillbaka till hotellet, tittade bakom huset för att själv se tefatet. Hon har undrat ibland om planen var att det i själva verket var hon som skulle ha följt med i tefatet, eftersom bara två fick plats. Jade antar att hennes man på något sätt blivit psykiskt påverkad av Ben Austin. Hon funderar om dessa individer på något sätt vampyriserar på oss.

På grund av mitt löfte till Jade grävde jag inte så mycket i fallet under hennes levnad. Kollade dock med Stockholms Stadsarkiv att olika personuppgifter stämde. I dag skulle det krävas ett omfattande internationellt detektivarbete för att eventuellt komma vidare.

Hur ska man då bedöma denna komplicerade berättelse? Jag uppfattade Jade som mycket ärlig och själv nyfiken och ifrågasättande om hela händelsen. Även om hon under senare delen av sitt liv blev något av en new age-mystiker så var hon mycket konkret och frågande inför de tidiga ufoupplevelserna. Vem var då den gåtfulle Ben Austin – om det nu var hans riktiga namn? Han framstår knappast som någon utomjording. Om den grupp han tillhör representerar någon form av jordbaserade främlingar så återstår den ultimata frågan: Jordbaserade – var någonstans?

(Publicerad i Rapport-Nytt nr 4, 2022). 

Understandingrörelsen i Sverige

$
0
0

Många av den första generationen amerikanska kontaktpersoner byggde upp egna organisationer utifrån sina upplevelser och budskap. En av de som lyckades bäst med att skapa något av en folkrörelse var Daniel Fry (1908-1992) med organisationen Understanding. Mängder av lokalavdelningar bildades, huvudsakligen i USA. Även i Sverige gjordes försök att bygga upp ett nät av lokalgrupper, men det stannade vid en förening – Understanding Sweden, Unit no. 1.

Daniel Fry

Ursprunget till Understanding var Daniel Frys upplevelse den 4 juli 1949 på White Sands Proving Ground, New Mexico, där han jobbade som tekniker. Under en kvällspromenad på området landade en farkost nära honom. En röst meddelade att farkosten styrdes från ett moderskepp högt ovanför jorden. Fry erbjöds att gå ombord och han fick följa med på en resa till och från New York som bara tog 30 minuter.

Några år senare, 1954, fick Fry genom en inre röst, frågan om han ville ställa sig bakom ett projekt som rymdmänniskorna arbetade med. Efter mycket tvekan tackade han ja, vilket resulterade i en mängd information om jordens historia, fysik och människans sociala och psykologiska utveckling mot högre medvetande. Kärnan i budskapet var att om mänskligheten inte kan hitta en balans mellan materiell, social och andlig vetenskap finns det stora risker att vår civilisation kommer att förinta sig själv i stora katastrofer. Något som hänt flera gånger tidigare på vår jord. Fry var inte den enda som kontaktades: ”Vi har ägnat åtskillig tid och tålamod med arbetet att försöka tända några ljus bland de många nationerna på din planet.”


Inte förrän 1961 mötte Daniel Fry den rymdman som han haft inre kontakt med tidigare och som fick namnet Alan. Han landade med en farkost vid Frys stuga i Oregon. Alan såg ut som en vanlig man i 45-årsåldern. Han fick hjälp av Fry med att skaffa pass, körkort och arbete inom en export-importfirma. Detta som täckmantel för det fredsarbete och inspiration till mellanmänsklig förståelse som var Alans verkliga syfte med vistelsen.

1955 grundade Daniel Fry organisationen Understanding, och tidskriften med samma namn, i El Monte, Kalifornien. Med från början bara nio medlemmar växte den snabbt och kom som mest att omfatta 86 lokalavdelningar i USA, tre i Kanada och en i Nigeria respektive Sverige. Målsättningen beskrivs kortfattat: ”Understanding är en ideell organisation med syfte att verka för en större förståelse mellan alla människor på jorden och för de som inte är från denna jord.”


Tre böcker av Daniel Fry gavs ut på svenska av förlaget Parthenon: Resa med flygande tefat (1958), Budskapet från rymden (1960) och Utvecklingens kurva (1966). Edith Nicolaisen, grundare av Parthenon räknade förlaget som en lokalavdelning till Understanding men förekommer inte officellt i listorna över lokala grupper. Intresset för Daniel Frys böcker var stort i Sverige på 1960-talet och 1963 bildade Sven-Erik och Ing-Marie Asklund föreningen Understanding Sweden, Unit no. 1, från sitt hem i Bandhagen, söder om Stockholm. Både Sven-Erik och Ing-Marie var sedan tidigare aktiva medlemmar i Ifologiska sällskapet. Sven-Erik bland annat som redaktör för tidskriften Tid och Rum, där han skrev flera ledare.


Medlemmar strömmade snabbt till, de flesta från Ifologiska sällskapet, bland annat Bertil Kuhlemann, Erik Fredriksson och Christer Janson. Möten hölls varje vecka hemma hos Sven-Erik och Ing-Marie. Där byggdes ett bibliotek upp med böcker och tidskrifter för utlån till medlemmar. I stället för att starta en egen tidskrift valde styrelsen att ge ut den amerikanska utgåvan av Understanding, översatt till svenska, med endast några korta notiser från Sverige på de sista sidorna. Tre nummer utkom 1964 innan föreningen upphörde. Verksamheten varade endast under två år 1963-1964.

I ett informationsblad 26 januari 1964 till medlemmarna skriver Sven-Erik Asklund: ”Människorna på vår lilla planet, går en NY TIDSÄLDER till mötes… Vår organisation KAN och SKALL uträtta mycket gott och bereda väg för DE, som längre fram har en högre visdom att delge mänskligheten… Deras ankomst måste förberedas utav människor som bor och verkar på denna planet.”

Fredsarbete och internationell solidaritet var en central del i Understanding. I den svenska upplagan av föreningens tidskrift nummer 1, 1964 skriver Sven-Erik Asklund: ”Över hela vår planet kräver de förtryckta sin frihet, de hungrande föda, de bostadslösa ett hem. Vi som nu har blivit så lyckligt lottade att vi lever i en dräglig tillvaro, måste nu börja rycka upp oss och inte slöa till i någon självgod och egoistisk slentrian… Vi kan inte längre låta våld och tvång få råda mellan människorna. Kan inte detta våldets tid stoppas i tid, kommer vår nuvarande civilisation att gå under, liksom så många gånger tidigare har skett på vår jord.”


Styrelsen arbetade med stor entusiasm för att bygga upp flera Understanding-grupper i Sverige. Man distribuerade bland annat skriften ”Att organisera en Understanding Unit”. Men trots alla ansträngningar blev det ingen mer avdelning. Som mest var det cirka 20 medlemmar i föreningen. Strax före jul 1964 flyttade Sven-Erik och Ing-Marie till Göteborg och därmed upphörde föreningen. I ett brev till tidskriften Brevcirkeln nr 20, april 1965 kan man läsa: ”Bristen på tid, pengar och medhjälpare gör att man för närvarande inte kan säga om och när verksamheten kan komma igång igen.”

Den 19 februari 2012 ringde jag upp Sven-Erik Asklund för att höra mer om föreningens historia och arkiv. Tyvärr hade allt material försvunnit vid ett inbrott och flytt till annan ort. De få dokument om gruppen som nu förvaras i AFU har donerats från olika ufologer och ufoföreningar.

Så här efterhand kan det synas märkligt att Understanding-rörelsen inte blev större i Sverige. Av korrespondensen i Parthenons arkiv framgår tydligt att många ställer sig mycket positiva till rörelsen och vill bli medlemmar. Science fiction-författaren och redaktören Sam J Lundwall skriver i ett brev till Parthenon den 27 december 1960: ”Jag tror därför att SF-grupperna och UFO-grupperna – i de fall där de inte redan är identiska, något som speciellt är fallet i USA – torde ha en hel del att ge varandra. Jag tror därför att en svensk Understanding-grupp skulle kunna få en bred anslutning här i Sverige, och jag skulle naturligtvis ställa SF-nytt till förfogande för ett sådant projekt, såväl som i min spalt i den professionella tidskriften Häpna.”

Norra Skånes Tidningar 5 sept. 1970

En svensk Understanding-rörelse hade kunnat få ett förnyat uppsving i och med Daniel Frys föredragsturné i Sverige september 1970. Föredragen organiserades av Edith Nicolaisen, Parthenon och resan betalades av Gita och Douglas Keiller som under några år hade en form av New Age-center i sitt hem Gövik på Särö. Mellan 3-5 september höll Fry tre föredrag, två i Hälsingborg och ett i Malmö. Han träffade även ufologer i Stockholm och intervjuades i flera dagstidningar.

Daniel Fry i Sverige 1970

Daniel Fry och Carl-Axel Jonzon 1970


Understanding-rörelsen var på flera sätt mera sansad och balanserad jämfört med andra ufokontakt-organisationer. Man strävade efter fred, global samverkan och förståelse mellan nationer och människor oavsett religion, kön etc. Till och med den amerikanske astronauten Gordon Cooper uttalade sig positivt om Daniel Fry. I sin självbiografi Leap of Faith skriver Cooper: ”Jag har mött åtskilliga blåögda ufofanatiker och galenpannor. Dr. Dan Fry tillhörde inte den kategorin. Jag fann honom fullt trovärdig.” (s. 240)

En stor del av Understanding-rörelsens bibliotek och arkiv i USA förstördes 1978 efter att någon försökt bränna ner rörelsens center. 2003 lyckades dock Sean Donovan från Edmonton, Kanada rädda vad som fanns kvar och bygga upp ett nytt Understanding-arkiv. Donovan har även skrivit en mycket läsvärd biografi över Daniel Fry och Understanding. Mycket av materialet från arkivet, inklusive samtliga nummer av Understanding, finns att läsa på webbsidan danielfry.com.

Sean Donovans biografi över Fry utgiven 2013

Oavsett sanningshalten i Daniel Frys kontakt med rymdmannen Alan så är budskapet som presenteras en form av tidlös humanism – väl värt att lyssna på. I detta nu rasar Rysslands brutala anfallskrig mot Ukraina. Hotet om kärnvapenkrig får mig att associera till ett samtal mellan Alan och Daniel Fry, återgivet i Budskapet från rymden (s.31):

” - Varken din ras eller din kultur är predestinerade till att utplånas. Ni människor kan måhända fullfölja civilisationens uppåtgående kurva, tills ni för alltid lämnat katastrofhotet bakom er. Valet ligger hos er själva.
- Det är inget tvivel om hur valet skulle bli, om folk vore medvetna om vad de hade att välja mellan, sade jag.
- Just precis, svarade Alan. Det är därför vi är här, och det är därför som du är här.”
(Publicerad i Rapport-Nytt nr 2, 2022).

Carl-Axel Jonzons möten med ufovarelser

$
0
0

En av de svåraste och mest kontroversiella delarna av ufologin är undersökning av kontaktfall som involverar möten med mänskliga varelser. Av egna erfarenheter och misstag vet jag hur oerhört svårt det är att förhålla sig objektiv och kritiskt granskande när det gäller denna typ av händelser. Som mycket ung ufolog kastades jag tidigt in i kontaktfallens värld genom möten med Sten Lindgren, Daniel Glantz, Sture och Ture Johansson med flera. Det blev då naturligt att som fältundersökare försöka reda ut och förstå vad som var verklighet och fantasi i alla märkliga observationer och påståenden. Även om det är en både intellektuell och existentiell utmaning hoppas jag att fler ufologer inom UFO-Sverige väljer att specialisera sig på kontaktfall. Här finns många vita fläckar på kartan och mängder av fall som skulle behöva utredas.

Carl-Axel Jonzon 1973

Med den här artikeln vill jag genom ett exempel, Carl-Axel Jonzon (1928-2020), visa vilken typ av upplevelser det kan röra sig om. Ett råd till fältundersökare som väljer att specialisera sig på kontaktfall är att skaffa en så bred kunskapsbas som möjligt genom att med hjälp av AFUs samlingar studera vad som tidigare skrivits i ämnet. Något som är viktigt att vara medveten om i det här sammanhanget är att man som ufolog kommer att mötas av individer som kan betecknas som mytomaner, drogberoende eller ha psykiska problem, vilket kan ge en förklaring till upplevelserna. När dessa tolkningar bortfallit återstår ett ofta tidskrävande arbete att så noggrant som möjligt undersöka och dokumentera alla aspekter på händelserna. Viktigt är att kontrollera om det finns vittnen eller annat som styrker att personen i fråga verkligen träffat några individer som påstår sig vara ”besökare”. Att undersöka kontaktfall blir ofta att likna vid detektivarbete. Det gäller att vända på varje sten.

Före Carl-Axel Jonzon (CAJ) bildade UFO-Motala 1968 och blev ordförande i UFO-Sverige 1970 hade han levt ett minst sagt brokigt och äventyrligt liv. I artiklar, intervjuer och sin blogg, UFO med mera, redogör CAJ för mängder av UFO- och paranormala upplevelser. Bland annat kunde han lämna sin kropp, så kallad astralfärd, för att i efterhand kontrollera att vad han sett stämde. Pressklippen nedan är två exempel.

Motala Tidning 28 sept. 1968

” - Jag har själv sett tefat flera gånger, säger han. Senast var dagen före julafton här ute i Fornåsa. Jag har också sett landade tefat på nära håll vid ett flertal tillfällen… Jag tror helt allvarligt på det här, säger Carl-Axel Jonzon. Det tog mig många år att finna mig själv och innan dess sysslade jag med mycket. Bl.a. var jag skogsarbetare, tankeläsare och kraftatlet. Mina tankeöverföringsexperiment lyckades riktigt bra. Jag förmådde bland annat stanna motorn på en buss med hjälp av tankekoncentration.”

Östgöta-Correspondenten 15 maj 1972.

”Jonzon berättar också att han har en förmåga att förutse när UFO ska visa sig. Han berättar bl.a. att han förutsåg något som UFO-folket kallar Norrlandsfenomenet. Det visade sig längs hela den norrländska kusten 1969. Föremålet såg ut som två cylindrar som flög efter varandra, eller en stor cylinder, hopsnörd på mitten… redan en vecka innan föremålet visade sig ringde Jonzon en person i Boden och sa att man skulle få se ett UFO där, berättar han.
- Det har hänt flera gånger att jag känt på mig att vi ska få se något. Jag vet inte hur det går till, jag bara vet det.”
Norrländska Socialdemokraten, okänt datum 1971.

Jag har valt ut två exempel på möten med ufovarelser som CAJ berättat om många gånger i olika sammanhang. I de valda källorna går det att följa hur händelserna presenterats i olika källor.

Förlorad tid 1935
”Carl-Axel Jonzon var sju år när han såg ett ”tefat”. Det var på vintern, marken var snötäckt, Carl-Axel var på väg till skolan vid åttatiden på morgonen. Han gick över sin familjs ägor, alltså välkänd terräng. På femhundra meters håll såg han plötsligt ett tefat. Det stod ”parkerat” på marken.
- Runt om farkosten marscherade en meter höga apliknande varelser. Det verkade militäriskt. Då och då böjde de sig ner Och plockade upp något. Carl-Axels farbror iakttog också den märkliga scenen och kunde bekräfta observationerna. Strax efteråt lägrade sig en tät dimma över ägorna. Carl-Axel drev omkring länge i denna dimma utan att kunna orientera sig. När dimman lättade hade farkosten försvunnit.
Många år senare såg Carl-Axel ännu en gång ett tefat, nu tillsammans med sig fru. Den här gången stod farkosten en stund mitt ute på en väg.”
Helsingborgs Dagblad 4 juli 1971.

Carl-Axel Jonzon

”Han har själv sett UFOs. Första gången hände det i Svanhals, mellan Mjölby och Ödeshög, då han som 7-åring var på väg till skolan, i normala fall en kvarts promenad. På ett gärde såg han 6-8 personer som gick runt ett föremål som borrat sig ner i snön. Figurerna var lika klädda och hade hjälmar som gick ned till axlarna. En farbror till Carl-Axel Jonzon, som också av en händelse placerade platsen, såg också dessa märkliga varelser utan att kunna ge en rimlig förklaring.

Den unge Carl-Axel Jonzon tog en genväg över ett gärde – vilket i allra högsta grad skulle visa sig bli en senväg: han omslöts av en märklig dimma och förlorade orienteringen trots att han befann sig på familjens egen åker. Sedan han hoppat över ett dike återvann han orienteringsförmågan och kunde fortsätta till skolan. Han hade sett de mystiska männen kl. 7.55 men när han kom framtill skolan var klockan redan 11 och det var dags för skollunch.
Svenska Dagbladet 10 jan 1974.

”Själv hade han sin första UFO-upplevelse redan som sjuåring, då han tillsammans med sin farbror såg en farkost som landade vid Svanhals. Han såg 6-8 figurer, som steg ur farkosten. Det var snö och de sjönk ner till ”knäna”. De var klädda i något som liknade dykardräkt. När han gick därifrån fick han en minneslucka och kände det som om han befann sig i dimma eller ”spunnet socker”. Han gick vilse och var borta i tre timmar. I skolan skrattade man åt vad han berättade… En gång när han åkte bil tillsammans med sin fru på en väg omgiven av höga snövallar såg de liksom en bil komma emot dem långt bort. Plötsligt försvann den rakt upp i luften.”
Trelleborgs Allehanda 29 aug 1974.

”Han har själv sett både varelser och farkoster från främmande planeter. Första gången när han var sju år och skulle gå till skolan en vinterdag. De stod ute på ett fält, sex personer (”om man kan tala om personer i sammanhanget”) samlade kring farkost som såg ut som en upp och nedvänd stor skål.
- De hade klumpiga dräkter, såg ut ungefär som gamla tiders dykare, berättar han. Min farbror var med och han kunde inte begripa vad det var. Jag tog för övrigt upp detta med honom strax innan han dog för ett par år sedan och han begrep fortfarande inte vad vi hade sett.”
Ölandsbladet 1 juni 1976.

Ölandsbladet 1 juni 1976

”Carl-Axel Jonzon har själv upplevt ett UFO…

- Jag förstod då inte riktigt vad det var, men har senare kommit till klarhet i att det måste har varit utomjordiska varelser som landat med sitt tefat. Observationen gjordes i Väderstadstrakten, på en väg ca 400 meter från föremålet. Tefatet liknade en upp och nedvänd skål och hade landat på ett gärde. Den var ca fem meter i omkrets och vid tefatet fanns 1,60-1,70 meter höga varelser.”
Östgöta-Correspondenten 24 feb 1979.

”Utanför och omkring detta något fanns, om jag minns rätt, sex ´personer´ eller vad man nu skall kalla dem. De såg ut som människor men hade fyrkantiga kåpor över huvudet, liknande de hattar man använder för att inte bli stucken, när man arbetar med bin… Det var 300-400 meter från vägen och både föremålet och ´gubbarna´ hade sjunkit ned i snön. Jag såg dem därför endast från midjan.
UFO-Information nr 3, 1982

”Först under senare år har jag förstått vad jag var med om. Det min farbror och jag såg var ett besök från rymden någonstans, det som vi i dag kallar UFO. Det som inbjuder till funderingar är tiden. Från kl. 08.00 till 10.10 alltså uppskattningsvis drygt två timmar. Vad hände? Var jag ombord i farkosten, mest troligt blev jag undersökt eller blev jag programmerad m.m.”
Tur – nej vad återstår, Carl-Axel Jonzons blogg, UFO med mera 21 sept 2016

Carl-Axel Jonzon vid UFO-Sveriges riksstämma 1971

De olika källorna är tämligen samstämmiga över tid. Lite märkligt är att CAJ i första citatet beskriver varelserna som ”aplika”. Längden varierar mellan en meter till 1.70 och avståndet till farkosten mellan 300-500 meter. Eftersom observationen inträffade så länge sedan och när han var endast sju år är det naturligt att minnet blir osäkert. Tolkningen är dock helt klar enligt Carl-Axel. Det var utomjordiska besökare.

Kvinnan utan ben i kroppen, sista april 1953
”Efter hemkomsten från Skottland hamnade jag så småningom i Krylbo och som på många platser fanns det en Folkets park. I det här fallet var det i Avesta där jag och min kompis Rune var flitiga besökare, särskilt när det började dra ihop sig till sista april och öppning av parken. Om jag minns rätt var det aktuella året 1953 kan ha varit-54 men mindre troligt… När det blev kvällens sista dans gick jg hemåt mot Krylbo. På vägen ett par hundra meter framför mig stod två personer en grabb och en flicka och de bråkade med varandra… Jag sa till honom att försvinna för jag tar hand om flickan. Han gick mot Krylbo. Själv lade jag armen om flickan men då fick jag betänkligheter, jag kunde klämma åt hennes axel så mycket jag kunde, hon verkade inte ha några ben i kroppen. På vänstra sidan av vägen fanns ödekåkar med jordkällare och lämmar. Vi satte oss på en läm och trots att det var generande försökte jag klämma på henne, jag tog om midjan, inget motstånd där heller. Någon vackrare flicka har jag aldrig sett hon var fullkomlig på alla sätt… Jag frågade om jag kunde få träffa henne igen men hon svarade att hon träffar mig endast denna gång. Jag förstod inte då att det var personer av utomjordisk härkomst. Det förstod jag senare.”
 Tur – nej vad återstår, Carl-Axel Jonzons blogg, UFO med mera, 21 sept 2016

”Jag drog tjejen emot mig, men hon hade tydligen inga ben i kroppen, hon var som en gummidocka, inget motstånd när jag tryckte henne emot mig. Det kändes nästan otäckt tyckte jag. Men hon var ju så vacker tror inte jag sett dess like under alla mina år. Hon hade en mörkgrön klänning som var mönstrad med något som liknade fyrklöver. Passformen liknades som om den målats på kroppen, en figur som var fulländad till formen. Klänningen var av det kort-korta modet vilket bröt av mot det dåvarande mode som var att kjolen skulle gå nedanför knäna. Hon hade som det såg ut gamla dammiga och bruna promenadskor. Förutom detta var det en underbar skapelse svart hår mörka ögon hyn var svagt brun liksom hon kom från en solig och varm plats… Jag frågade var hon bodde och hon pekade i riktning mot Dalälven. Jag invände att det bara var buskar vid järnvägen och vid Dalälven. Men hon vidhöll att hon bodde där. Jag frågade om vi kunde träffas igen men hon sa att jag träffar dig bra en gång. Hennes svar var vänliga men på något sätt låg de fast och kunde inte ändras. Hennes tal hade inslag av äldre ord vad jag kan minnas.”
Besökarna, Carl-Axels Jonzons blogg, UFO med mera, 24 sept 2012

I en filmad intervju på bloggen, UFO med mera, berättar CAJ med egna ord om denna händelse. Där lägger han till följande: ”Jag kunde trycka in hennes axel ända in till halsen. Det fanns inga ben i människan.” Ufologer som är väl insatta i kontaktfall känner igen några av detaljerna i berättelsen. Möten med mänskliga varelser som tycks sakna underliggande benstomme förekommer i flera kontaktfall runt om i världen. Även Sten Lindgren nämnde att den ”rymdkvinna” BEA som han träffade visade honom hur hon kunde böja fingrarna lika lätt bakåt som framåt i handen. En hy som verkar brun eller solbränd är också klassisk i kontaktfall.

Carl-Axel Jonzon

Att undersöka och bedöma kontaktfall är som sagt bland det svåraste man kan ge sig in på inom ufologin. Inte bara för att frågan är kontroversiell i sig själv utan för att det här handlar om, mer än i vanliga ufofall, inte bara att bedöma en observation utan också en person. Kunskap i vittnespsykologi, religionspsykologi (visioner, auditioner) samt kännedom om den nyandliga traditionen med spiritualism, teosofi, esoterik är här till stor hjälp.

En del kontaktpersoner synes verkligen ha träffat en eller flera främlingar som utgett sig för att vara utomjordingar. Men de ser i stort sett ut som vi, andas vår luft och rör sig ibland oss så det är väl troligare att i flera fall söka svaret på närmare håll. Teorierna är många: avancerade skämt, sociologiska tester av underrättelseorganisationer, hemliga grupperingar som försöker använda ufomyter som politiska vapen, okända jordbaserade främlingar med baser på vår jord. Det är lätt att hamna i avancerade konspirationsteorier när man arbetar med denna typ av fall.

Den första generationen vetenskapligt inriktade ufologer undersökte av princip sällan kontaktfall just på grund av de ofta absurda påståendena och religiöst inriktade budskapen från vittnena. De amerikanska organisationerna APRO och NICAP bedömde för de mesta dessa fall som bluff eller psykopatologiska företeelser utan föregående undersökning. Situationen ändrades något på 1970-talet med ufologer som John Keel och Jacques Vallee som tog sig an fallen men framförde teorin att det rörde sig om paranormala väsen som ljög för kontaktpersonerna.

De är en framgång för seriös ufologi att de ytterst komplicerade kontaktfallen undersöks lika noggrant som andra uforapporter. Och det oavsett om fallen visar sig ha sitt grund i inre visionära upplevelser, drogmissbruk, mytomani etc. Trots det fantastiska i scenariot måste vi ändå stå öppna för möjligheten att det bakom enskilda kontaktfall kan finnas en verklig gåta. Kanske till och med en större gåta än utomjordiska besökare.

(Publicerad i Rapport-Nytt nr 4, 2022) 
Viewing all 262 articles
Browse latest View live